Att ta med en stor nypa salt ;-)

Dressyrryttaren: Ryttare som tycker om fasta ramar, gärna trä i form av en sarg och helst med ett tak över. Naturen -inklusive hagvistelse- kan vara farlig och något som hästen inte bör vistas i utan boots, skydd, täcke (gärna flera) och andra skyddsåtgärder. Hästens och utrustningens utseende är mycket viktigt. Högen av designschabrak är ofta högre än Kaknästornet. Dressyrryttare vistas sällan i flock men en dressyrryttare kan ändå ta ett helt ridhus i besittning under ett ridpass.
Kännetecken: Blingbling, otroligt rena ridbyxor och skinande blanka stövelskaft.
Säger ofta: "Finns det matchande boots till dem här?"
Hästar: Blänkande och långbenta djur av halvblodstyp och med minst 5 generationer kända och framgångrika förfäder.
Ärkefiende: NH-ryttaren

Hoppryttare: Ryttare med ett visst drag av vårdslöshet. Ofta den underhållande personen på ryttarfesterna. Kvinnliga hoppryttare är kända för att ha håret uppsatt i hästsvans eller fläta och lite mer vågad utrustning. De manliga hoppryttarna känns igen på siluetten av extremt smala ben och kort vadderad jacka. Färg är tillåten på alla utrustning, inklusive stigbyglarna. Hoppryttare lever gärna ut sina fantasier i maskeradhoppning.
Kännetecken: Färgglada kavajer, ytterst mjuka och tunna ridstövlar samt männens extremt smala ben.
Brukar säga: ?Detta avstånd går bra att ta på 4 galoppsprång.?
Hästar: Holsteiner samt skimlar vars svansar är magiskt vita oavsett väderlek.
Ärkefiende: Alla som tar bort hinderna från ridbanan.

Fälttävlansryttare: Hästsportens våghals som inte fruktar någonting. Inget hinder är för stort och ingen häst är för vild. Andra ryttare ser på dem med en blandning mellan vördnad och misstänksamhet då fälttävlansryttaren är den galnaste av dem alla. De är kända för vilda fester och nära gemenskap eftersom tävlingarna håller på under flera dagar. Det viktigaste är att hästarna ska hoppa allt, inklusive brinnande buskar medan exteriören inte spelar någon roll. Därför kan du se allt från Oldenburgare till lådcykellikande väsen på banan.
Kännetecken: Bra skyddshjälm och väst, rider ofta dressyr med martingal på.
Säger ofta: "Dressyren gick @!#%? men det tar jag in i terrängen."
Hästar: Allt som kan galoppera och hoppa, fullblod där vit kan ses i ögonen är inga problem.
Ärkefiende: Dressyrdomare

Islandsryttare: 40+ kvinna i hemmastickad tröja och ridbyxor med rem under foten, alternativ overall. I mångas ögon en ryttare som gett upp ?riktiga? hästar för att bara rida islänning. Flockas i skogen under helgerna då de töltar iväg i lugnt tempo. Ju naturligare häst ju bättre, extrem behåring är ett plus och lösdrift ett måste. Islandsryttaren vill inte ramla av eller få förhöjd puls, all typ av ridning där du inte kan prata med dina ridkamrater går bort.
Kännetecken: Mycket varma och vattentäta kläder, lååååånga stigläder och inget schabrak (det är ändå bara i vägen).
Säger ofta: "Ska vi rida ut tillsammans i helgen?"
Hästar: Det säger sig själv.
Ärkefiende: Markägare på vars mark och vägar det råder ridförbud.

Distansryttare: Om du ser något väldigt litet i grälla färger, väldigt långt bort så har du nog sett en distansryttare. Inget träns är för färgstarkt eller plastigt och sadeln ser ut att komma från en annan planet. Distansryttaren är manisk på att under alla dygnets timmar mäta hästens plus för att nå absolut bästa resultat. Distansryttaren är uppenbarligen färgblind då ridbyxor, jacka, schabrak och skor är i minst fyra olika men mycket starka färger. Att rida ut är något mycket allvarligt och innebär att karta, GPS, pulsmätare och energikakor ska tas med, likaså ska matstationer utses.
Kännetecken: Du kan se dem på dem riktigt långt bort?
Säger ofta: "Vad är pulsen? Går den ner i puls? Har den druckit?"
Hästar: Gärna Arab eller liknande men så länge den har hovar av sten, senor av stål och lungor i storlek med Gotland så kan den se ut som en träkloss.
Ärkefiende: Ryttare som rider i ett felaktigt tempo

