DAGARNA HAR GÅTT SÅ SAKTA MEN NU ÄNTLIGEN HAR VI INTERNET HEMMA IGEN! :D

Det tog ju bara några år för gubbarna att fixa det.

Välkommen till landsbygden lixom!

Jaha nu ligger jag här med en psychokatt som ska kloa sönder mig... Hans kärlek gör verkligen ont!

Men men, annars då?

Smärtan finns kvar, och mamma har proppat i mig Citodon i flera dagar. Men det är inte lika illa just nu faktiskt som innan, så egentligen borde jag vara frisk på.... Fredag? Deal? Oki :D

Eller inte...

Asså jag har så tråkigt, rastlös och börjar sakta men säkert bli ett psykfall. Inget mer än att läsa läxor och kolla film får man göra typ.

Sen allt som hänt runt omkring.

Men jag tror att "gänget" kommer att repa sig. Idag kom det till och med skämt!

BRA!

Visserligen vet jag att det inte kommer att bli som förr, men de kommer att hålla ihop!

Det känns bra!

Och nu är min syster och Jim ännu tajtare än innan, de har ju till och med förlovat sig! :D

Grattis till er! Ni förtjänar varandra så mycket att det gör ont! <3

Justja, Ronja och Sirocco funkar kanon ihop! Tack Leena! Skönt att veta att han får sin motion, stor lättnad.

Mja nej nu tjatar Nicke på att jag borde vara social nu när vi har måndagsmysfilmkväll... Okej Älskling men förstå att internet fungerar nu så att jag måste klottra ett par rader här? Ok?

Duuktig gubbe!

Puss?

PUSS!!!!!

Sååå ja...

Nej men som sagt, det börjar lägga sig allt tråkigt. Eller man får mer avstånd på det hela. Svårt att sätta ord på det hela...

Film!

Kaninpussar och Pandakramar på er!

Jag kan lätt meddela att igår var en väldigt jobbig dag.

Idag är det likadant.

Dock var det fullt av folk här igår, idag är det bara jag och Nicke.

Snäll pojkvän jag har som passar upp mig för att han tycker synd om mig.

Jag tycker mer synd om honom som just förlorat en väldigt nära vän.

Vi stöttar varandra helt enkelt.

Jösses vad konstigt det var igårkväll.

Caitlin kom tillbaka efter en tur med Sky på flera timmar.

Det syntes lång väg att tårarna på henne runnit konstant.

Ändå försöker hon stötta resten av grabbarna, samt ta hand om mig trots att jag vägrar det.

Caitlin är nog den starkaste av dem.

Men jag förstår verkligen inte hur hon orkar.

Det var som att se en mor ta hand om sina barn.

Vid midnatt så åkte de alla iväg.

Det var så konstigt tyst i huset efteråt.

Nicke stannade kvar hos mig men vi märkte båda två av tystnaden.

Men på något sätt så känns det en liten aning lättare idag, jag vet inte varför men det är nog att man fått lite större perspektiv på det hela.

Jag fick även läsa brevet Danny skrev till Caitlin.

Då bröt jag ihop.

Så mycket kärlek och stark vänskap har jag aldrig stött på.

Inte konstigt att de stod varandra nära.

Jag föreslog till Caitlin att publicera det brevet, så har hon det alltid kvar oavsett vad som händer.

"Ingen dum idé men jag orkar inte just nu... Jag orkar ingenting längre... " Suckade hon bara till svar.

Jag förstår dig syster.

Jag förstår dig precis...

Så här går tiden supersakta kan jag lova. Det är som om allt är i slowmotion. Stämningen, Omgivningen jaa allt.

Men men för att ta tag i problemen med att jag behöver nån frivillig som kan rida Sirocco ett tag så hörde jag av mig till Leena.

Hon rekommenderade en duktig elev som kanske var intresserad.

Oblyg som jag är så ringde jag henne. Ronja heter hon och hon blev jätteglad. Så hon ska komma och provrida honom idag.

Vore ju bra så slipper han tappa all kondis. Min lilla tjockis!

Vi avslutar väl med ett stort TACK till Becca för dina fina ord och kommentarer! Det betyder massor! Kram på dig! <3

Idag

är det exakt sju månader sedan jag satt uttråkad och tänkte starta en liten blogg med en enda uppgift som var att reta min syster och bevisa för henne att jag KAN om jag VILL!

