Senaste inläggen

Av Amanda - 22 juli 2020 23:30

Att ta med en stor nypa salt ;-)

Dressyrryttaren: Ryttare som tycker om fasta ramar, gärna trä i form av en sarg och helst med ett tak över. Naturen -inklusive hagvistelse- kan vara farlig och något som hästen inte bör vistas i utan boots, skydd, täcke (gärna flera) och andra skyddsåtgärder. Hästens och utrustningens utseende är mycket viktigt. Högen av designschabrak är ofta högre än Kaknästornet. Dressyrryttare vistas sällan i flock men en dressyrryttare kan ändå ta ett helt ridhus i besittning under ett ridpass.
Kännetecken: Blingbling, otroligt rena ridbyxor och skinande blanka stövelskaft.
Säger ofta: "Finns det matchande boots till dem här?"
Hästar: Blänkande och långbenta djur av halvblodstyp och med minst 5 generationer kända och framgångrika förfäder.
Ärkefiende: NH-ryttaren

Hoppryttare: Ryttare med ett visst drag av vårdslöshet. Ofta den underhållande personen på ryttarfesterna. Kvinnliga hoppryttare är kända för att ha håret uppsatt i hästsvans eller fläta och lite mer vågad utrustning. De manliga hoppryttarna känns igen på siluetten av extremt smala ben och kort vadderad jacka. Färg är tillåten på alla utrustning, inklusive stigbyglarna. Hoppryttare lever gärna ut sina fantasier i maskeradhoppning.
Kännetecken: Färgglada kavajer, ytterst mjuka och tunna ridstövlar samt männens extremt smala ben.
Brukar säga: ?Detta avstånd går bra att ta på 4 galoppsprång.?
Hästar: Holsteiner samt skimlar vars svansar är magiskt vita oavsett väderlek.
Ärkefiende: Alla som tar bort hinderna från ridbanan.

Fälttävlansryttare: Hästsportens våghals som inte fruktar någonting. Inget hinder är för stort och ingen häst är för vild. Andra ryttare ser på dem med en blandning mellan vördnad och misstänksamhet då fälttävlansryttaren är den galnaste av dem alla. De är kända för vilda fester och nära gemenskap eftersom tävlingarna håller på under flera dagar. Det viktigaste är att hästarna ska hoppa allt, inklusive brinnande buskar medan exteriören inte spelar någon roll. Därför kan du se allt från Oldenburgare till lådcykellikande väsen på banan.
Kännetecken: Bra skyddshjälm och väst, rider ofta dressyr med martingal på.
Säger ofta: "Dressyren gick @!#%? men det tar jag in i terrängen."
Hästar: Allt som kan galoppera och hoppa, fullblod där vit kan ses i ögonen är inga problem.
Ärkefiende: Dressyrdomare

Islandsryttare: 40+ kvinna i hemmastickad tröja och ridbyxor med rem under foten, alternativ overall. I mångas ögon en ryttare som gett upp ?riktiga? hästar för att bara rida islänning. Flockas i skogen under helgerna då de töltar iväg i lugnt tempo. Ju naturligare häst ju bättre, extrem behåring är ett plus och lösdrift ett måste. Islandsryttaren vill inte ramla av eller få förhöjd puls, all typ av ridning där du inte kan prata med dina ridkamrater går bort.
Kännetecken: Mycket varma och vattentäta kläder, lååååånga stigläder och inget schabrak (det är ändå bara i vägen).
Säger ofta: "Ska vi rida ut tillsammans i helgen?"
Hästar: Det säger sig själv.
Ärkefiende: Markägare på vars mark och vägar det råder ridförbud.

Distansryttare: Om du ser något väldigt litet i grälla färger, väldigt långt bort så har du nog sett en distansryttare. Inget träns är för färgstarkt eller plastigt och sadeln ser ut att komma från en annan planet. Distansryttaren är manisk på att under alla dygnets timmar mäta hästens plus för att nå absolut bästa resultat. Distansryttaren är uppenbarligen färgblind då ridbyxor, jacka, schabrak och skor är i minst fyra olika men mycket starka färger. Att rida ut är något mycket allvarligt och innebär att karta, GPS, pulsmätare och energikakor ska tas med, likaså ska matstationer utses.
Kännetecken: Du kan se dem på dem riktigt långt bort?
Säger ofta: "Vad är pulsen? Går den ner i puls? Har den druckit?"
Hästar: Gärna Arab eller liknande men så länge den har hovar av sten, senor av stål och lungor i storlek med Gotland så kan den se ut som en träkloss.
Ärkefiende: Ryttare som rider i ett felaktigt tempo

NH-ryttaren: Här talas det om en ryttare som ofta ses vid sidan om sin häst där bettlöst, bomlöst och arbete från marken är den heliga treenigheten. Fodret ska vara stärkelsefritt och stallet bestå av en lösdrift. Tävling är sällan intressant men vad gör det när hästen kan buga på kommando? Stora förespråkare för kiropraktik, akupunktur, kraniosakral terapi och allt däremellan. Kan diskutera väldigt länge om varför det är synd om hästen.
Kännetecken: Huvudlösa träns, bomlösa sadlar, repgrimmor och en carrot stick. Har koner på ridbanan.
Säger ofta: "Känner du till Seven games? Rider du biomekaniskt?"
Hästar: Problemhästar
Ärkefiende: Dressyrryttare

Westernryttare: En av de få grenar inom ridsport där män inte har smala ben och det är helt okej att röka på hästryggen. Westernryttarna varierar mycket i utseende. De kan både konkurrera med dressyrryttarna om mängden blingbling medan varje mans dröm att rida ensam i solnedgången (lassot inkluderat) kan uppfyllas. I andra ryttare ögon är avsaknad av ridbyxor, extremt långsam trav och hatt förvirrande - är det talan om ridning eller är det människor som spelar rollspel? De flesta westernryttare menar att det är en livsstil, i likhet med alla andra nämnda ryttare.
Kännetecken: Allt från boots, sporrar, chaps och stora bältesbucklor-land.
Säger ofta: Whooa, yeehaa och andra verbala kommandon till sin häst, vilka du inte brukar höra i ett ridhus.
Häst: Korta ben och matchvikt på +500 kg, vanligen med udda teckning och extremt välvårdad man och svans.
Ärkefiender: De som inte har sett ljuset/solnedgången och blivit frälsta.

Ponnymamman: Är ofta en inte numera aktiv ryttare som lever ut sin kärlek till hästarna genom sina barn. En bra ponnymamma ses ofta i stallgången, i ridhuset, på väg att mocka eller bärandes en fikakorg på tävlingen. Hon har kläder efter väder, alltid en termos och extra vantar till alla barn. I vissa fall kan ponnymamman utvecklas till en mer tävlingsinriktad version av staketryttaren, där barnets framgång stor i fokus. Att barnet högröd i huvudet av skam gömmer sig i hästtransporten medan ponnymamman klagar hos domaren är ingen ovanlig syn.
Kännetecken: Mycket praktiska kläder, gärna med ett verktygsbälte där alla nödvändigheter ryms.
Säger ofta: "Vad du är duktig!? eller den mer hårda versionen "Sluta gråta!"
Häst: Nej, ponny
Ärkefiende: Ve den som kommer i vägen för Ponnymamman!

Staketryttare: Den klokaste och bästa ryttaren i stallet. Staketryttare behöver sällan rida då staketryttarens allsmäktiga kunskap kan förmedlas från andra sidan sargen. Staketryttaren finns inom alla ridgrenar och trots att de pratar med låg röst är de lätta att upptäcka eftersom de har en åsikt om allt. Tvärtemot vad man kan förvänta sig är staketryttaren sällan glad när tipsen följs då de föredrar att se andra misslyckas gång på gång. Staketryttaren kan även utvidga sina tjänster till utfodring, hagvistelse, utrustning och parrelationer.
Kännetecken: Har en åsikt och ett tips om allt.
Ofta säger: "Ja, om det var min häst ...."
Häst: Kan både vara med och utan häst. Har den en häst så felas ofta något hästen så att den inte kan leva upp till staketryttarens förmåga.
Ärkefiende: Om de inte har någon sedan innan så kommer det med tiden.

Mysryttare: Hon (det är alltid kvinnor) säger att hon bara har häst för skojs skull. Därför måste man anta att hon tycker det roligt att mocka, mäta upp foder och borsta lerig häst i timmar. Lera är bra för hästen då den skyddar mot insekter och blir en naturlig del av hästens många timmar långa och viktiga hagvistelse. För skojs skull har hon gärna mer än en häst. I samlingen finns 3-4 gamla travare, favoritponnyn från ridskolan som skulle slaktas och eventuellt en räddningshäst från Kiviks marknad. Och det viktigaste är inte att rida på hästen utan det duger fint med två heltidsarbeten och stallarbete för att kunna ha råd med dyra veterinärräkningar, vilka hon använder för att isolera sitt hus med.
Kännetecken: Kvinna med Florens Nightingale-syndrom och utrustning från den tiden då vinröda ridbyxor var moderna (dessa köptes innan hon fick sin första myshäst).
Säger ofta: ?Jamen, jag kunde inte bara lämna honom där??
Häst: En med stora bruna ögon och senskada
Ärkefiende: Ingen hatar henne, någon tycker lite synd om henne men hennes veterinär älskar henne.

Akademiska ryttare: En ryttare som har provat alla andra ridstilar men som inte har fungerat för den akademiska ryttarens häst. Specialtillverkade ridkläder, vars snitt är minst 200 år gamla. Att köpa utrustning i vanliga ridsportaffärer är big no och håruppsättning/skägg måste vara som ?våra stora förfäder?. Utrustningen kan inte vara högtravande nog - stångbett och schabrak är ofta så stora och glänsande att det gränsar till det vulgära. Tyglarna ska hänga i en lös båge, spöet ska vara vinklat uppåt och stiglädren ska vara så långa att tårna knappt når dem. Dessa ryttare har blivit frälsta, de har sett ljuset. De dyrkar en gud som heter Bent.
Kännetecken: Den akademiska ryttaren är svår att upptäcka eftersom den inte rör sig offentligt men träffas däremot i hemliga sällskap på få platser i landet.
Ofta säger: ?Vi har ännu inte börjat trava ännu då skritten inte är helt på plats.?
Häst: De som ingen annan orkar ha. Gärna små och korta med höga benlyft.
Ärkefiende: Den moderna dressyrryttaren och andra som rakriktar sin häst.

