Hello!

Still alive! 

Men är sjukt trött på denna vinter! 

Hade en så stor förhoppning nu i helgen att nu smälter det vita lappmöglet bort... 

Tills nu ikväll.... 

Är nog snart 10 cm på backen igen. 

Och jag som tänkte att jag snart ska tvinga pojkvännen att byta däck på min bil...

Ha ha ha in your face sa vädret! 

Men men... Som jag brukar säga! 

Bara bit ihop och hoppas på att det snart är midsommar... Eller något i den stilen. 

Ja, jag har inte bloggat på ett rejält tag men jag har minsann TÄNKT att göra det... Många gånger.

Speciellt eftersom att det förra inlägget var en smula kaosartat. 

Sånt är livet emellanåt. Rätt ofta om du frågar mig. 

Bjuder på ett lite längre och lite sorgligt inlägg inatt.

Som sagt, jag tog mitt pick och pack och lämnade gården! 

Arg som ett bi och det dundrade rätt bra i mig kan jag lova och gör fortfarande om jag tänker på det! 

Så ska försöka låta bli... 

Hästarna verkar trivas i alla fall. 

De tycker nog att det är ganska lugnt och skönt även om Spierdalaj var LIVRÄDD för de extremt otäcka kossorna som bor i ladugården på andra sidan gårdsplanen. 

Enligt henne så äter kor hästar...

Jag berättade för henne att de håller sig mest till gräs och hö precis som hon men nej...

Det skulle vara skimmelsto på menyn.

Det svåraste var nog att vänja sig ändå vid ensamheten. 

Inget folk som springer runt överallt, inga tokiga hundar och inte överfullt av hästar. 

Utan det var bara jag, Spierdalaj, Star, Felizia och Belleza "Bella". 

Jaa en av stallkatterna oxå såklart! En stor spräcklig sak som jag av någon anledning började kalla Bertil och han lyssnar fortfarande på det...   

Men annars så var det så tyst och lugnt. 

Bonden som äger gården har hjälpt till väldigt mycket med utsläpp och fodringar vilket jag är så glad över. 

Jag har ju även hjälpt honom att mata Kossa Mu x 100... 

Så kan väl titulera mig KoPigan Amanda! 

Det gick tre veckor och ett nummerbyte innan jag hörde något om gården jag lämnat. 

Tess har ju bara sagt att det är astråkigt där nu och berättat hur det går med Egon och Lillfux. 

Jag har inte velat höra något mer. 

Kanske fel att radera allt ur minnet (förtränga) men det kändes bäst då och gör fortfarande. 

Så ringde Tess en dag lite senare och var jättearg! 

Tro mig - det ska extremt mycket till innan hon ens höjer rösten. 

Tydligen går min syster och min mamma under smeknamnen "Järnladyn" och "Kommondoran" nu för tiden. 

Asså... Jag kan faktiskt inte låta bli att skratta... 

Men men i vilket fall så berättar Tess att de har ändrat på allt vad rutiner och regler heter. 

Och det största av allt:

I December månad skulle stallet renoveras NU PÅ DIREKTEN! 

Hästarna? 

Jo men de hade läst en artikel om att det absolut bästa för hästar är att gå på lösdrift! 

Kanske det är så... Men inte börjar du med det mitt i vintern! 

Men så skulle det nu bli och "passar det inte kan de ta sina lik och flytta!"

( inte mitt ordval ) 

What to do? 

Ja det finns faktiskt 4 lediga boxar där jag har mina, sa jag till Tess. 

" Bra! Jag och Nina kommer på direkten vi ska bara lasta hästarna!" fick jag till svar. 

"Jaha.... Okej.... Jag ströar upp 3 boxar då...." säger jag och inser att min planering att ligga kvar i soffan sprack. 

" Nja... vi behöver 4 boxar... Jag har lite dåliga nyheter...." säger Tess. 

" Vaddå? Är Lillfux på smällen? Eller Chantelle?" får jag ur mig och smsar bonden om läget att det nu kan bli fullt i stallet. 