NH-ryttaren: Här talas det om en ryttare som ofta ses vid sidan om sin häst där bettlöst, bomlöst och arbete från marken är den heliga treenigheten. Fodret ska vara stärkelsefritt och stallet bestå av en lösdrift. Tävling är sällan intressant men vad gör det när hästen kan buga på kommando? Stora förespråkare för kiropraktik, akupunktur, kraniosakral terapi och allt däremellan. Kan diskutera väldigt länge om varför det är synd om hästen.
Kännetecken: Huvudlösa träns, bomlösa sadlar, repgrimmor och en carrot stick. Har koner på ridbanan.
Säger ofta: "Känner du till Seven games? Rider du biomekaniskt?"
Hästar: Problemhästar
Ärkefiende: Dressyrryttare

Westernryttare: En av de få grenar inom ridsport där män inte har smala ben och det är helt okej att röka på hästryggen. Westernryttarna varierar mycket i utseende. De kan både konkurrera med dressyrryttarna om mängden blingbling medan varje mans dröm att rida ensam i solnedgången (lassot inkluderat) kan uppfyllas. I andra ryttare ögon är avsaknad av ridbyxor, extremt långsam trav och hatt förvirrande - är det talan om ridning eller är det människor som spelar rollspel? De flesta westernryttare menar att det är en livsstil, i likhet med alla andra nämnda ryttare.
Kännetecken: Allt från boots, sporrar, chaps och stora bältesbucklor-land.
Säger ofta: Whooa, yeehaa och andra verbala kommandon till sin häst, vilka du inte brukar höra i ett ridhus.
Häst: Korta ben och matchvikt på +500 kg, vanligen med udda teckning och extremt välvårdad man och svans.
Ärkefiender: De som inte har sett ljuset/solnedgången och blivit frälsta.

Ponnymamman: Är ofta en inte numera aktiv ryttare som lever ut sin kärlek till hästarna genom sina barn. En bra ponnymamma ses ofta i stallgången, i ridhuset, på väg att mocka eller bärandes en fikakorg på tävlingen. Hon har kläder efter väder, alltid en termos och extra vantar till alla barn. I vissa fall kan ponnymamman utvecklas till en mer tävlingsinriktad version av staketryttaren, där barnets framgång stor i fokus. Att barnet högröd i huvudet av skam gömmer sig i hästtransporten medan ponnymamman klagar hos domaren är ingen ovanlig syn.
Kännetecken: Mycket praktiska kläder, gärna med ett verktygsbälte där alla nödvändigheter ryms.
Säger ofta: "Vad du är duktig!? eller den mer hårda versionen "Sluta gråta!"
Häst: Nej, ponny
Ärkefiende: Ve den som kommer i vägen för Ponnymamman!

Staketryttare: Den klokaste och bästa ryttaren i stallet. Staketryttare behöver sällan rida då staketryttarens allsmäktiga kunskap kan förmedlas från andra sidan sargen. Staketryttaren finns inom alla ridgrenar och trots att de pratar med låg röst är de lätta att upptäcka eftersom de har en åsikt om allt. Tvärtemot vad man kan förvänta sig är staketryttaren sällan glad när tipsen följs då de föredrar att se andra misslyckas gång på gång. Staketryttaren kan även utvidga sina tjänster till utfodring, hagvistelse, utrustning och parrelationer.
Kännetecken: Har en åsikt och ett tips om allt.
Ofta säger: "Ja, om det var min häst ...."
Häst: Kan både vara med och utan häst. Har den en häst så felas ofta något hästen så att den inte kan leva upp till staketryttarens förmåga.
Ärkefiende: Om de inte har någon sedan innan så kommer det med tiden.

Mysryttare: Hon (det är alltid kvinnor) säger att hon bara har häst för skojs skull. Därför måste man anta att hon tycker det roligt att mocka, mäta upp foder och borsta lerig häst i timmar. Lera är bra för hästen då den skyddar mot insekter och blir en naturlig del av hästens många timmar långa och viktiga hagvistelse. För skojs skull har hon gärna mer än en häst. I samlingen finns 3-4 gamla travare, favoritponnyn från ridskolan som skulle slaktas och eventuellt en räddningshäst från Kiviks marknad. Och det viktigaste är inte att rida på hästen utan det duger fint med två heltidsarbeten och stallarbete för att kunna ha råd med dyra veterinärräkningar, vilka hon använder för att isolera sitt hus med.
Kännetecken: Kvinna med Florens Nightingale-syndrom och utrustning från den tiden då vinröda ridbyxor var moderna (dessa köptes innan hon fick sin första myshäst).
Säger ofta: ?Jamen, jag kunde inte bara lämna honom där??
Häst: En med stora bruna ögon och senskada
Ärkefiende: Ingen hatar henne, någon tycker lite synd om henne men hennes veterinär älskar henne.