Travkusk: Travkusken är en man, eller en kvinna, som ser ut lite hur som helst. Syns ofta i skitiga stallkläder ståendes i en stallgång någonstans i Sverige, alternativt klädd i vita byxor, jacka med personliga färger, hjälm på huvudet, körglasögon oavsett väder och alltid körspö i hand. Travkusken är en social varelse som gärna pratar med alla oavsett vilken nivå man ligger på. Travkusken älskar fart men har absolut inga problem att lulla i skogen.
Kännetecken: olika grader av skitighet.
Säger ofta: ?Kommer han till ledningen så får dom andra svårt att hänga med!?
Hästar: Varmblods- eller kallblodstravare av vilken storlek och modell som helst, det viktigaste är att dom springer
Ärkefiende: Dressyrryttare.

Jockey: Hyser total avsaknad av respekt för det egna livet. Fartglada människor som är kortare än medelsvensson. Överkonsumerar bastu och diverse dieter för att hålla vågen på runt 50 kg men ändå sega och starka nog för att orka hålla sig kvar och styra 500 kilos energiknippen i över 70 km/h. Går upp när alla andra sover för att hinna fodra, mocka, rida hästar och sedan hänga på gymmet och pumpa mellan bastubesöken. Utrustningen består enbart av lättviktsprylar, allt från väst, stövlar, byxor, vit polokrage samt dress med olika färger som erhålls av hästägarna.
Kännetecken: Kort sandhög med hjälm på huvudet. Under sanden göms en jockey och faktiskt ett par plagg av lättviktskaraktär. Ridstilen innebär sand på oanade ställen och det är inte ovanligt att jockeyn har gått upp ett par kilo vid invägningen.
Säger ofta: ?Han kände inte för att springa idag? alternativt ?Gräset var för långt?.
Häst: Fullblod
Ärkefiende: Travkusken

Brukskusk: Skäggig och vindpinad man eller kvinna i rutig skjorta, väst med logga, väl använda arbetsbyxor -gärna med hängslen-, keps med rasförningens logga eller skogshjälm samt grova skor/stövlar med stålhätta. Hästen har loksele med reptömmar och inga skygglappar. Vagn/redskap byts dagligen efter vilken typ av arbete som skall utföras. Den dyraste prylarna är förmodligen skogsvagnen och skyddsstövlarna. Är det bruksridning på gång går utrustningen i typisk Kajsa Warg-stil; Western- eller engelsk sadel med vojlok, jeans/omoderna ridbyxor och begagnad men inte så mycket använd hjälm. Vankas det finkörning kommer finselen och lädertömmarna fram. Kusken snyggar till sig med kubb, kammat skägg, svart kavaj och körförkläde.
Kännetecken: Stora händer och ofta sneda i ryggen efter all handsaxning.
Häst: Långhårigt kallblod
Säger ofta: "Prrrrrrr" med påfallande ljust tonläge. Eller "Vad är det för hingstlinje på den?"
Ärkefiende: Ryttare som inte vet bättre.

Working Equitation-ryttare: Påfallande ofta en fd akademisk ryttare som tröttnat på att rida långsamt och som nog vill tävla ändå. Utrustningen har ofta iberiskt ursprung, precis som hästarna, även om andra hästtyper förekommer. Att rida på en hand på stångbett är målet, gärna drömmande om en garrocha i andra handen och ett gäng nötkreatur framför sig.
Annars är lite snett rätt och det där med att rida dressyrprogram är överskattat, poängen man förlorade där går nog att ta igen i speeden. Alla känner någon som ridit mästerskap och de flesta vill nog göra det också, då grenen är ny anser sig de flesta ha chansen att kunna få göra det.
Kännetecken: Rätt väl kamouflerade, kan tas för oputsade dressyrryttare eller lite nedtonade akademiska ryttare. Hästarna har ofta längsgående fläta till skillnad från dressyrditona och skiljer sig från de akademiska genom att ha benskydd, gärna av iberiskt ursprung.
Säger ofta: ?Varför har vi inget landslag i WE??
Häst: Gärna lusitano eller PRE, men vilken som helst funkar
Ärkefiende: SvRF som förstör drömmar om EM med kvalgränser och krav

Sportkusk: 40+ med mycket god ekonomi. Kör pickup med hästsläp med platta eller hästlastbil. Ute i alla väder. Har således alltid varma och regntäta kläder. Hjälper alltid varandra och lånar ut allt från tejp till häst till varandra. Tränar ofta i ridhuset sent då dressyrryttarnas hästar går i taket annars. Släpar på vagnar och selar och tävlar flera dagar i sträck. Eleganta kläder dagtid med mycket välputsade selar och vagnar. Ses sedan sittande utanför lastbilen på kvällarna och ljuga för varandra.
Kännetecken: Har alltid en rulle tejp i fickan!
Säger ofta: ?Måste bara gå hindren en gång till!? eller ?Här, du kan låna min!?
Häst: Alla raser men helst med mycket framben!
Ärkefiende: Hoppryttare som inte kan ta in hindren efter sig i ridhuset!

Jaktryttare: Passar inte riktigt in i tävlingsvärlden då hästen antingen är för vild eller ryttaren för aningslös och saknar självbevarelsedrift. Jaktryttaren hoppar allt som kommer i dess väg och ingen häck är för hög eller dike för djupt. Hästen är minst lika entusiastisk som ryttaren över att få släppa loss över fälten. Jaktryttaren säger aldrig nej till något, speciellt inte jaktfesten och har ofta varit utomlands på de Brittiska öarna och ridit jakt ?på riktigt?. Jaktryttare påträffas endast i flock då en ensam jaktryttare bara är ett ?half coulpe?.
Kännetecken: Jaktryttaren bär alltid kavaj och ljusa ridbyxor i tidlösa snitt eller korrekt damsadelsdräkt -då damsadelsryttare inte är ovanliga i fälten- när de spränger fram över markerna.
Säger ofta: ?Tally-ho!? eller ?Hinder!?
Häst: Alla som kan hoppa häckar högre än de själva och galoppera minst 5 timmar i sträck.
Ärkefiende: Ryttare som stannar mitt framför hinderna.

Damsadelsryttare: Vill uppleva historiens eleganta vingslag samtidigt som hon ? för det brukar vara en kvinna- vill vara lite annorlunda. Allt kan göras i damsadel och ingen utmaning är för stor. Varje del i utrustningen ? inklusive damsadeln ? har sin egen historia och är minst 100 år gammal. Att föra arvet och traditionen vidare är mycket viktigt. Damsadelsryttaren finns inom många discipliner och karaktäriseras ofta av respektive gren. Damsadelsryttaren är ovanlig men kan bland annat påträffas inom dressyr, hoppning, jaktridning, WE, western och akademiskt.
Kännetecken: Saknar ett ben men döljer det med en kjol.
Säger ofta: ?Det är inte svårt att rida i damsadel ? bara annorlunda!?
Häst: Välriden alternativt en av irländsk typ där högersidan följer vänster, en stor manke som får sadeln är ligga stadigt är att föredra.
Ärkefiende: SvRfs dressyrkommité och andra som inte tillåter damsadel




Jag känner minst 1 av varje haha :)

Av Amanda - 18 januari 2019 03:14

... och kommit på att här är ett väldigt bra ställe att skriva ner allmänt babbel, tankar och ja exakt ingenting emellanåt.

Ska vi börja om på ny kula?
Eller fortsätta där jag slutade?
Stora delar av mitt liv finns här, nedskrivet. Delar som är fyllda av både glädje och sorg, ilska, förtvivlan och hopp.

Jag vet att ett av mina första inlägg skrevs av en odödlig tonåring på en sandstrand i Thailand i sällskap av en envis apa vid namn Morris.
Kan inte den tjejen få komma tillbaka?
Jag har en hel del jag skulle ändrat på sen den dagen...

Det enda jag och den tjejen har gemensamt idag är att ingen av oss tar nån jävla skit!

Är det så illa att Amanda vuxit upp, blivit en ansvarsfull kvinna som likt en 50-tals fru passar upp på både man och barn?
Städar huset, dekorerar, skjutsar till dagis, tränar, tar hand om djuren, dricker vin, postar allt jag ska hinna med på sociala medier och skriver att allt är underbart?

Nja.... skulle inte tro det!

Jag fick dock städa häromdagen då mitt enda bevis på min enda dag som inredningsarktitekt gick förlorad.

För ett tag sen åkte jag och Tess till Ullared, utan gnälliga karlar.
Hästavdelningen here I come ( med gubbens kreditkort, hur jag fick tag på det tar vi en annan gång)
Asså ni fattar lyckan för en f.d Shopaholic de luxe att få en heldag i Ullared utan att behöva spendera mina egna pengar?!
Enda premissen var att jag skulle köpa ett visst bilschampoo till gubben.
Man vill ju bara skrika rätt ut av lycka!
Hoppa jämfota!
Fundera på vad det var i de där lustiga gula pillren... ( skämt åsido)
Ja ni fattar grejen...
Total Lycka!
Var vad jag kände de första 40 minuterna av bilfärden dit.

Det hela börjar med att jag känner ett starkt behov av att jag måste kissa. NU!
Asså fanns inte på kartan att vänta 73 sekunder ens.
Slänger in bilen i vägkanten och ut ner i ett genomblött dike ( i högklackat).
Åh äntligen!
Tror ni det kom nåt?!
Självklart inte... vad fan.. ta i... neej.. nu då? Ååå Hej.... nej!