Jag hyr ju hela stallet av honom så han sa att jag fick fylla det bäst jag ville... Fick ett tag en impuls att föda upp shettisar för att de är gulliga och det typ borde rymmas 3 st i varje storhäst-box men sen kom jag på att de små jäklarna har en tendens att bitas.... 

" Nej, nej... Men jag har ett ägarbevis du får skriva på... Vi tar det när vi kommer!" svarar Tess. 

Och sen la hon på... 

WTF???? 

Aja... Beger mig ut till stallet. 

Bella har jätteroligt med Spierdalaj i snöyran medan de andra två ser ut som att de helst vill flytta till varmare breddgrader. 

Gör då iordning de resterande 4 boxarna i stallet och påbörjar den evinnerliga inre diskussionen om hur mycket grejer kan man äga till 3 1/2 häst?! 

När jag inser att jag spridit ut mig rejält i den stora sadelkammaren. 

Hinner dock slänga ihop det mesta av grejerna innan jag hör en bil. 

Jag kan säga att jag minns denna dagen som om det vore igår! 

Tess mamma svänger upp en transport och ser som vanligt superglad ut. 

Vi lastar av Egon och Lillfux och de får bekanta sig med sina nya boxar. 

"Hoppas ni har gott om hö!" säger Stina. 

" Jovars det ska nog räcka...." tycker jag. 

Vi hinner knappt säga mer förrän Nina kommer med ytterligare en transport. 

Det första hon gör är att krama mig hårt. 

" Börja inte gråta nu..." får jag order om när luckan fälls ner. 

Ut backas en benig svartgrå bakdel med två svullna bakben. 

Sedan kommer en rejält svängd rygg med väl synliga revben, stora lerkakor där manen på den stackars hästen ska vara. 

En tunn hals. 

Lika mörkt svart och gråaktig med en smula brunt i som resten av hästen.

Och sedan ett par mer eller mindre döda ögon som jag en gång känt så väl i en annan skepnad. 

De två små öronen spetsas och hästen tar några stapplande steg mot mig. 

Det är ingen mörkfärgad häst det där... 

Den är täckt av smuts, lera och avföring. 

Jag kan inte ens beskriva doften... Som om något dött... Mer än ögonen.

Jag känner bara en gigantiskt stor gråt komma och tårarna bara forsar ner när den lilla hästen lägger sitt  darrande huvud i min famn med en svag gnäggning. 

Jag bara står där i snöfallet och gråter medan jag håller om honom. 

Min fina vackra Tiny Dancer! 

Nina lastar av Chantelle och Tess visar henne in medan jag inte ens får fram ett ord. 

Vem har kunnat göra såhär med honom? 

Vackra älskade lilla häst! Vart har du tagit vägen? 

Jag tror knappt att jag ens kommer ihåg vad jag tänkte där och då. 

Vi stod där länge innan min hjärna började fungera. 

Snön bara vräkte ner och jag minns att jag svor för mig själv att jag låtit honom stå ute i kylan och frysa. 

Sakta sakta så gick vi mot stallet. 

Det var kanske 50 meter max men han orkade bara halvvägs innan han var tvungen att stanna för att vila. 

Nina kom ut och lade på honom ett varmt ulltäcke med en sorgsen blick. 

Till slut orkade han ta sig in i stallet och till en nyspånad box. 

Benen skakade på honom och sen andades han ut jättetungt. 

Ungefär som att han visste att nu skulle det bli bättre. 

Jag kände bara paniken växa. 

Tänk om han la sig ner och aldrig mer skulle kunna orka resa på sig mer? 

Nina lade in en tuss hö i krubban och han nosade försiktigt på den, tog sakta en tugga och såg tacksamt på oss. 

Sen kom ilskan! 

Den bubblade fram inom mig och jag sprang ut ur stallet och bara skrek! 

Som en argsint 5-åring som inte får godis på ICA! 

Men jaaa precis så kändes det! 

En stund senare så lugnar jag mig. 

Går in igen. 

