Dag 19 - Vad kärlek är för mig.

Kärlek är omtanke, respekt och ärlighet.

Att man visar att man finns i alla lägen och kan stötta de man rår om. 

Kärlek kan vara många saker.

Tex när man är så kär att det pirrar i hela kroppen när personen bara rör vid en eller pratar med en.

En glad känsla som sprider sig och man tycker livet är fantastiskt.

Kärlek kan ges till alla som du bryr dig om och aldrig menar att krossa ditt hjärta.

Man känner att man inte behöver bekämpa världen ensam utan bakom en står fantastiska personer.

Syskonkärlek är stark, i alla fall mellan mig och min underbara syster.

Vi kan bråka så att fönstren spricker men sen skrattar vi bara och är sams igen.

Jag vet att jag alltid kan lita på henne och hon kan lita på mig.

Att säga orden Jag Älskar Dig till en person utan att mena det är ett hemskt brott.

Det är starka ord som inte ska användas för ofta!

Btw, Jag och Nicke är sams igen ;)

Dag 18 -  Min mobil

Är en Iphone 4S med Rosa skal haha! Är ni förvånade eller? Nej trodde la det.

Ringsignal: Iron Maidens Fear of the Dark

Bakgrundsbild: Sirocco

Missade meddelanden: 3

Dag 17 - Min profilbild på Facebook!

Nu är jag ju så jäkla udda att jag totalvägrar att bli en sådan ytlig "Jag ska vara som alla andra idioter" människa så jag har ingen Facebook.

Seriöst, FB är dagens största samtalsämne överallt och nej, jag behöver inte veta när mina friends fikar, bakar eller besöker toan!

Så jag hade la FB nån månad, lirade lite Farmville och så men nja...

Då hade jag denna bilden som Profilbild:

Dag 16 - Det bästa som hänt mig!

Öhm, ja du det är massa saker, men det är väl att jag blev så lyckligt lottad att just jag fick mitt fantastiska liv, mina vänner och familj =)

Dag 15 -  Den största förändringen i mitt liv

Svårt ämne detta.

Kanske var det då jag bestämde mig för att nu får det vara slut med mobbningen och jag gick från att vara den tysta rara flickan till att bli en riktig BITCH!

När vi flyttade till Småland för över 3 år sen var jag 12 år, skulle snart fylla 13.

I den åldern gör man allt för att passa in!

ALLT! 

Eller jag i alla fall...

I värmland så hade jag några hästgalna vänner, vi höll ihop och var vårat "gäng" lixom. De andra begrep ju ingenting!

Så när vi kom till Småland så visste jag verkligen ingenting.

Mer än att de pratade konstigt och nära på obegripligt.

Men ni vet, hur man ska klä sig, hur man ska sminka sig, vad man ska gilla och inte.

Självklart hamnade jag i en klass med bara modetjejer! Som dyrkade tonårsidolen som var på tapeten och shoppade kläder varje dag.

Ingen av dem hade varit nära en häst ens.

Men jag tänkte att man måste vara tuff och brave nu!

Så jag kommer i mina slitna jeans, försent första dagen och öppnar dörren till klassrummet och brister ut på min breda värmländska : " Äre här en ska va eller?"

Kan säga att klassen skrattade något kopiöst.

Vilket fick mig att skämmas nåt avsevärt, Grattis Manda du gör bort dig direkt!

Blir noga synad av tjejerna med avsmak.

Herregud hur klär hon sig, vad säger hon och hur tusan kan man stå ut med att mocka hästskit och få skitiga naglar! Dessutom verkar hon aldrig sett sig själv i spegeln...

Långt blont hår som borde byta frisyr, ganska fylligt ansikte, gamla omoderna kläder och varför kör hennes pappa Mercedes om hon ser ut som värsta uteliggaren?

Sen hamnade jag i en idrottsklass... visst hade jag kondition men mitt bollsinne är lika med noll och jag är ungefär lika vig som en blåval i en swimmingpool....

Så skitsnacket kom igång ganska fort.

Jag öppnade aldrig käften. Det kunde gå hela dagar utan att jag sa ett ord och ingen ville sitta bredvid mig i matsalen direkt.