Reser mig från den hukande ställning jag lyckats med och pustar ut. Falskt alarm. Tar två steg och måste kissa NU!
Efter tredje försöket så kommer det 4 droppar!!!!
Fyra?!
Tar mig till bilen och hinner knappt runt tills det trycker på igen.
Ner jämte bilen och upprepa proceduren, resultatet en hel skvätt. Yeey!!

Låter då Tess ta över ratten och vi kommer sen iväg.
"Jag tror du har urinvägsinfektion! Ska vi vända?"
" Är du inte klok? Klart vi inte vänder! Vi har fria händer! Det enda som kan stoppa oss är armén!"
" Okej men då stannar vi och köper tranbärsjuice till dig för det ska vara bra!"
" Vart har du hört det? Stopp dax igen!"
Skyndar mig ut, krystar, pustar, flåsar, hoppar in i värmen igen.
" Mamma sa det! "
Ja då, den mamma käftar man icke emot, så nästa stopp blir tranbärsjuice och toalett.

Alltså... gör man en produkt och kallar den naturligt God... kan man skriva på paketet att de starkt rekommenderar att du köper ett halvt kg socker per liter till det hela?!
Snälla?!
Den där mörkröda vätskan var vidrig!
Sur, äcklig och bara blä...
Tess är en martyr som tvingade i mig en hel jäkla liter utan socker till ens. Jag fick inte ens smaka på hennes Zoo-godisar!
Dessvärre hjälpte skiten såpass att vi behövde bara 5 stopp till på resan, ett akut stopp i närheten av parkeringen, och ett när vi kom in. Sen lugnade det hela ner sig lite.

Men så ofräsch man känner sig! Asså, lukten, känslan, obehag!
Så jag handlade trosskydd och två par extra trosor det första jag gjorde, betalade och in på toaletten för att kissa och byta om.
Bättre upp!

Snabb koll på smink, köpa det nödvändiga likadant med kläder. Linnen, leggings, mer trosor och strumpor.
Gick med Tess där i 5 minuter innan vi ska ses nere vid hästavdelningen.
Toapaus.
Äntligen!!!

Täcken, grimmor, blingpannband, träns! Borstar, schabrak, bett...
Vi kan nog säga att jag missade nog inte en enda pryl, varje häst fick nog dubbel uppsättning av allt.
Villhöver är ett bra ord!
Hittade även en varm skön jacka och en massa tröjor från Swea, blev en i varje färg.

Köper även mineraler till odjuren och nu är min vagn astung och proppfull. Men lyckas hitta plats till både kattmat och bilschampoo då det kommer ett sms att när jag ändå är där skulle det vara bra om jag kunde köpa hundmat oxå...
Jag kan säga att mina skills att organisera en kundvagn är fantastiska!

10 hästtäcken i varierande storlekar, 20 grimmor, 12 grimskaft, 3 träns, 6 schabrak, helosansalva med mera, 2 hinkar mineraler, mina kläder (rymdes i en korg med lite våld). 8 påsar kattmat, bilschampoo och snnat smått till våra rullande damer och den 3 20kg säckar hundmat.. det går!

Tar mig till toa, sitter där en stund. Hittar inte Tess så jag börjar gå mot kassorna.
Går då förbi en assöt blomkruka.
Den är grå med bubblor på...
Villhöver är ett bra ord...
Asså den är så cool!
Den tar vi så har jag varit en duktig hemma fru idag. Det är pluspoäng på den ni!!

Klarar kassan nästan utan att behöva gå på toa men tanten bakom mig kollade vagnen medan jag sprang till toaletterna.
Vad ska hända lixom? Ska hon sno den?

Jättetrevlig tant från Gud vet var men hon bodde i ett vitt hus med 7 katter som jag även fick namnen på...

Betalar... försöker ringa Tess. Jag kan nog hitta en nål i höstacken, lättare än att hitta henne där inne. Tar mig ut till bilen. Ska ta fram nyckeln....
Inser att det var ju Tess som körde och för första gången i världshistorien så måste vi alla dörrar på bilen...
Och taket är ju såklart uppe då det faktiskt är vinter.
Det är här när jag skriver som jag har en aning om var urinvägsinfektion kommer ifrån.

Så vad göra?
Skära sönder taket?
Dyrt!
Slå in en ruta?
Nästan lika dyrt!
Hitta Tess?
Omöjligt!
Stå ute i minusgrader och vänta?
Inte en chans.
Gå in med vagnen igen?
Jag vill inte dö!

Suck... lutar mig mot bakluckan och tar en cigarett.
Då kommer räddningen!

Ett par killar och en tjej som helt klart tillhör Vi Vill Åka Volvo Och Ingen Framhjulsdriven Saab- klubben kommer gåendes från Ge-Kås.

" Tjenare! Ni råkar inte ha en skruvmejsel på er?" Jag stoppar dem blyg som jag inte är.
" öh vaddå då?" Säger den ena killen på skånska.
" Min kompis har försvunnit med nycklarna och vi låste bilen. Men med en skruvmejsel så kan jag öppna bakluckan"

Killarna börjar leta i sina påsar förbrilt. Jag ler lite korkat så där ni vet. De letar och letar.
" Asså, vi kan kolla i våran 740 men den står nere vid stugorna..." säger den andra killen.
" Attans!"
" Men hallå? Ska ni hjälpa henne eller ska jag behöva göra allt?"
Tjejen suckar, öppnar en av sina påsar och tar fram ett rosa verktygsset hon inhandlat.
OH MY GOD!! Jag måste bara ha ett!
Lyckligtvis hade hon köpt tre stycken så jag fick köpa ett av henne :)

Får skruvmejseln och vips så kan jag öppna bakluckan på bilen.
Tackar och kryper in i bakluckan, fäller ner baksätet och kan nu öppna en dörr på bilen.
Lägger in alla påsar och säckar och rusar mot toaletten igen.
Säkert den där juicen...
Återvänder, placerar mina nya fina verktyg väl synligt i bilens baksätet och skuttar nästan av glädje då de matchar doftgranarna perfekt...

Väntan på Tess blev lång, 10 min efter stängningsdags kom hon och nog för att det är stort baksäte i en Cadillac men jag var skeptisk ett par gånger på att allt skulle få plats.
Tess vann dock packa kundvagns-tävlingen!

Ja nu åter till vad som hände med inredningsarktitekt Amanda.
Några dagar senare så hamnade jag i en "Lite häftigare diskussion med en släkting" och istället för att kasta en telefon för 9000kr i väggen råkade den lilla gråa krukan med bubblor på stå närmast.
Den gick i 14 bitar...
Jag försökte i a?la fall!

Nä försök två att sova denna hopplösa natt...

Pussen

P.s
Angåense bilden! Ja ni grabbar bara att börja langa hit dem! Jag behöver bara ge bort 1 st men kommer få 12 st då jag känner en grabb med varje namn :)

Av Amanda - 27 mars 2018 01:39

 

Hello!

Still alive! 

Men är sjukt trött på denna vinter! 

Hade en så stor förhoppning nu i helgen att nu smälter det vita lappmöglet bort... 

Tills nu ikväll.... 

Är nog snart 10 cm på backen igen. 

Och jag som tänkte att jag snart ska tvinga pojkvännen att byta däck på min bil...

Ha ha ha in your face sa vädret! 

Men men... Som jag brukar säga! 

Bara bit ihop och hoppas på att det snart är midsommar... Eller något i den stilen. 

 

Ja, jag har inte bloggat på ett rejält tag men jag har minsann TÄNKT att göra det... Många gånger.

Speciellt eftersom att det förra inlägget var en smula kaosartat. 

Sånt är livet emellanåt. Rätt ofta om du frågar mig. 

 

Bjuder på ett lite längre och lite sorgligt inlägg inatt.

 

Som sagt, jag tog mitt pick och pack och lämnade gården! 

Arg som ett bi och det dundrade rätt bra i mig kan jag lova och gör fortfarande om jag tänker på det! 

Så ska försöka låta bli... 

 

Hästarna verkar trivas i alla fall. 

De tycker nog att det är ganska lugnt och skönt även om Spierdalaj var LIVRÄDD för de extremt otäcka kossorna som bor i ladugården på andra sidan gårdsplanen. 

Enligt henne så äter kor hästar...

Jag berättade för henne att de håller sig mest till gräs och hö precis som hon men nej...

Det skulle vara skimmelsto på menyn.

 

Det svåraste var nog att vänja sig ändå vid ensamheten. 

Inget folk som springer runt överallt, inga tokiga hundar och inte överfullt av hästar. 

Utan det var bara jag, Spierdalaj, Star, Felizia och Belleza "Bella". 

Jaa en av stallkatterna oxå såklart! En stor spräcklig sak som jag av någon anledning började kalla Bertil och han lyssnar fortfarande på det...   

Men annars så var det så tyst och lugnt. 

Bonden som äger gården har hjälpt till väldigt mycket med utsläpp och fodringar vilket jag är så glad över. 

Jag har ju även hjälpt honom att mata Kossa Mu x 100... 

Så kan väl titulera mig KoPigan Amanda! 

 

Det gick tre veckor och ett nummerbyte innan jag hörde något om gården jag lämnat. 

Tess har ju bara sagt att det är astråkigt där nu och berättat hur det går med Egon och Lillfux. 

Jag har inte velat höra något mer. 

Kanske fel att radera allt ur minnet (förtränga) men det kändes bäst då och gör fortfarande. 

Så ringde Tess en dag lite senare och var jättearg! 

Tro mig - det ska extremt mycket till innan hon ens höjer rösten. 

 

Tydligen går min syster och min mamma under smeknamnen "Järnladyn" och "Kommondoran" nu för tiden. 

Asså... Jag kan faktiskt inte låta bli att skratta... 

Men men i vilket fall så berättar Tess att de har ändrat på allt vad rutiner och regler heter. 

Och det största av allt:

I December månad skulle stallet renoveras NU PÅ DIREKTEN! 

Hästarna? 

Jo men de hade läst en artikel om att det absolut bästa för hästar är att gå på lösdrift! 

Kanske det är så... Men inte börjar du med det mitt i vintern! 