Vad hände?

Jo jag är en liten bloggnörd!

Hade inte planerat detta alls haha tänkte mer att det kunde bli en kul grej en månad.

Men jag måste erkänna att det är bra med bloggen.

Man kan skriva av sig och sedan gå tillbaka till tidigare händelser i livet. De finns alltid kvar!

Som en offentlig dagbok.

Givetvis hamnar inte allt här på bloggen, men en stor del.

Och så har jag ju lärt känna ( eller vad ska man säga? ) en helt fantastisk tjej som verkligen vet vad det innebär att kämpa med sina mål!

Jösses vad jag beundrar den tösen som ger allt för att lyckas även om vägen är svår!

Det är jag stort imponerad av.

Hennes blogg ger även en massa skratt så kolla in den!

Finns en länk under " Annat Kul" till vänster här.

Beccas fina blogg!

Nej nu är Manda sjukt trött på att ligga i sängen och stirra på väggen.

Haha redan efter ett par timmar hur tusan ska detta sluta?!

Jag är så uttråkad och rastlös att jag konstaterat att i mitt rum finns det åtta fläckar av okänd härkomst på mina väggar, jag borde dammtorka oftare samt att det kanske är dax att byta ut Nalle Phu-gardinerna efter x antal år.

Njae de kan få vara kvar förresten :D

Men jag fick hjälp att ta mig till soffan och tvn i alla fall.

Så nu ligger man här och käkar godis och tänker mycket på det jag berättade i föregående inlägg.

Att saker och ting kan förändras så snabbt.

Men samtidigt är jag förvånad över sammanhållningen i systers vänskapskrets.

Killar är oftast bökiga och stökiga mot varandra.

Tuffa och Matcho ( tror dem )

Men nu sitter det en hel drös här nere i köket och samtalar med varandra på ett vuxet och moget sätt.

( De är här för att Nicke tyckte synd om mig att vara ensam och för att Caitlin behöver sina hästar )

Trots deras röster så är det en tryckande tystnad.

Det märks att de inte är kompletta utan Danny.

Caitlin försvann direkt ut med Sky, hon hämtade tränset i stallet innan hon hämtade hästen och försvann.

Jag förstår henne.

Mja det är verkligen en sorgsen dag idag.

Nej nu kommer Rickard och Jim tillbaka med pizza.

Hejs så länge!

Inget roligt inlägg alls detta.

Det går bara utför typ haha...

Deprimerande rubrik va?

Jag ber om ursäkt för det men min hjärncell kom inte på något annat och dessutom är det dagens status!

Ta fram näsdukarna och sätt er ner.

Jag har inga glada nyheter alls idag

Vi kör väl igång då.

Skadad!

Japp, här blir det inte alls full rulle på ett tag.

Igår på träningen så var Sirocco på världens sämsta humör.

Han skulle testa mig till max!

Jag kämpade som en blå liten gris med att i alla fall få honom att hoppa över ett 50 cm krysshinder men nej då, här ska vi lägga oss ner på marken istället.

Så arg som ett bi gör jag det sista försöket.

Galopp.

Driver på honom och peppar honom att nu ska vi hoppa!

Han spetsar öronen,

Ökar takten,

Länger stegen.

Tar sats.

Och tvärnitar medan han kastar sig åt sidan.

I Slow Motion flyger jag rakt ner över bommarna med ryggen först.

Känner smärtan komma direkt och inser nu att jag kan inte röra mig.

Leena kommer som ett skott och säger åt mig att ligga helt stilla medan hon försöker få fram telefonen.

Sirocco kommer fram till mig och snusar lite lätt på mig som om han skulle be om ursäkt (eller rädda sin ranson av kvällsmaten)

Men så ont som jag har så kommer tårarna. Leena ringer sin man Micke som kommer i ilfart.

Han konstaterar snabbt att det är dax att tillkalla ambulansen.

Så han ringer dit innan han ringer mamma och pappa.

Jag samåkte med Elin till träningen igår nämligen.

Pappa kommer innan ambulansen, tack och lov att han var först på plats för min mamma kan vara ganska överbeskyddande när det gäller hästarna och oss.

Han gör samma bedömning som Micke.

Jag ska inte röra en fena trots att bommarna gör svinont under mig.

Jag babblar på om att det är viktigt att komma upp på hästen igen och att han måste skrittas av ordentligt!