Ja, ja jag hade ju hästarna! Min räddning!

Det var framför allt en tjej som var på mig jämt.

Ida, den snyggaste tjejen i klassen som var ihop med en 2 år äldre kille och hade ALLT!

Så fort hon kunde hackade hon på mig. Vad jag hade på mig, påstod att mina föräldrar var drogmissbrukare, mitt skolarbete jaa... Allt!

Men så en dag så frågade jag mamma om jag kunde få lite nya kläder!

Tacksamt följde hon med mig att handla!

Har aldrig sett min mor så glad!

Så jag fick verkligen snygga kläder i min personliga stil som passade mig. Jag klippte mig och bytte frisyr, fick lite sminktips av syster under helgen och Caitlin puschade på mig att jag skulle visa Ida hur fel hon hade.

Ja va fasen, man kommer ingenstans utan att visa lite stake konstaterade jag!

Nu Jävlaranamma ska hon få se!

Måndagmorgon så kommer jag till skolan.

Alla glor ögona ur sig.

Killarna busvisslar och mitt ego stiger med 210% direkt.

Klampar in i klassrummet och det första jag ser är Ida som sitter med sitt gäng och kaxar sig.

De stirrar.

" Ja, bra försök!" Skrattar Ida.

" Du kan ju dra åt helvete! Din IQ är lika med en Barbiedockas och jag skulle inte vilja byta liv med dig för allt i världen!" säger jag och sätter mig på min plats.

" Vad sa du?" Skriker Ida. " Du ska inte tro att du är något din fattiga utböling! Har din mamma fått Socbidraget eller?"

" Du om nån borde la veta vilket datum det kommer...." svarar jag lugnt.

Av Idas min att döma trampade jag på precis rätt tå... den som gör ondast.

" Döm aldrig personer innan du lär känna dem!" säger jag självsäkert.

Ida tystnar.

Lektionen börjar och killarna snackar med mig för första gången.

" Va snyggt ditt hår är!"

" Cool stil varför har du gömt den innan?"

Ja såna kommentarer ni vet.

När Ida märker att killarna inte ger henne någonsomhelst uppmärksamhet längre så blir hon förbannad och när rasten kommer så ger hon sig på mig.

Hennes ord sårar inte.

Jag smäller till henne med en örfil och säger att hon kan släcka ner fasaden inför hela skolan.

Där sjönk hennes tron ner i marken kan jag säga.

Efter det så bytte Ida skola. De andra tjejerna bad om ursäkt för att de varit dumma och vi kom ganska bra överrens.

Men jag fortsatte min stil, öppnade käften jämt och ansågs som riktigt kaxig.

Och det är jag än i dag i vissa fall.

Men jag skulle aldrig se ner på en annan människa! Aldrig nånsin. Alla ska få sin chans, sen om de är totalt blåsta som Ida så behöver de inte finnas i mitt liv alls!

Nej den där måndagen kom den riktiga Amanda fram... Och jag gillar henne :D

Dag 14 - Ett fint minne!

Så många hur ska jag kunna välja?

Hmm...

Har jag berättat om när jag för första gången träffade Sirocco?

Vill ni veta hur det gick till?

En ganska solig vårdag var det.

Jag var arg som ett bi för ALLA sa den hemska sanningen om att jag började växa ur Rosie.

Jag som alltid varit den korta knubbiga tjejen sköt på längden något kopiöst det året.

Typ en decimeter bara så där och mamma sa att det var dax att vi skaffade mig en större häst!

Rosie hade ju efter en evighets evighet blivit endast MIN och jag slapp dela med syrran!

Något i min hjärna sa att om jag fick en större häst skulle ju Caitlin kunna sno den om hon tröttnade på Shetan!

Haha hur urbota dumt som helst?

Mamma och jag kollade på en hel dröse med ponnys men antingen var de för tråkiga, kemin stämde inte eller så var de inte vad jag letade efter.

Jag ville ha en häst att utvecklas tillsammans med!

Men så en dag så ringde Caitlins far och ville prata med mig.

Han hade fått nys om en Connemaravalack som kommit till Sverige från Irland. Hästen skulle vara ganska otämjd men med stor potential.