Men så skulle det nu bli och "passar det inte kan de ta sina lik och flytta!"

( inte mitt ordval ) 

What to do? 

Ja det finns faktiskt 4 lediga boxar där jag har mina, sa jag till Tess. 

" Bra! Jag och Nina kommer på direkten vi ska bara lasta hästarna!" fick jag till svar. 

"Jaha.... Okej.... Jag ströar upp 3 boxar då...." säger jag och inser att min planering att ligga kvar i soffan sprack. 

" Nja... vi behöver 4 boxar... Jag har lite dåliga nyheter...." säger Tess. 

" Vaddå? Är Lillfux på smällen? Eller Chantelle?" får jag ur mig och smsar bonden om läget att det nu kan bli fullt i stallet. 

Jag hyr ju hela stallet av honom så han sa att jag fick fylla det bäst jag ville... Fick ett tag en impuls att föda upp shettisar för att de är gulliga och det typ borde rymmas 3 st i varje storhäst-box men sen kom jag på att de små jäklarna har en tendens att bitas.... 

" Nej, nej... Men jag har ett ägarbevis du får skriva på... Vi tar det när vi kommer!" svarar Tess. 

Och sen la hon på... 

WTF???? 

 

Aja... Beger mig ut till stallet. 

Bella har jätteroligt med Spierdalaj i snöyran medan de andra två ser ut som att de helst vill flytta till varmare breddgrader. 

Gör då iordning de resterande 4 boxarna i stallet och påbörjar den evinnerliga inre diskussionen om hur mycket grejer kan man äga till 3 1/2 häst?! 

När jag inser att jag spridit ut mig rejält i den stora sadelkammaren. 

Hinner dock slänga ihop det mesta av grejerna innan jag hör en bil. 

 

Jag kan säga att jag minns denna dagen som om det vore igår! 

 

Tess mamma svänger upp en transport och ser som vanligt superglad ut. 

Vi lastar av Egon och Lillfux och de får bekanta sig med sina nya boxar. 

 

"Hoppas ni har gott om hö!" säger Stina. 

" Jovars det ska nog räcka...." tycker jag. 

 

Vi hinner knappt säga mer förrän Nina kommer med ytterligare en transport. 

Det första hon gör är att krama mig hårt. 

" Börja inte gråta nu..." får jag order om när luckan fälls ner. 

 

Ut backas en benig svartgrå bakdel med två svullna bakben. 

Sedan kommer en rejält svängd rygg med väl synliga revben, stora lerkakor där manen på den stackars hästen ska vara. 

En tunn hals. 

Lika mörkt svart och gråaktig med en smula brunt i som resten av hästen.

Och sedan ett par mer eller mindre döda ögon som jag en gång känt så väl i en annan skepnad. 

 

De två små öronen spetsas och hästen tar några stapplande steg mot mig. 

Det är ingen mörkfärgad häst det där... 

Den är täckt av smuts, lera och avföring. 

Jag kan inte ens beskriva doften... Som om något dött... Mer än ögonen.

Jag känner bara en gigantiskt stor gråt komma och tårarna bara forsar ner när den lilla hästen lägger sitt  darrande huvud i min famn med en svag gnäggning. 

Jag bara står där i snöfallet och gråter medan jag håller om honom. 

Min fina vackra Tiny Dancer

 

Nina lastar av Chantelle och Tess visar henne in medan jag inte ens får fram ett ord. 

Vem har kunnat göra såhär med honom? 

 

Vackra älskade lilla häst! Vart har du tagit vägen? 

 

Jag tror knappt att jag ens kommer ihåg vad jag tänkte där och då. 

Vi stod där länge innan min hjärna började fungera. 

Snön bara vräkte ner och jag minns att jag svor för mig själv att jag låtit honom stå ute i kylan och frysa. 

 

Sakta sakta så gick vi mot stallet. 

Det var kanske 50 meter max men han orkade bara halvvägs innan han var tvungen att stanna för att vila. 

Nina kom ut och lade på honom ett varmt ulltäcke med en sorgsen blick. 

Till slut orkade han ta sig in i stallet och till en nyspånad box. 

Benen skakade på honom och sen andades han ut jättetungt. 

Ungefär som att han visste att nu skulle det bli bättre. 

Jag kände bara paniken växa. 

Tänk om han la sig ner och aldrig mer skulle kunna orka resa på sig mer? 

 

Nina lade in en tuss hö i krubban och han nosade försiktigt på den, tog sakta en tugga och såg tacksamt på oss. 

 

Sen kom ilskan! 

Den bubblade fram inom mig och jag sprang ut ur stallet och bara skrek! 

Som en argsint 5-åring som inte får godis på ICA! 

Men jaaa precis så kändes det! 

 

En stund senare så lugnar jag mig. 

Går in igen. 

" Vad i helvete har hänt med honom?" får jag ur mig medan jag känner tänderna gnissla. 

 

Det jag får veta är knappt att jag vågar tro på det ens men T.D:s skick bekräftade det hela.

Det är nog mer eller mindre så att jag inte vill tro det, ens idag... 

Men vissa har verkligen sjunkit lägre ner än vad mina ögon kan nå... 

 

Enligt Nina och Tess så blev T.D ledsen när det gått några dagar efter att jag hade åkt. 

Han stod bara i hagen med öronen bakåt. 

Ville ingenting.

Han åt och drack i alla fall och lät sig fångas i hagen men var alltid tjurig och både sparkades och bet efter folk. 

Efter några dagar så flyttade Caitlin honom till en ensam hage då han även gett sig på hagkompisen. 

De slutade helt enkelt att bry sig om honom. 

Hans täcke råkade snart gå sönder och när Nina påpekat detta så hade min mor sagt att hon minsann inte tänkte förse den där elaka saken med nya saker. 

Sen förbjöd hon Nina att ens hämta ett annat täcke till honom eller att ens gå in till honom.

Ingen i stallet fick göra det. 

Så Nina och Tess trodde ju självklart att det berodde på att de inte ville att T.D skulle bita eller sparka någon utan att mamma och Caitlin skulle ta ansvaret för honom. 

Det är ju det mest självklara. 

Jag hade oxå tagit ansvar för hanteringen av en häst med sådant humör och inte velat utsätta någon annan för den hästen. Vanligt vett eller hur? 

MEN... 

Om de glömde bort honom helt eller bara struntade i honom vet jag inte. Tyvärr anar jag det sista. 

Han fick inte komma in på nätterna.

Ingen gav honom mat. 

Ingen såg honom ens i den lilla hagen längst bort från stallet långt bakom huset. 

Mamma och Caitlin sa bara att han gick med shettisarna i ponnyhagen och verkade nöjd med det, om Nina frågade. 

Ingen av dem anade vad som hände. 

Det låter så sjukt att de inte gick och tittade till honom ens, men som sagt de var strängt förbjudna att ens gå nära honom. 

Jag kan förstå att Nina var rädd om sitt jobb och därav lydde deras order. 

 

Nina hittade honom dock samma dag som de kom till mig. 

Hon skulle fodra shettisarna och hittade inte T.D i hagen. 

Då kom hon på var Caitlin ställt honom och beslöt sig för att gå dit. 

Han stod under en gran för att få skydd från snön och det enda han hade att äta var bark från träden som var mer eller mindre renskrapade. 

Nina hade sedan tvingat min mamma att skriva ett köpekontrakt där hon överlät hästen till mig.

Annars skulle hon polisanmäla alltihop. 

Min mor är livrädd för allt vad polisanmälningar heter. 

 

Så de tog med sig honom till mig. 

 

Jag finner inte ord... 

 

I vilket fall. 

Det första jag gjorde var att ringa ut veterinären. 

Det får kosta vad det vill och om jag så ska käka snö i ett halvår för att ha råd med räkningen så skulle T.D få en andra chans. 

Hon kom efter en timme. 

T.D var i extremt dåligt skick och hade han varit äldre så hade hon avlivat honom på plats även om hon övervägde det i alla fall. 

Men han fick dropp med näring i och en ordentlig undersökning. 

 

Vi har senare konstaterat att hans organ har klarat sig tack och lov. 

Har fått så mycket hjälp med hur vi ska få upp honom i vikt igen av veterinären så hon är verkligen guld värd. 

" Hade det varit någon annan häst än T.D så hade jag avlivat den, men min dotter skulle aldrig förlåta mig!" sa hon. 

Läget var verkligen kritiskt för T.D. 

Så har varit så mycket oro och ilska inblandat. 

Sen tittar man in i hans stora rådjurs ögon och ser hästen han en gång var. 

Till sommaren ska vi återigen galoppera över ängarna min finaste vän! 

 

När han var lite piggare så fick han en rejäl tvätt. 

Smutsen bara gled av och långt där under fanns den vita hästen. 

Jag tror att han bara njöt av att bli av med skiten. 

Fick tyvärr klippa manen jättekort och stora delar av hans svans som inte gick att rädda men det kommer att växa ut. 

 

Det har varit en stor pärs allt detta. 

 

Men idag mår han bättre och blir starkare för varje dag! 

Går sakta men säkert upp i vikt. 

Veterinären konstaterade att han vägde kanske 200 kg bara när han kom. 

Nu orkar han till och med vara ute i hagen och gå kortare promenader. 

Även om alla muskler är helt borta och han har noll kondition. 

Är så lättad! 

Min fina fina Tiny Dancer! 

Kommer aldrig släppa honom igen. 

 

Nina höll sitt löfte till Caitlin och min mor. 

Men jag har inte lovat dem någonting! 

Vad jag vet så har de numera fullt upp med en jäkla härva bestående av anmälningar från Djurskyddet, Polisen och även en hel del granskande av sitt företag. 

Eller ja... Föredetta företag. 

 

Och det ironiska? 

Det är MITT fel alltihop enligt dem! 

JAG har spridit lögner. 

JAG har misskött deras företag. 

JAG är den som är ansvarig för Tiny Dancer.... 

Jag behöver inte fortsätta va? 

Men jag bara skakar på huvudet och skrattar åt dem. 