Akademiska ryttare: En ryttare som har provat alla andra ridstilar men som inte har fungerat för den akademiska ryttarens häst. Specialtillverkade ridkläder, vars snitt är minst 200 år gamla. Att köpa utrustning i vanliga ridsportaffärer är big no och håruppsättning/skägg måste vara som ?våra stora förfäder?. Utrustningen kan inte vara högtravande nog - stångbett och schabrak är ofta så stora och glänsande att det gränsar till det vulgära. Tyglarna ska hänga i en lös båge, spöet ska vara vinklat uppåt och stiglädren ska vara så långa att tårna knappt når dem. Dessa ryttare har blivit frälsta, de har sett ljuset. De dyrkar en gud som heter Bent.
Kännetecken: Den akademiska ryttaren är svår att upptäcka eftersom den inte rör sig offentligt men träffas däremot i hemliga sällskap på få platser i landet.
Ofta säger: ?Vi har ännu inte börjat trava ännu då skritten inte är helt på plats.?
Häst: De som ingen annan orkar ha. Gärna små och korta med höga benlyft.
Ärkefiende: Den moderna dressyrryttaren och andra som rakriktar sin häst.

Travkusk: Travkusken är en man, eller en kvinna, som ser ut lite hur som helst. Syns ofta i skitiga stallkläder ståendes i en stallgång någonstans i Sverige, alternativt klädd i vita byxor, jacka med personliga färger, hjälm på huvudet, körglasögon oavsett väder och alltid körspö i hand. Travkusken är en social varelse som gärna pratar med alla oavsett vilken nivå man ligger på. Travkusken älskar fart men har absolut inga problem att lulla i skogen.
Kännetecken: olika grader av skitighet.
Säger ofta: ?Kommer han till ledningen så får dom andra svårt att hänga med!?
Hästar: Varmblods- eller kallblodstravare av vilken storlek och modell som helst, det viktigaste är att dom springer
Ärkefiende: Dressyrryttare.

Jockey: Hyser total avsaknad av respekt för det egna livet. Fartglada människor som är kortare än medelsvensson. Överkonsumerar bastu och diverse dieter för att hålla vågen på runt 50 kg men ändå sega och starka nog för att orka hålla sig kvar och styra 500 kilos energiknippen i över 70 km/h. Går upp när alla andra sover för att hinna fodra, mocka, rida hästar och sedan hänga på gymmet och pumpa mellan bastubesöken. Utrustningen består enbart av lättviktsprylar, allt från väst, stövlar, byxor, vit polokrage samt dress med olika färger som erhålls av hästägarna.
Kännetecken: Kort sandhög med hjälm på huvudet. Under sanden göms en jockey och faktiskt ett par plagg av lättviktskaraktär. Ridstilen innebär sand på oanade ställen och det är inte ovanligt att jockeyn har gått upp ett par kilo vid invägningen.
Säger ofta: ?Han kände inte för att springa idag? alternativt ?Gräset var för långt?.
Häst: Fullblod
Ärkefiende: Travkusken

Brukskusk: Skäggig och vindpinad man eller kvinna i rutig skjorta, väst med logga, väl använda arbetsbyxor -gärna med hängslen-, keps med rasförningens logga eller skogshjälm samt grova skor/stövlar med stålhätta. Hästen har loksele med reptömmar och inga skygglappar. Vagn/redskap byts dagligen efter vilken typ av arbete som skall utföras. Den dyraste prylarna är förmodligen skogsvagnen och skyddsstövlarna. Är det bruksridning på gång går utrustningen i typisk Kajsa Warg-stil; Western- eller engelsk sadel med vojlok, jeans/omoderna ridbyxor och begagnad men inte så mycket använd hjälm. Vankas det finkörning kommer finselen och lädertömmarna fram. Kusken snyggar till sig med kubb, kammat skägg, svart kavaj och körförkläde.
Kännetecken: Stora händer och ofta sneda i ryggen efter all handsaxning.
Häst: Långhårigt kallblod
Säger ofta: "Prrrrrrr" med påfallande ljust tonläge. Eller "Vad är det för hingstlinje på den?"
Ärkefiende: Ryttare som inte vet bättre.

Working Equitation-ryttare: Påfallande ofta en fd akademisk ryttare som tröttnat på att rida långsamt och som nog vill tävla ändå. Utrustningen har ofta iberiskt ursprung, precis som hästarna, även om andra hästtyper förekommer. Att rida på en hand på stångbett är målet, gärna drömmande om en garrocha i andra handen och ett gäng nötkreatur framför sig.
Annars är lite snett rätt och det där med att rida dressyrprogram är överskattat, poängen man förlorade där går nog att ta igen i speeden. Alla känner någon som ridit mästerskap och de flesta vill nog göra det också, då grenen är ny anser sig de flesta ha chansen att kunna få göra det.
Kännetecken: Rätt väl kamouflerade, kan tas för oputsade dressyrryttare eller lite nedtonade akademiska ryttare. Hästarna har ofta längsgående fläta till skillnad från dressyrditona och skiljer sig från de akademiska genom att ha benskydd, gärna av iberiskt ursprung.
Säger ofta: ?Varför har vi inget landslag i WE??
Häst: Gärna lusitano eller PRE, men vilken som helst funkar
Ärkefiende: SvRF som förstör drömmar om EM med kvalgränser och krav