I-N-T-R-E-S-S-A-N-T!

Så vi åkte för att titta. Syster, Mamma och jag.

Vi kommer till en gård utanför Halmstad där de tar emot importhästar från övriga Europa.

En man berättar att de som skulle köpt Connemaran hade backat ur i sista stunden.

Sedan visade han oss en brun, urgullig, långhårig ponny med lång rufsig man som stod och gnagde på ett träd i en hage.

Love at first Sigh!

Charmigt frustade han och tog snabbt godiset jag hade med mig.

Hästen ser ut som ett ovårdat troll!

Men så söt!

IT´S SO FLUFFY I´M GONNA DIE - typ!

Säljarn berättar att han är lite hanterad, men inte riden. De hade löshoppat honom på 1.3o utan problem och han hade ett gudomligt steg.

Han visar upp Sirocco genom att vifta med en körpiska så han får springa runt i hagen.

Caitie är impad, jag är impad, mamma tycker att jag borde skaffa en inriden häst istället!

Men hallå, hur kan jag säga nej till detta ursöta troll?

Som dessutom har en rosa grimma på sig.

Han har något alldeles speciellt över sig....

Mamma påpekar att det är mycket jobb med en unghäst. Caitlin lovar att hjälpa mig och börjar direkt med att övertala mor om att bästa sättet att hitta den perfekta hästen att formas tillsammans med är att börja från grunden.

Mamma ger sig.

Sirocco ska bli min!

Själaglad ger jag trollet en morot till.

Mamma och försäljarn går för att göra upp affären medan vi har fångat in ponnyn.

Efter en stund så kommer hon tillbaka.

" Tyvärr Amanda, han är alldeles för dyr!"

Beskedet är tungt.

Men jag vet att vi hade satt en gräns.

Priset på Sirocco översteg denna gräns med ca: 10.000 kronor.

Så med stor sorg i hjärtat klappar jag honom farväl och dystert åker vi hem.

Mamma försöker muntra upp mig med glass och vetskapen om att det finns andra hästar.

Jag säger att jag förstår.

För det gjorde jag!

Följande dagar så tänker jag bara på detta trolliknande ponnyämne.

Lusten att leta vidare fínns inte alls.

Min födelsedag kommer och Caitlin praktiskt taget drar och släpar med mig till stallet.

" Vi har en överraskning!" säger hon.

" Men jag vill titta ut min häst själv! Inte bara få en..." säger jag.

Jag hänger med.

På stallplanen får jag se att Robert står och håller en brun ponny med fyra vita fötter i ett grimskaft. Hästen har en stor rosa rosett om halsen som han tuggar på.

Sirocco spetsar öronen när jag kommer.

" Men hur?" frågar jag och kollar på min mamma.

" Tacka Robert.. Han sköt till resten av pengarna..."

Mina tack var oändliga!

Sirocco var min!

En riktig solskens historia som inte nått sitt slut än!

Kan säga att det har blivit många tårar och blåmärken men oxå många fler lyckliga stunder tillsammans med denna underbara Connemaraponny som är mitt allt 

Dag 12 - Mina smeknamn och hur jag fick dem

Manda- Ja det fick jag väl när jag var liten och ingen orkade uttala det första A:et sen har det hängt i ganska bra. Detta är väl mitt vanligaste smeknamn eller Mandis som kommer från samma källa.

Nicolin- Mormors smeknamn på mig. Jag vet inte varför hon aldrig kallar mig Amanda. Sen många äldre i Småland tar bort sista bokstaven på namnen... Lite trist om man skulle heta My tänker jag ^^

Sweetie - Nickes namn på mig. Så söt han är då! Sällan han använder mitt namn utan oftast äre Sweetie eller Darlin´

Dag 11 - vad jag hade på mig idag!

Mina sexiga gröna mysbyxor som är hur hemska och fula som helst. Sen en stor varm tröja, en sån här svart med dragkedja och luva... Den är asmysig,

Hm är man sjuk så är man!

Haha Nicke sa att det där var det snyggaste han sett på länge...

Jag svarade honom att jag är fullt medveten om vad ironi är för något....