Mina bevis på hur hästen ser ut idag mot när han kom är starka. 

Har till och med haft Länsstyrelsen på besök efter en "anonym" anmälan om hästarna här far illa. 

Inspektörerna sa att de kunde inte hitta någonting att anmärka på hos mig och att de är så glada över att se åtta välmående hästar som inte kan ha det bättre.

 

Ni vinner inte denna fighten. 

 

 

 

 

 

Ja annars då? 

 

Jo fan.... det rullar på! 

Snart dax (trots 10 cm snö) att börja ladda inför sommaren igen =) 

På lördag plockar vi ut Skrållan igen för årets första tur. 

 

Ja, Skrållan vet ni ju vad det är.... 

Den berömda vita Bonnevillen =) 

 

Det går även bra att vara sambos. 

Vi har inte hunnit slå ihjäl varandra ännu. 

Skulle ju kunna bero på att han inte är hemma så ofta men men det är som det är. 

Lastbilschaufförer! 

Men karln lyckas fortfarande förvåna mig och han gör mig knäsvag fortfarande. 

Ja ni borde ju ha räknat ut för länge sen vem det är som fått mig på fall ;) 

 

Vi lyckades ju ändå ganska bra med att inte gå ut med vårat förhållande ända fram tills nyår. 

 

Grabbarna tyckte väl att det var lite konstigt att jag hastigt flyttade in hos honom när jag lämnade gården men de förstod att det var han som hade mest gott om plats för en "inneboende". 

Ibland undrar jag om de är väldigt tröga? 

De borde väl ha anat något? 

Inte ens hans syster anade att jag som är hennes bästa vän var tillsammans med hennes storebror! 

Det är fan nästan skamligt! 

Jag trodde att vi var ganska uppenbara med vad som pågick men att döma av deras förvåning när allt uppdagades rejält så nej... 

 

Vi har inte velat skylta med vårt förhållande på grund av många orsaker. 

I början mest för att vi visste väl mer eller mindre att ingen skulle tro att det skulle funka med tanke på våra tidigare historier. 

Sen kändes det så udda.

Han är min bästa väns storebror! 

Släkten ger man sig inte in i. 

Jag är hans ex lillasyster! 

I början var hemlighetsmakeriet svårt men sen blev det en vana. 

Det gick lixom av bara farten. 

 

Men på nyår så blev det verkligen officiellt. 

En nyårsfest med det vanliga gänget såklart. 

Riktigt bra sådan faktiskt! 

Glad stämning massor av skoj och god mat med mera. 

 

Grabbarna hade ordnat med fyrverkeri vid 12-slaget och jag hade inte märkt att något särskilt skulle hända. 

Det var ju bra som det var. 

Alla trodde att vi var nära vänner bara. 

Vi var på en superfest med vännerna och hade jättekul.

Precis som det ska vara. 

 

Några minuter innan 12 så gick vi ut allihopa och det var svinkallt verkligen! 

Trots att man var lite full. 

Ragge, Jim och Rickard fixade det sista med raketerna och några sekunder innan 12 så fyrades de av. 

Det small ordentligt och var verkligen jättefint med alla färger och grejer. 

Fick till och med en snabb kyss =) 

Vi skålade och önskade alla ett gott nytt år. 

När raketerna var avklarade så ställde han sig framför mig och såg mig i ögonen en kort stund innan han vände sig om mot de andra. 

" Vänta lite det var en sak till!" sa han och de som var på väg in hejdade sig med blickarna mot honom och mig. 

Han vände sig emot mig med det där lite luriga och charmiga leendet. 

Jag tänkte nog 1000 olika tankar men den mest logiska var att nu skulle den jäkeln mula mig i snön och starta ett stort snöbollskrig. 

Det har lixom hänt förr och jaaa... Det hände även denna kvällen några minuter senare. 

Långt borta hördes det raketer som small men annars var det rätt tyst och jag förberedde mig på att hamna i snön. 

 

Han såg på mig. 

" Det är lika bra att vi gör det här på riktigt, Amanda!" sa han tydligt. 

" Vad snackar du om?" fick jag ur mig lite klumpigt och tänkte att nu har det slagit över helt på han. 

 

Rätt var det är så går karln ner på knä och tar upp något ur fickan. 

" Amanda,  Jag älskar dig över allt annat! Ja till och med mer än vad jag älskar Skrållan! Så vad säger du om att gifta dig med mig även om jag är dum ibland??" 

Han sträcker fram en ring. 

Vad i helvete?! 

Skojar han? 

Om en kille som han säger att han älskar mig mer än sin bil så är det riktigt stort kan jag lova. 

Jag vet ju att han aldrig ens sa det till syrran. 

 

De andra står bara och gapar - ordagrant! 

Jag vet inte vart jag ska ta vägen och överväger om han ens är seriös. 

" Meeh... SÅKLART!" får jag ur mig. 

Tänkte nog att han menade en förlovning som han eventuellt skulle glömma tills imorgon bitti i vilket fall så varför inte spela med lixom?! 

Jag får ett stort leende och han trär på diamantringen på mitt finger innan jag får en gigantisk kyss och hör bara de andra skrika av glädje. 

Han kastar sig över mig och ostadig som jag är så trillar vi båda i snön. 

 

" Era galningar! Faaaan va kul!" hör jag en röst innan jag blir mosad av en överlycklig Ragge. 

Innan jag vet ordet av så ligger alla grabbarna i en stor hög i snön och kramas med oss. 

Inte normalt nånstans jag vet men... tjaaa Grabbarna Grus i ett nötskal! 

Kallt var det kan jag lova. 

 

Jag lyckas ta mig loss och komma upp och tittar på högen med grabbar. 

Bakom dem står Tess, Sanna och de andra tjejerna. 

Tess ser helt chockad ut. 

 

" Du och Jim? Jag anade ingenting! Hur länge?" får Sanna ur sig bara. 

Jag hinner inte svara förrän Jim kommer och lyfter upp mig i sin famn med en massa kyssar medan han bär in mig i huset. 

De andra kommer efter, genomblöta av snön. 

Vi går in i vardagsrummet jag blir nersläppt. 

Då kommer nästa chock. 

Jim håller om mig hårt och ser på de andra. 

" Det är på riktigt! Så i övermorgon flyger vi till Las Vegas!" säger han. 

" Skämtar du nu?" jag bara stirrar på honom. 

" Nix!" han tar fram ett stort kuvert och drar fram flygbiljetter. 

" Jag behöver en öl!" får jag bara ur mig. 

" Lugn! Ragge och Tess hänger oxå med... Tänkte du skulle ha en brudtärna!" säger han. 

Jodå... fyra flygbiljetter i våra namn. 

OH MY GOD!!!!!!!!!!!!!! 

 

Jag utelämnar kommentarerna huruvida det var tänkt om Ragge skulle vara brudtärna eller inte men...

 

Jim menade verkligen att vi skulle gifta oss. 

Inte bara förlova oss eller något sådant. 

Det är på riktigt! 

Och hur kunde jag missa att han var spiknykter under hela kvällen?! 

Har gått igenom det 1000 gånger och kan verkligen inte minnas att jag såg honom med en öl i handen mer än just innan 12-slaget... och jag som trodde han skulle glömma allt dagen efter... 

 

Våra planer grusades dock väl på plats så vi fick ändra dem en aning. 

Men det var en helt fantastisk resa =) Mer om den en annan gång. 

 

Det kommer att bli ett sommarbröllop istället hemma i Sverige. 

Så alla kan närvara och vi kan fylla kyrkans parkering med en massa bilar och ja självklart kommer jag åka häst och vagn dit. 

Om T.D är frisk så tar han mig dit, annars har Nina lovat att jag får åka med Chantelle.... 

 

Jag kan knappt tro att det ens kommer att bli av!  Är fortfarande i extas kan jag lova! 

Jag kan verkligen inte ens fatta att han var allvarligt med allt... 

Jag kommer att vara en gift kvinna... 

Helt otroligt... 

 

Jag har tvivlat så många gånger på oss. 

Och det har verkligen inte hjälpt att få höra att det kommer bli han och Caitlin igen nu när hon är tillbaka. 

Det har varit som ett hårt slag varje gång och ändå har man inte kunnat visa en enda min över att man blivit berörd. 

Det har jag verkligen oroat mig för... Eller att han skulle hitta någon annan som är bättre än jag. 

Vilket inte hade varit några svårigheter alls. 

Eller att det skulle komma fram lögner eller svek. 

 

Men nej. 

Han har varit rak och ärlig hela tiden. 

En klippa på alla sätt. 

Vi har pratat mycket om det som hänt tidigare och åtskilliga gånger har han visat att jag är nummer 1. 

Han var oxå orolig och tveksam med tanke på allt gammalt. 

Var en lättnad att höra och samtidigt en bekräftelse att vi står på samma plan. 

 

Att vi känt varandra så länge och igenom många faser sen att det blev kärlek av det hela till slut. 

Fjortisen Amanda och Raggaren Jim

Vem hade trott det? 

Inte jag om du frågat mig för 4 år sen i alla fall.... 

Men det kommer att bli helt perfekt 

 

 

Oj jag hade verkligen mycket att skriva inatt...

Kanske dax att gå och lägga sig nu =) 

 

Sov så gott alla glada =) 

 

 

 

Av Amanda - 4 oktober 2017 13:23

 ...ger upp... 

Min dator har kraschat igen.

Är det typ 5:e gången nu?

Vad gör jag för fel lixom? 

Så Sorry Becca att dina mejl inte blivit besvarade men mitt lösenord är borta... :(

Ska fixa det så fort det lugnat sig lite här.

 

Känner mig bara deprimerad just nu. 

Allt händer visst på samma gång uppenbarligen och jag har ingen aning om hur jag ska lösa detta. 

Datorn är väl det minsta problemet just nu. 

Men det är bara bita ihop, käka nudlar och inse att det är dax att klippa sig och ta tag i livet. 

Kan man köpa en ny familj på Blocket? 

Jag har en hundring.