" Vad i helvete har hänt med honom?" får jag ur mig medan jag känner tänderna gnissla. 

Det jag får veta är knappt att jag vågar tro på det ens men T.D:s skick bekräftade det hela.

Det är nog mer eller mindre så att jag inte vill tro det, ens idag... 

Men vissa har verkligen sjunkit lägre ner än vad mina ögon kan nå... 

Enligt Nina och Tess så blev T.D ledsen när det gått några dagar efter att jag hade åkt. 

Han stod bara i hagen med öronen bakåt. 

Ville ingenting.

Han åt och drack i alla fall och lät sig fångas i hagen men var alltid tjurig och både sparkades och bet efter folk. 

Efter några dagar så flyttade Caitlin honom till en ensam hage då han även gett sig på hagkompisen. 

De slutade helt enkelt att bry sig om honom. 

Hans täcke råkade snart gå sönder och när Nina påpekat detta så hade min mor sagt att hon minsann inte tänkte förse den där elaka saken med nya saker. 

Sen förbjöd hon Nina att ens hämta ett annat täcke till honom eller att ens gå in till honom.

Ingen i stallet fick göra det. 

Så Nina och Tess trodde ju självklart att det berodde på att de inte ville att T.D skulle bita eller sparka någon utan att mamma och Caitlin skulle ta ansvaret för honom. 

Det är ju det mest självklara. 

Jag hade oxå tagit ansvar för hanteringen av en häst med sådant humör och inte velat utsätta någon annan för den hästen. Vanligt vett eller hur? 

MEN... 

Om de glömde bort honom helt eller bara struntade i honom vet jag inte. Tyvärr anar jag det sista. 

Han fick inte komma in på nätterna.

Ingen gav honom mat. 

Ingen såg honom ens i den lilla hagen längst bort från stallet långt bakom huset. 

Mamma och Caitlin sa bara att han gick med shettisarna i ponnyhagen och verkade nöjd med det, om Nina frågade. 

Ingen av dem anade vad som hände. 

Det låter så sjukt att de inte gick och tittade till honom ens, men som sagt de var strängt förbjudna att ens gå nära honom. 

Jag kan förstå att Nina var rädd om sitt jobb och därav lydde deras order. 

Nina hittade honom dock samma dag som de kom till mig. 

Hon skulle fodra shettisarna och hittade inte T.D i hagen. 

Då kom hon på var Caitlin ställt honom och beslöt sig för att gå dit. 

Han stod under en gran för att få skydd från snön och det enda han hade att äta var bark från träden som var mer eller mindre renskrapade. 

Nina hade sedan tvingat min mamma att skriva ett köpekontrakt där hon överlät hästen till mig.

Annars skulle hon polisanmäla alltihop. 

Min mor är livrädd för allt vad polisanmälningar heter. 

Så de tog med sig honom till mig. 

Jag finner inte ord... 

I vilket fall. 

Det första jag gjorde var att ringa ut veterinären. 

Det får kosta vad det vill och om jag så ska käka snö i ett halvår för att ha råd med räkningen så skulle T.D få en andra chans. 

Hon kom efter en timme. 

T.D var i extremt dåligt skick och hade han varit äldre så hade hon avlivat honom på plats även om hon övervägde det i alla fall. 

Men han fick dropp med näring i och en ordentlig undersökning. 

Vi har senare konstaterat att hans organ har klarat sig tack och lov. 

Har fått så mycket hjälp med hur vi ska få upp honom i vikt igen av veterinären så hon är verkligen guld värd. 

" Hade det varit någon annan häst än T.D så hade jag avlivat den, men min dotter skulle aldrig förlåta mig!" sa hon. 

Läget var verkligen kritiskt för T.D. 

Så har varit så mycket oro och ilska inblandat. 

Sen tittar man in i hans stora rådjurs ögon och ser hästen han en gång var. 

Till sommaren ska vi återigen galoppera över ängarna min finaste vän! 

När han var lite piggare så fick han en rejäl tvätt. 