Sportkusk: 40+ med mycket god ekonomi. Kör pickup med hästsläp med platta eller hästlastbil. Ute i alla väder. Har således alltid varma och regntäta kläder. Hjälper alltid varandra och lånar ut allt från tejp till häst till varandra. Tränar ofta i ridhuset sent då dressyrryttarnas hästar går i taket annars. Släpar på vagnar och selar och tävlar flera dagar i sträck. Eleganta kläder dagtid med mycket välputsade selar och vagnar. Ses sedan sittande utanför lastbilen på kvällarna och ljuga för varandra.
Kännetecken: Har alltid en rulle tejp i fickan!
Säger ofta: ?Måste bara gå hindren en gång till!? eller ?Här, du kan låna min!?
Häst: Alla raser men helst med mycket framben!
Ärkefiende: Hoppryttare som inte kan ta in hindren efter sig i ridhuset!

Jaktryttare: Passar inte riktigt in i tävlingsvärlden då hästen antingen är för vild eller ryttaren för aningslös och saknar självbevarelsedrift. Jaktryttaren hoppar allt som kommer i dess väg och ingen häck är för hög eller dike för djupt. Hästen är minst lika entusiastisk som ryttaren över att få släppa loss över fälten. Jaktryttaren säger aldrig nej till något, speciellt inte jaktfesten och har ofta varit utomlands på de Brittiska öarna och ridit jakt ?på riktigt?. Jaktryttare påträffas endast i flock då en ensam jaktryttare bara är ett ?half coulpe?.
Kännetecken: Jaktryttaren bär alltid kavaj och ljusa ridbyxor i tidlösa snitt eller korrekt damsadelsdräkt -då damsadelsryttare inte är ovanliga i fälten- när de spränger fram över markerna.
Säger ofta: ?Tally-ho!? eller ?Hinder!?
Häst: Alla som kan hoppa häckar högre än de själva och galoppera minst 5 timmar i sträck.
Ärkefiende: Ryttare som stannar mitt framför hinderna.

Damsadelsryttare: Vill uppleva historiens eleganta vingslag samtidigt som hon ? för det brukar vara en kvinna- vill vara lite annorlunda. Allt kan göras i damsadel och ingen utmaning är för stor. Varje del i utrustningen ? inklusive damsadeln ? har sin egen historia och är minst 100 år gammal. Att föra arvet och traditionen vidare är mycket viktigt. Damsadelsryttaren finns inom många discipliner och karaktäriseras ofta av respektive gren. Damsadelsryttaren är ovanlig men kan bland annat påträffas inom dressyr, hoppning, jaktridning, WE, western och akademiskt.
Kännetecken: Saknar ett ben men döljer det med en kjol.
Säger ofta: ?Det är inte svårt att rida i damsadel ? bara annorlunda!?
Häst: Välriden alternativt en av irländsk typ där högersidan följer vänster, en stor manke som får sadeln är ligga stadigt är att föredra.
Ärkefiende: SvRfs dressyrkommité och andra som inte tillåter damsadel




Jag känner minst 1 av varje haha :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

... och kommit på att här är ett väldigt bra ställe att skriva ner allmänt babbel, tankar och ja exakt ingenting emellanåt. Ska vi börja om på ny kula? Eller fortsätta där jag slutade? Stora delar av mitt liv finns här, nedskrivet. Delar som ä...

  Hello! Still alive!  Men är sjukt trött på denna vinter!  Hade en så stor förhoppning nu i helgen att nu smälter det vita lappmöglet bort...  Tills nu ikväll....  Är nog snart 10 cm på backen igen.  Och jag som tänkte att jag snart ...

 ...ger upp...  Min dator har kraschat igen. Är det typ 5:e gången nu? Vad gör jag för fel lixom?  Så Sorry Becca att dina mejl inte blivit besvarade men mitt lösenord är borta... :( Ska fixa det så fort det lugnat sig lite här.   Kän...

Detta med rubriker... jag är värdelös på det! Jamen försök själva att komma på nån bättre rubrik då?! Eller trodde ni att jag skulle vara kreativ och skriva en berättelse som heter Glasverandan ? Nja.... om sanningen ska fram så har jag ett glas...

Hello igen! Det var ju ett tag sen jag skrev här igen, och återigen är det samma faktor som alltid, TIDEN! Ibland önskar jag att det fanns en gubbe (som i tvreklamen) som man kunde ta ett allvarligt snack med! Det finns en sån gubbe i min lilla bub...