Så från och med nu, inser jag bara att ni kan dra åt helvete allihopa =) 

Jag skäms över att vara släkt med er! 

 

Japp, jag måste gnälla av mig ordentligt nu. 

Take it or leave it. 

Men om detta är tacken för att man slitit häcken av sig i över två års tid för att folk bara drar för minsta lilla motgång så har jag i alla fall rätt att gnälla. 

Men lugn! 

Jag tar mitt pick och pack och drar! 

Välkomna hem era bitchar! 

 

Jag fattar att ni som läser detta inte alls förstår vad jag pratar om men kan dra den korta versionen. 

 

Först fick min mor för sig att här på landet kan man inte bo, tog sin Gucci-väska och flyttade till Stockholms Skärgård. 

Lämnade större delen av sina ägodelar, både levande och i möblemang.

Ok, bet i det sura äpplet, svalde och gick vidare. 

Morsan i Stockholm. 

Farsan i England.

Han lämnade oss för att han träffat en ny "kvinna" och bestämde sig för att satsa på hästuppfödning där. 

Jag kan meddela er att hans planer bokstavligt gick åt helvete.  

Jag har ju i alla fall en kvar! 

Sedan får min syster, min klippa och min bästa kompis för sig att flytta till USA helt hux flux. 

Mer eller mindre utan förvarning på grund av allt "skit" som hänt här. 

Hon åkte över på semester och kom aldrig tillbaka igen. 

Där stod jag kvar. 

Med en stor hästgård med full verksamhet av försäljningshästar, uthyrda stallplatser och inridning mm. 

Hade inte en endaste aning om hur man ens sköter ett företag eller en rörelse. 

Bokföring? Kvartalsrapporter? Fakturering? Moms?

Rena grekiskan. 

Men återigen. 

Det var bara att bita ihop och be om hjälp. 

Inse att "företaget" inte gick så väldans bra direkt

( nej det har jag inte nämt tidigare) 

MEN med mycket hjälp av Nina och Leena ( 10000000 TACK) 

så fick vi upp det på fötter och att börja gå runt igen så att man klarade sig med att leva på detta. 

När pengarna började komma in igen och rulla på, DÅ kan man ju alltid komma tillbaka hem igen enligt vissa. 

Vad får jag ut av detta? 

" Manda, du får nog göra dig av med lite hästar jag kommer hem med mina och de måste ha sina boxar " 

" Vi tar över nu lilla gumman, vad duktig du har varit!" 

" Åh jag såg en sån fin häst så jag köpte in den, vi kommer om tre timmar!"

" Varför har du ändrat om i mitt hus??" 

Listan är lång! 

Men det är väl bra att veta att ens föräldrar är tillsammans igen. 

Hoppas ni blir lyckliga! 

 

Så jag kokar av ilska just nu. 

Fick reda på allt detta i helgen som var. 

Så... 

Om de tror att de får ett varmt välkomnande när de kommer hem kan de ju bara glömma det. 

Jag har en väldigt trevlig överraskning åt er... 

 

Har hittat nytt stall till mina hästar så nu väntar jag bara på transporten. 

Mina saker är packade, flyttlasset gick igår så numera är jag sambo med en viss oroskänsla i magen... Men jag litar på honom. 

Har varit mycket ringande till en advokat och har fått reda på mina rättigheter. 

En hel del fixande med ingen som helst varsel. 

Faktum är, att den ENDA jag kommer sakna härifrån är T.D. 

Tyvärr är han inte min, så han stannar här. 

Rätt ska vara Rätt! 

Tycker i alla fall jag, vilket jag verkar vara ensam om i denna släkt. 

Men kan ni dra så fort något inte passar så kan jag göra det med!

Tack å hej - Dra åt helvete! 

 

Såå... Det är rätt bara terapi att få skriva av sig. Tack bloggen, och detta var inte ens något ironiskt tack :D 

 

Nej, just nu är jag glad att jag har mina vänner! 

Ni har varit änglar och jag älskar er! 

Det kommer att röras om i grytan rejält men jag vet vilka som står på min sida. 

 

Näe dax att lasta hästar och jag tänker inte ens titta i backspegeln när vi åker! 

 

// Amanda

 

 

 

 

 

Av Amanda - 23 augusti 2017 16:54

Detta med rubriker... jag är värdelös på det!
Jamen försök själva att komma på nån bättre rubrik då?!
Eller trodde ni att jag skulle vara kreativ och skriva en berättelse som heter Glasverandan ?
Nja.... om sanningen ska fram så har jag ett glas här och T9 på telefonen föreslog Glasverandan!
Problem solved!

Inte bloggat på ett tag, men har haft fullt upp!
Ett hus med TIO tonåringar i två veckor bl.a
Behöver jag säga mer?
Jösses Amalia!! (Leena gav mig stränga order om att inte använda mitt ordinarie vokabulär)

Korta sammanfattningen... så hoppas jag att lägerdeltagarna var nöjda med sin vistelse här. Mitt bankkonto är det iaf ?
Nä men det gick nog bra... huset, stallet och gården står kvar.
Jag bodde hemma i ungefär hela 3 timmar efter att ungdomarna anlände. Sen packade jag en väska, sa So Long till Lynn & Leena och drog till pojkvännen.

Öppnar dörren hemma hos han med mitt fina leende:
"Tjena! Jag flyttar in hos dig nu!"
Han:
" Då får du åka till IKEA och köpa en till garderob!"
Hmm... knäpp reaktion känner jag. Men jag störde ju iofs mitt i nått SUPERviktigt TV-spelande så jaa...
Aja, nu tänkte jag ju inte bli sambo med han för alltid, kanske PM han får tummen ur röven och lagar diskmaskinen men det har inte hänt än på tre år så jaa... väntar mig inga mirakel.

Så återigen... Då har man huserat Ridläger.
Många skratt och några erfarenheter rikare. Mest att föräldrar till ryttare är väldigt speciella! Det värsta exemplet:

"Min dotters häst MÅSTE ha en Box i norrläge för hon är van vid den karman. Feng-Shui du vet. Och så får hon inte komma i kontakt med några blandraser för hon är en känslig natur!"
Jag står som ett fån med ett dumt leende och känner att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Nickar ett "okeej" och ser kvinnan beordra sin stackars man att hämta krukväxten i bakluckan på bilen. Japp hästen har en egen krukväxt med sig!!
Flickan på 14 år ser mest ut att vilja sjunka genom marken.
Tur att flickan (på något konstigt sätt) var helt normal.

Annars var det många föredrag om allergier och vanor mm. Men det kunde jag ju skicka vidare till Leena.

Så första kvällen när alla var inhuserade och kommit någotsånär till rätta så kom vi fram till att vi skulle grilla korv och lära känna varandra lite medan Leena gick igenom planeringen.
Vi har en superfin grillplats nere vid sjön, så tar ca en kvart att gå dit. Ibland hittar man skjuts i form av häst men de höll sig undan.
Tyvärr så lagom tills vi tänt grillen och fått eld på den började det att spöregna och nu gäller det att snabbt komma på plan B!
Ihopträngda i min annars så stora och svindyra soffa (efterlämnad av mor) så sitter vi i vardagsrummet hungriga och blöta medan husets tre duschar flitigt används, så gnuggar vi geniknölarna.
Lösningen blir Pizza!
Jag drog nitlotten att åka och hämta maten.
Att bära 13 pizzakartonger är en konst som jag inte behärskar men pizzakillen va snäll och hjälpte mig medan han undrade om jag hade svultit i en vecka...

Mätta en stund senare så blev det planering och lite annat.
Var ett väldigt roligt gäng faktiskt men vad de kunde tjattra! Hela tiden, oavbrutet! Därav att jag flyttade.

Ska berätta mer om ridlägret i nästa inlägg.

Annars är nog allt bra här. Star har blivit igångsatt efter lite vila och de andra odjuren mår bra. Lite orolig för Rosie bara, hon är lite trött och hängig men veterinären ska kolla henne imorgon. Hon är ju snart typ 36 år så jaa... åldern spelar ju in lite.

Nä nu ska jag iväg... funderar på att köpa krukväxter till de hästar som behöver lite Feng-Shui kanske ?

Puss

Av Amanda - 13 juni 2017 20:51

Hello igen!

Det var ju ett tag sen jag skrev här igen, och återigen är det samma faktor som alltid, TIDEN! Ibland önskar jag att det fanns en gubbe (som i tvreklamen) som man kunde ta ett allvarligt snack med! Det finns en sån gubbe i min lilla bubbla, tyvärr så överensstämmer inte den bubblan med verkligheten. Men jag lovar att det är fint därinne   

 

Jaha ja idag så är det nog mer eller mindre officiellt med namnen till de små liven som äntligen beslöt sg för att titta ut! Och det har varit en pärs! Inte nog med att man ska komma på något bra och passande, det ska reggas och godkännas (av mig) oxå! Men de gick igenom veterinärens koll med goda rekommendationer och hon tyckte de var "förtjusande" och jag kan bara hålla med! Felizia och Antonia är bra mammor och hjälper varandra. Den ena vilar och den andra passar barnen och båda två uppfostrar de små.

Så... Är ni nyfikna?

Jag frångick syster tema ( kan nog inte smälta riktigt att hon döpte Egon till Borderline efter en låt med Playtones) och till slut blev det Spanska namn till dem båda. Antonias är ju halvspansk men han har ett riktigt passande namn. Och egentligen är det från början en svensk låttitel översatt med Google translate till spanska, och det mest förbluffande var att det var Ragge som kom på namnet.

 

Han har numera snöat in på Drängarna ( att jag ens erkänner detta.......) och plågar oss ständigt med deras musik.

Vi satt ute här en dag och tittade på de två fölen som busade och Antonias lilla hingst sprang ute i gräset med högt huvud och en riktig machostil.

" Kolla han är ju Kung över Ängarna! Det borde du döpa den till!" sa Ragge och lät mig oförståeligt nog höra den låten med drängarna.