Smutsen bara gled av och långt där under fanns den vita hästen. 

Jag tror att han bara njöt av att bli av med skiten. 

Fick tyvärr klippa manen jättekort och stora delar av hans svans som inte gick att rädda men det kommer att växa ut. 

Det har varit en stor pärs allt detta. 

Men idag mår han bättre och blir starkare för varje dag! 

Går sakta men säkert upp i vikt. 

Veterinären konstaterade att han vägde kanske 200 kg bara när han kom. 

Nu orkar han till och med vara ute i hagen och gå kortare promenader. 

Även om alla muskler är helt borta och han har noll kondition. 

Är så lättad! 

Min fina fina Tiny Dancer! 

Kommer aldrig släppa honom igen. 

Nina höll sitt löfte till Caitlin och min mor. 

Men jag har inte lovat dem någonting! 

Vad jag vet så har de numera fullt upp med en jäkla härva bestående av anmälningar från Djurskyddet, Polisen och även en hel del granskande av sitt företag. 

Eller ja... Föredetta företag. 

Och det ironiska? 

Det är MITT fel alltihop enligt dem! 

JAG har spridit lögner. 

JAG har misskött deras företag. 

JAG är den som är ansvarig för Tiny Dancer.... 

Jag behöver inte fortsätta va? 

Men jag bara skakar på huvudet och skrattar åt dem. 

Mina bevis på hur hästen ser ut idag mot när han kom är starka. 

Har till och med haft Länsstyrelsen på besök efter en "anonym" anmälan om hästarna här far illa. 

Inspektörerna sa att de kunde inte hitta någonting att anmärka på hos mig och att de är så glada över att se åtta välmående hästar som inte kan ha det bättre.

Ni vinner inte denna fighten. 

Ja annars då? 

Jo fan.... det rullar på! 

Snart dax (trots 10 cm snö) att börja ladda inför sommaren igen =) 

På lördag plockar vi ut Skrållan igen för årets första tur. 

Ja, Skrållan vet ni ju vad det är.... 

Den berömda vita Bonnevillen =) 

Det går även bra att vara sambos. 

Vi har inte hunnit slå ihjäl varandra ännu. 

Skulle ju kunna bero på att han inte är hemma så ofta men men det är som det är. 

Lastbilschaufförer! 

Men karln lyckas fortfarande förvåna mig och han gör mig knäsvag fortfarande. 

Ja ni borde ju ha räknat ut för länge sen vem det är som fått mig på fall ;) 

Vi lyckades ju ändå ganska bra med att inte gå ut med vårat förhållande ända fram tills nyår. 

Grabbarna tyckte väl att det var lite konstigt att jag hastigt flyttade in hos honom när jag lämnade gården men de förstod att det var han som hade mest gott om plats för en "inneboende". 

Ibland undrar jag om de är väldigt tröga? 

De borde väl ha anat något? 

Inte ens hans syster anade att jag som är hennes bästa vän var tillsammans med hennes storebror! 

Det är fan nästan skamligt! 

Jag trodde att vi var ganska uppenbara med vad som pågick men att döma av deras förvåning när allt uppdagades rejält så nej... 

Vi har inte velat skylta med vårt förhållande på grund av många orsaker. 

I början mest för att vi visste väl mer eller mindre att ingen skulle tro att det skulle funka med tanke på våra tidigare historier. 

Sen kändes det så udda.

Han är min bästa väns storebror! 

Släkten ger man sig inte in i. 

Jag är hans ex lillasyster! 

I början var hemlighetsmakeriet svårt men sen blev det en vana. 

Det gick lixom av bara farten. 

Men på nyår så blev det verkligen officiellt. 

En nyårsfest med det vanliga gänget såklart. 

Riktigt bra sådan faktiskt! 

Glad stämning massor av skoj och god mat med mera. 

Grabbarna hade ordnat med fyrverkeri vid 12-slaget och jag hade inte märkt att något särskilt skulle hända. 

Det var ju bra som det var. 

Alla trodde att vi var nära vänner bara. 

Vi var på en superfest med vännerna och hade jättekul.

Precis som det ska vara. 

Några minuter innan 12 så gick vi ut allihopa och det var svinkallt verkligen! 

Trots att man var lite full. 

Ragge, Jim och Rickard fixade det sista med raketerna och några sekunder innan 12 så fyrades de av. 

Det small ordentligt och var verkligen jättefint med alla färger och grejer. 

Fick till och med en snabb kyss =) 

Vi skålade och önskade alla ett gott nytt år. 

När raketerna var avklarade så ställde han sig framför mig och såg mig i ögonen en kort stund innan han vände sig om mot de andra. 

" Vänta lite det var en sak till!" sa han och de som var på väg in hejdade sig med blickarna mot honom och mig. 

Han vände sig emot mig med det där lite luriga och charmiga leendet. 

Jag tänkte nog 1000 olika tankar men den mest logiska var att nu skulle den jäkeln mula mig i snön och starta ett stort snöbollskrig. 

Det har lixom hänt förr och jaaa... Det hände även denna kvällen några minuter senare. 

Långt borta hördes det raketer som small men annars var det rätt tyst och jag förberedde mig på att hamna i snön. 

Han såg på mig. 

" Det är lika bra att vi gör det här på riktigt, Amanda!" sa han tydligt. 

" Vad snackar du om?" fick jag ur mig lite klumpigt och tänkte att nu har det slagit över helt på han. 

Rätt var det är så går karln ner på knä och tar upp något ur fickan. 

" Amanda,  Jag älskar dig över allt annat! Ja till och med mer än vad jag älskar Skrållan! Så vad säger du om att gifta dig med mig även om jag är dum ibland??" 

Han sträcker fram en ring. 

Vad i helvete?! 

Skojar han? 

Om en kille som han säger att han älskar mig mer än sin bil så är det riktigt stort kan jag lova. 

Jag vet ju att han aldrig ens sa det till syrran. 

De andra står bara och gapar - ordagrant! 

Jag vet inte vart jag ska ta vägen och överväger om han ens är seriös. 

" Meeh... SÅKLART!" får jag ur mig. 

Tänkte nog att han menade en förlovning som han eventuellt skulle glömma tills imorgon bitti i vilket fall så varför inte spela med lixom?! 

Jag får ett stort leende och han trär på diamantringen på mitt finger innan jag får en gigantisk kyss och hör bara de andra skrika av glädje. 

Han kastar sig över mig och ostadig som jag är så trillar vi båda i snön. 

" Era galningar! Faaaan va kul!" hör jag en röst innan jag blir mosad av en överlycklig Ragge. 

Innan jag vet ordet av så ligger alla grabbarna i en stor hög i snön och kramas med oss. 

Inte normalt nånstans jag vet men... tjaaa Grabbarna Grus i ett nötskal! 

Kallt var det kan jag lova. 

Jag lyckas ta mig loss och komma upp och tittar på högen med grabbar. 

Bakom dem står Tess, Sanna och de andra tjejerna. 

Tess ser helt chockad ut. 

" Du och Jim? Jag anade ingenting! Hur länge?" får Sanna ur sig bara. 

Jag hinner inte svara förrän Jim kommer och lyfter upp mig i sin famn med en massa kyssar medan han bär in mig i huset. 

De andra kommer efter, genomblöta av snön. 

Vi går in i vardagsrummet jag blir nersläppt. 

Då kommer nästa chock. 

Jim håller om mig hårt och ser på de andra. 

" Det är på riktigt! Så i övermorgon flyger vi till Las Vegas!" säger han. 

" Skämtar du nu?" jag bara stirrar på honom. 

" Nix!" han tar fram ett stort kuvert och drar fram flygbiljetter. 

" Jag behöver en öl!" får jag bara ur mig. 

" Lugn! Ragge och Tess hänger oxå med... Tänkte du skulle ha en brudtärna!" säger han. 

Jodå... fyra flygbiljetter i våra namn. 

OH MY GOD!!!!!!!!!!!!!! 