Jag sa att Ragge var mindre mentalt begåvad ( idiot ) och hällde upp lite mer cider innan jag kastade en blick på hingstungen.

Och ja!

Han beter sig som en riktig kung! Lite T.D fasoner i honom och han vet att han är bäst snyggast och vackrast!

Så efter lite betänketid och Google Translate så översatte jag låttiteln "Kung över ängarna".

Rey de los Prados blev resultatet.

Tuggade lite på den och jaaa... Varför inte?

Så nej Tess det blev inte Bertil som var ditt starkaste förslag. Men jag tycker om dig ändå   

 

 

Jaha då var det bara Felizias lilla raring kvar. Hon är en riktig liten ängel, hur snäll som helst och väldigt nyfiken av sig. Ska undersöka ALLT!

Men väldigt söt och go på alla sätt och älskar att bli kliad på rumpan. Det finns inget bättre!

Jag är ledsen över att dina lösnaglar gick av Natha men skyll dig själv! Du började att gosa med henne!

Men även denna goding fick heta något insperierat av Spanien.

Belleza - Kort enkelt och hon står för namnet. Det betyder rätt och slätt Skönhet.

Så ja, nu är det över. Känner mig ganska nöjd!

 

Vad har jag mer att berätta?!

Jo, Tess har övergivit mig!

Hon och hennes familj har dragit iväg till Grekland i två veckor på semester!

Schysst verkligen!

Nä jag är inte bitter... Inte alls!

Så jag sitter här hemma med tre hundar numera. Deras flatcoat Chassita bor här under tiden de är iväg.

Men jag ska inte klaga... Jag har ju grabbarna.

Men... En bil är mer underhållande än jag så de håller på med den. Renovering och rostlagning på en Chevrolet Impala 1958, enligt dem ett fynd!

Ehm jaa... En bil som inte har något golv, sätena är rostiga gamla fjädrar, varenda ruta är sprucken, motorn är sen 1800-talet enligt skicket och stora bucklor överallt i det som ska vara plåt.

Deras nya projekt och det var ju ett riktigt fynd! De betalade bara 55.ooo för den!

 

Jag ser tusenlappar åka ner i toaletten. Men de verkar nöjda och glada. Men på något sätt så ville de att jag skulle vara med på det här!

YES äntligen lära mig nåt när det kommer till skruvande tänkte jag! FINALLY!

Men de behövde mest någon som kunde hämta dricka och leverera Pizza åt dem visade det sig. Resten av tiden fick jag sitta på en pall och höra deras svordomar. Så jag stod ut i en hel timme och tog sen "min" bil och åkte hem.

Tre timmar senare ringer telefonen.

" Var är du hjärtat? Saknar dig ju!"

" Märkte du att jag var borta nu?!"

" Typ... Eller nej så klart inte men jag var tvungen att fixa en grej så kunde inte ringa, glömde var jag la telefonen....."

" Du ljuger dåligt hörru!"

" Äsch... Stack du hem eller?"

" Japp, jag tror att ni är stora nog att hämta mat, dricka och ta er hem själva"

" Ehm.... Vet du hur mycket jag tycker om dig? Du är världens bästa Älskling ju!"

" Okej vad vill du?" Jag vet att det är något på g här... Wait for it...

" Såhär äre va! Du vet ju vad som brukar finnas i garaget med jämna mellanrum..."

" Jaaa... ÖL!"

" Precis, och vi trodde ju att den var slut... Helslut! För vi skickade ju iväg Olle och Kevin igår till Tyskland så de kunde fylla ¨på lagret lite... "

" Och de råkade komma hem så nu har ni "provsmakat" och kan inte köra hem??"

" Njaaaa..... Delvis typ... Det var inte riktigt slut! Men vi kan inte köra hem så där hade du ju rätt!"

" Hahhaa skaffa cykel hörru! Glöm det!"

" Men hjärtat... Du får vad du vill! Det regnar ju! SNÄLLAAAAAA!"

Hmm vad jag vill.... HAHA att du ångrar att du sa det gubben OHYEAH!

Vad ska jag välja?

Eller vad är det mest osannolika att jag får med dem på för att jag ska ge mig ut i regnet och köra och hämta dem? Att jag satt typ ute i skogen på Stars rygg och var dygnsur hör inte till här bara så att ni vet ...

" Okej... NI åker med till Ullared utan att klaga och utan öl!" säger jag.

" SKOJAR DU?"

" Det eller att gå hem... Ni väljer!"

Mummel mummel mummel suckande stönande mummel.

" Ja älskling! Vi hänger med... "

" Okej, jag kommer om en timme! Puss!"

Haha!

Råkar veta att grabbarna hatar allt vad Ullared heter. De hade gått genom skärelden hellre än att åka dit.

Men jag lyckades! Haha gud vad jag är ond!

Så imorgon ska jag, Ragge, Jim, Anton och Micke åka till Ullared   

Yeeey!

Vad olyckligt för dem att de råkar vara lediga imorgon (uppdelad semster för att kunna åka på träffar och annat i sommar)

De är inte så glada som jag är kan jag lova! Haha. Ska bli spännande att höra deras ursäkter.

Vilka tror ni det blir?

Jag satsar på akut magsjuka eller förkylning!

 

Nej, nu ska jag göra något annat! Typ pussa lite på gubben för att få han glad igen =) Hehehe...

 

Puss och kram på er!   

 

 

Av Amanda - 30 maj 2017 12:20

Ja nu är ju klockan typ 12.22 men här är det morgon. Har varit en ganska jobbig natt kan jag ju säga.

Vad jag än gjorde så kunde jag inte somna...

Det gick verkligen inte!

Kändes hela tiden som att någonting var fel men jag kunde inte inse vad.

Prövade med att kolla film, brukar alltid funka. Varm mjölk är ju ett standard tips så jag testade och insåg att jag fortfarande inte gillar mjölk även om den är varm. Tänkte att Oboy då? Oboyen är slut... Fan undra när jag handlade senast... Det måste jag nog åka och göra imorgon! Kollar igenom kyl, frys och skafferi och skriver en lista på vad som ska handlas hem. Sova? var det det jag skulle göra? Oj dax att tömma diskmaskinen...

Plötsligt så börjar Trixie att morra och hoppar upp i kökssoffan som står vid fönstret. Hon reser ragg och stirrar ut. Även Samantha kommer och gör likadant.

Jag tittar ut och ser en främmande bil stå på gårdsplanen. En sån där skåpbil i vitt. Vad i helvete lixom?

Sen ser jag två män smyga omkring på gården och då blir jag riktigt rädd!

Lampan lyser ju i köket så de borde ju fatta att jag var vaken !

Vad gör de här?

De verkar smyga runt och kollar efter något.

Jag hämtar telefonen och ringer 112.

Säger till kvinnan på larmcentralen vad som händer och hon säger åt mig att låsa dörren och inte visa mig i fönstren så ska de skicka en bil.

Ehm... Jag känner mest att vill de komma in så gör de det!

Männen börjar gå mot stallet och går in där så jag ser dem inte längre men anar nu vad de är ute efter!

hästutrustning är ju som ni vet ganska dyrt.

Japp, 10 minuter senare har de öppnat bakdörrarna på skåpbilen och börjar lasta in saker.

Kommer inte polisen snart???

PANIK!

Larmcentralen säger att det är en bil på väg och att jag ska vara lugn!

Hur fan kan man vara det?

Det står två män på min gård och snor våra saker!!!!

Hundarna är fortfarande arga men jag har fått ner dem från fönstret och gör allt för att de inte ska börja skälla.

En eller två evigheter senare så ser jag blått ljus!

Männen inne i stallet ser inte polisbilen och larmcentralen meddelar att de är inne i stallet.

Två poliser springer in och snart kommer de ut med männen och stoppar dem i sin bil.

En av poliserna kommer och knackar på dörren och jag öppnar.

Han sa att det var bra att jag ringde!

Tro fan det! Vet du vad sadlarna är värda???

Får följa med ut till bilen när en polisbil till dyker upp och de börjar fråga vad som hänt.

Jag pekar ut mina saker som tjuvarna har tagit och kvar i bilen ligger det 5 sadlar kvar men allt de tagit från stallet är tillbaka så de måste ha varit någon annanstans innan.

 

Poliserna frågar om jag har kontakt med fler stallägare i trakten och ger dem nummren till de jag känner.

Jaha tydligen ingick dessa män i nån liga som stjäl hästutrustning och säljer det vidare. Men nu kan alla hästägare i småland lugna sig med att i alla fall två av dem är fast!

Och jag är överlycklig över att ha två hundar här som sällskap!

Älskar er mina små änglar!

 

Ringde Tess när poliserna åkt och hon kom direkt! Så hemskt att vara ensam faktiskt!

Imorse ringde Sandra som har ett stall i närheten och sa att polisen ringt henne och när hon gått ut och tittat så saknades det sadlar och hela sadelkammaren var förstörd men att hon fått tillbaka sina saker i alla fall.

PHU!

Ragge lovade att hjälpa mig att kolla på larm idag eller imorgon så vi kommer att sätta upp det så snart som möjligt!

Fattar inte varför allt händer på denna gården?

Var ju bara några år sen T.D blev stulen lixom så kan ju säga att jag trodde att det var honom de var ute efter igen!

 

Så det kommer att bli larm här så fort som möjligt!

Tess stannar här tills helgen för då är jag inte ensam längre på nätterna i alla fall. Känns skönt!

Men kan ju säga att det inte blev nåt av sovandet i alla fall!

Fy fan!

 

Nä nu släpper vi det här och kör på något roligt istället!

 

I förrgår bestämde sig jag, Lynn, Natha, Sanna och Tess för att ta oss en riktig långritt. Så vi gjorde matsäck, tog med vatten och laddade för en superdag! Hästarna var pigga och glada och allt var helt awesome.  En hel del snack om våra karlar och allmänt tjejsnack som verkligen behövdes!

Så gav vi oss av!

Ner mot sjön sen upp i skogen, runt åkrarna, vidare till utkiksplatsen och sedan fortsätta runt sjön. En välprövad och fantastisk tur på ca 2 mil om vi räknat rätt.