Jag utelämnar kommentarerna huruvida det var tänkt om Ragge skulle vara brudtärna eller inte men...

Jim menade verkligen att vi skulle gifta oss. 

Inte bara förlova oss eller något sådant. 

Det är på riktigt! 

Och hur kunde jag missa att han var spiknykter under hela kvällen?! 

Har gått igenom det 1000 gånger och kan verkligen inte minnas att jag såg honom med en öl i handen mer än just innan 12-slaget... och jag som trodde han skulle glömma allt dagen efter... 

Våra planer grusades dock väl på plats så vi fick ändra dem en aning. 

Men det var en helt fantastisk resa =) Mer om den en annan gång. 

Det kommer att bli ett sommarbröllop istället hemma i Sverige. 

Så alla kan närvara och vi kan fylla kyrkans parkering med en massa bilar och ja självklart kommer jag åka häst och vagn dit. 

Om T.D är frisk så tar han mig dit, annars har Nina lovat att jag får åka med Chantelle.... 

Jag kan knappt tro att det ens kommer att bli av!  Är fortfarande i extas kan jag lova! 

Jag kan verkligen inte ens fatta att han var allvarligt med allt... 

Jag kommer att vara en gift kvinna... 

Helt otroligt... 

Jag har tvivlat så många gånger på oss. 

Och det har verkligen inte hjälpt att få höra att det kommer bli han och Caitlin igen nu när hon är tillbaka. 

Det har varit som ett hårt slag varje gång och ändå har man inte kunnat visa en enda min över att man blivit berörd. 

Det har jag verkligen oroat mig för... Eller att han skulle hitta någon annan som är bättre än jag. 

Vilket inte hade varit några svårigheter alls. 

Eller att det skulle komma fram lögner eller svek. 

Men nej. 

Han har varit rak och ärlig hela tiden. 

En klippa på alla sätt. 

Vi har pratat mycket om det som hänt tidigare och åtskilliga gånger har han visat att jag är nummer 1. 

Han var oxå orolig och tveksam med tanke på allt gammalt. 

Var en lättnad att höra och samtidigt en bekräftelse att vi står på samma plan. 

Att vi känt varandra så länge och igenom många faser sen att det blev kärlek av det hela till slut. 

Fjortisen Amanda och Raggaren Jim

Vem hade trott det? 

Inte jag om du frågat mig för 4 år sen i alla fall.... 

Men det kommer att bli helt perfekt 

Oj jag hade verkligen mycket att skriva inatt...

Kanske dax att gå och lägga sig nu =) 

Sov så gott alla glada =) 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ta med en stor nypa salt ;-) Dressyrryttaren: Ryttare som tycker om fasta ramar, gärna trä i form av en sarg och helst med ett tak över. Naturen -inklusive hagvistelse- kan vara farlig och något som hästen inte bör vistas i utan boots, skydd, ...

... och kommit på att här är ett väldigt bra ställe att skriva ner allmänt babbel, tankar och ja exakt ingenting emellanåt. Ska vi börja om på ny kula? Eller fortsätta där jag slutade? Stora delar av mitt liv finns här, nedskrivet. Delar som ä...

 ...ger upp...  Min dator har kraschat igen. Är det typ 5:e gången nu? Vad gör jag för fel lixom?  Så Sorry Becca att dina mejl inte blivit besvarade men mitt lösenord är borta... :( Ska fixa det så fort det lugnat sig lite här.   Kän...

Detta med rubriker... jag är värdelös på det! Jamen försök själva att komma på nån bättre rubrik då?! Eller trodde ni att jag skulle vara kreativ och skriva en berättelse som heter Glasverandan ? Nja.... om sanningen ska fram så har jag ett glas...

Hello igen! Det var ju ett tag sen jag skrev här igen, och återigen är det samma faktor som alltid, TIDEN! Ibland önskar jag att det fanns en gubbe (som i tvreklamen) som man kunde ta ett allvarligt snack med! Det finns en sån gubbe i min lilla bub...