Jag red på T.D och han var ju minst sagt sitt vanliga jag. Glad och framåt och allmänt arabig!

 

Vi kommer ner till sjön och travar lite i kanten så vattnet skvätter och man känner att det är superkallt men ändå skönt då det var 28+ grader ute.

Helt plötsligt tar T.D ett jätteskutt rakt ut i vattnet och snubblar när han landar. Hästen klarade sig galant och jag for i vattnet.

Isbad  - Pingviner - Antarktis - Kyla

Så jäkla kallt så jag kan knappt röra mig!

Natha kommer på Rille och drar upp mig på honom ( mest för att han är så hög att Natha slapp bada lite längre ut i vattnet)

Tess håller i T. D som är superblöt men sjukt nöjd.

Jag ska slakta dig hästjävel och sälja mackor med pålägg gjort på dig för 5 kr!!!!!!!!!!!!!!!

 Aja, kommer skakande upp på stranden igen och klättrar ner från Rille.

Jag bestämde mig för att vända hem, slänga ut hästen i hagen och krypa ner under en filt!

Frös så in i bomben verkligen!

De andra fortsatte och här sitter jag förkyld och arg....

Så i förrgår var T.D gratis kan jag lova!

Jag gillar att bada... Men inte när det är 10 grader i vattnet!


 

Nej, jag och Tess ska ut och kolla hästarna sen blir det nog en ridtur för att komma på andra tankar.

 

Av Amanda - 19 maj 2017 22:04

Hej!

 

Nä då, jag har varken dött, gått under jorden eller glömt bort er!

Don´t Woory - Be Happy !

I´m back!

 

Jag har kommit på att numera får man vara EXTRA tydlig med saker och ting då jag insett (igen) att grabbarna och andra i min närhet, av okänd anledning läser denna bloggen!

Och efter inlägget med Väntans tider, så kom det en hel drös med gratulationer!!!!!!!!!!

Det lät typ så här i text :

" Åh GRATTIS VAD KUL!"

" Vad roligt för er! Äntligen har ni hittat rätt och kul att ni bildar familj!"

" Grattis, vet ni vad det blir? Är det inte lite tidigt?"

" Varför har du inte sagt något? Jag ÄR faktiskt din mamma! RING!!!"

Jag ser ut som ett jäkla fån och bara... WHAAAAAT?

 

Folk man träffar IRL:

" Åh jag läser din blogg! Vad kul! Men du ser inte så värst tjock ut för att vara gravid"

" Vad kul med smått...Ska hon heta Antonia eller Felizia?"

Hmmm...

Okej... Vi klargör EN sak!

DET VAR INTE JAG SOM VAR PÅ SMÄLLEN UTAN HÄSTARNA!

Jag har grunnat på mina bekantas läskunskaper och intelligens... No more words about that! Trodde bara att jag var extra tydlig med att det var hästarna som väntade föl... ( och tydligen katten med upptäckte jag häromdan)

Ja tjena...

 

Sååå vad händer?!

Jag har ju mest gnällt över all väntan den senaste tiden ( fråga Tess, hon vet hur illa det är...).

Det är ALLTID spännande när man väntar smått!

( nej Ragge, Inga barn på g - utan här handlar det om 4-benta)

 

Fick världens utskällning av en av hyregästerna angående Felizia och Antonia.

Hon var så upprörd!

Jag är tydligen en vedervärdig och hemsk människa enligt henne.

( Nej ingen risk att hon läser detta då denna dam inte ens vet vad en blogg är)

Japp, en hemsk människa.

Vet ni varför?

Jo, jag lät mina högdräktiga ston vara ute i hagen! Utan täcke och det regnade!

Att de har ett vindskydd att stå under hörde inte hit.

Nej, det finns inga hästar som behandlas så här illa!

Jag försvarar mig med att de mår bättre av att få vara ute, att stå inne i stallet trivs de inte med och jag ser hellre en glad mamma häst än en deppad!

 

" Rätt var det är så ligger det ett stackars föl i hagen och då kan du inte vara med vid förlossningen!  Jag skulle minsann vaka dygnet runt!"

Antonia är en van mamma, hon har gjort det innan. Visserligen var det första gången för Felizia men vad tusan... Förstagångsmammor har fölat på egna hovar i 1000-tals år så... Nja, jag sitter inte med dem 24/7...

 

Det tar emot lite att erkänna, att denna människa fick rätt dessutom!

Vips! Så låg det en liten fölunge i hagen ( dock inne i halmen i vindskyddet ) och sov så gott medan mamma Felizia vakade spänt över sin lilla.

Men hon var hellugn när jag kom ( eller så såg hon morötterna ) och lät mig komma fram till dem.

Fölis vaknar och är inte alls rädd utan jag får gosa bäbis!

MEN BERÄTTA VAD DET BLEV NU DÅ???!!!

Haha nej nej... Ni får gissa!

Kul va?

Gissa på ett gudomligt sött fuxsto så har ni 100 % rätt! YEEEY faktiskt vad jag hoppades på!

Nu är det bara namn kvar...

Och vår supergulliga veterinär kom och kollade så allt stod rätt till! Och där var det inga problem.

 

 

Tagen igår då sommarn kom till oss!  

 

Dagen efter så fölade Antonia ( eller om det hände på natten, för jag hittade ännu en sötnöt i boxen morgonen efter)

Ett brunt litet hingstföl med stjärn. Super söt! Naaaw ... OH MY GOD! Jag är helprollig!

 

Sorry för kass kvalité! taget med min demolerade telefon

 

Nu ska de bara döpas, reggas och allt sånt där... Gnugga geniknölarna!

 

Jaha... Jag släppte de stora nyheterna nu =)

Äntligen är väntan över!

 

Annars då?

Joho! Har satt igång Star igen, efter att han åkte på en hovböld! Stackarn! Men nu är han frisk igen tills nästa gång den där spjuvern hittar på nåt. Men jag är glad så länge han mår bra!

 

Spierdalaj blir bara bättre och bättre! Idag var hon inte ens rädd för postbilen! Den har varit ett skimmelätande monster! Men inte idag... Hon fortsatte bara att äta när den blå lilla bilen kom. Innan har det varit full rulle till andra sidan hagen! Så ännu ett framsteg!

Jobbar mycket med hennes nervositet genom att träna henne på sociala sammanhang!

Förra helgen tog jag med Tess på Prince och vi red igenom byn ( till och med förbi skolan med skrikande barn).

Spierdalaj taggade lite och spände sig så fort hon såg nån som rörde sig men jag tror att tack vare att Prince var med så behöll hon lugnet. Han är en klippa !

Det är synd att mycket folk, och rörelse gör henne så nervös... Men vi har kommit långt! Nu är hon trygg på ridskolan i alla fall så jag är sjukt nöjd!

 

Jag har även hunnit med årets åtagande som chaufförska på cruising!

Jajjemen!

Det tog nog ungefär 10 minuter innan jag gav upp att hålla ordning på grabbarna! Så fort vi kom till uppsamlingen så sa det ungefär POFF och så var alla fem grabbarna borta med vinden!

Jaha, där stod jag helt ensam och övergiven bland en massa raggare.

Schysst hörrni!

Men jag är inte den som låter världen gå under för det! Så jag parkerade min röv på motorhuven på Bonnevillen och tog fram min cola och beundrade utsikten.

Det dröjde nog en hel kvart innan det kom fram ett par. Asså jag kände igen tjejen som fan, men kunde inte placera henne alls. Tills tjejen i en sockersöt rosa rockabilly-klänning öppnade munnen.

" Amanda! Lever du? Guuuuud vad det var länge sen!" * Stor kram *

Öh... Carro? Jaaa ta mej faan... Hur var när?

 

Jaha det visade sig att hon helt bytt stil... Total makeover sen hon träffade en snubbe vid namn Mattias som har en Cheva 55:a. Ingen kille vi andra har umgåtts med särskilt mycket men man vet vem det är typ... Ja ni fattar.

 

Lite förvånad fortfarande faktiskt!

 

I vilket fall så snackade jag med dem en ganska bra stund innan grabb nummer 1 dök upp..

" Älskling! Gå inte bort dit! De har brännvin! Men jag slet mig loss för jag vet hur arg du blir på mig!"

" Jasså du? " Jag stirrar på mitt ämne till karl som sträcker sig ner i den öppna bilen och letar efter sina öl.

" Jaa... du gillar inte när jag blir för full ju!" Klunk klunk klunk...

Innan jag säger något mer kommer nummer 2.

" Baby! Jävlar vilket hemkört de bjöd på!" får en stor kram av Ragge.

" Schhhhh!" säger nummer 1.

" Han vågar inte erkänna att han smakade vettu! Men schysst som jag är mot dig så berättar jag det!" skiner Ragge upp.  " Är det sant att du har ridpiskan på`n??"

" Vill du oxå testa den?" svarar jag och undrar när jag nånsin blivit arg på dem för att de dricker.

" Jaaa... Men kan vi vänta tills imorgon darling?" Ragge ger mig en stor kindpuss varpå han får en mördande blick av nummer 1.

Som tur var dök Micke och Rickard upp med Anton och Kevin innan detta utvecklades till nåt obehagligt.

 

Carro stirrar bara storögt en stund och frågar sedan vem jag är ihop med ^^

Hela bunten anar jag faktiskt...

Ja, ja... det hände faktiskt inget jätteintressant under kvällen sen. Grabbarna skötte sig kanon faktiskt och det var helt okej att köra!

 

Imorgon ska jag hänga med Tess som hästskötare när hon ska tävla med Lillfux och nästa helg blir det lite ledigt och åka ner till Hässleholm.

Under tiden är det fölgos som gäller  =) 

 

Nä nu borde jag faktiskt gå och lägga mig!

Är ju gräsänka medan gubben är i garaget och pillar med nåt...

 


Presentation


You never can reach your goals without fighting - But never forget that you´re Awesome anyway

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2020
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Annat kul!


Skapa flashcards