KOLLA HUR DET GICK MED HANS BEN OXÅ!!!!

" Amanda, Sirocco är helt okej, men inte du! Vi tar hand om honom!" säger Leena.

" Meeen kolla honom! Han kanske är chockad eller vridit till sitt skadade ben igen!"

" Nej, han är precis som vanligt... Just nu nafsar han på Elin" säger min far.

Okej...

Ambulansen kommer.

Två karlar som lägger mig på en bår och säger åt mig att ligga helt stilla.

De undersöker det ena och det andra och sätter på mig nån krage.

Jag bärs till Ambulansen och in på sjukan.

Hopp, efter röntgen och skit så konstaterar dem att jag fått en hård smäll över svanskotan och några nerver som blivit ordentligt skadade.

Kul!

Ingen ridning på minst en månad!

Sen måste jag vila, och ta det lugnt.

Jag får inte lyfta, inte sitta, inte vrida mig.

Typ bara käka smärtstillande och se dum ut.

BLÄÄÄÄ!

Hmm ja, ja... det har gått sjukt fort fram med Felizia så hon kan behöva en paus.

Nu ska jag bara hitta någon som kan motionera Sirocco åt mig.

Det är inte det lättaste då han är som han är...

Och då tänker ni att jag kan be min syster.

Nej, inte just nu...

Vilket leder till nästa ord i rubriken.

Sorgsen.

Efter allt lugnat ner sig igår på sjukhuset så ringer vi Caitlin.

Klart att hon måste veta vad som hänt.

Efter många signaler svarar en sammanbiten Jim.

Jag förklarar att jag ligger på Sjukhuset efter att ha trillat av hästen men jag lever.

Han är väldigt fåordig.

"Skojjar du?" frågar Jim.

" nej, man skojjar inte om såna saker... Får jag snacka med Caitlin?"

"Asså, det har hänt en grej... " suckar Jim lågt. " Jag vet inte om hon kan prata..."

" Va? Vad?"

" Vänta!"

Okej... Jag hör de andra i bakgrunden, Ragge, Micke, Rickard och Nicke.

De snackar tyst med varandra innan Caitlin tar telefonen.

" Manda, vad har hänt?" Jag hör direkt att hennes problem är större än mina just nu.

" Inget allvarligt! Vad har hänt hos dig?"

"Kan du komma till Jim? Nicke kan hämta dig.."

" Nej, jag ligger på sjukhus, jag trilla av Sirocco...Inget allvarligt mer än att ryggen fick ett par smällar!"

" Herregud! Amanda! Shit! Lever du? Vad hände?"

" Han vägrade på ett hinder bara. Men vad är det som har hänt hos dig?"

En djup suck hörs och jag förstår att det är något som verkligen är hemskt.

Caitlin är tyst en stund.

Jag är lite förvånad över att Jim är hemma för han skulle ha jobbat.

" Amanda... Det är Danny... " Säger en gråtande Caitlin. " Han lämnade ett avskedsbrev och försvann i Volvon. Vi hann inte åka efter honom förrän det var försent..." säger hon sakta med gråten i halsen. "Polisen ringde igår kväll och sa att min bil är inblandad i en dödsolycka..."

Tystnaden är total.

" Men... Varför?"

får jag chockat fram utan att tänka på att det är asjobbigt för Caitlin att bara nämna det här.

" Han orkade inte längre... Jag tror det stod att det berodde på Cancer... Du ska få läsa brevet sen. Ska jag komma till dig?"

Åh, älskade syster yster.

Så omtänksam.

Hennes bästa vän finns inte mer och ändå frågar hon om hon ska komma!

Jag svarade bara att hon skulle krama om Jim och de andra och finna stöd och tröst hos dem.

Jim och Caitlin körde hem mig från sjukan i morse.

De är medtagna, utmattade och väldigt sorgsna bägge två men så omtänksamma.

Jag fick godis och blommor samt fick jag låna Jims hårddisk med 10.000 filmer på!

Jag är glad att de har varandra just nu.

Ingen av dem viker från den andres sida och de är som ler och långhalm.

Allting känns så overkligt.

Jag förstår det inte.

Jag önskar bara att detta är en dröm som jag kommer att vakna upp ur alldeles strax.

Tyvärr är det inte så.

Jag är så ledsen för Dannys skull, även om han och jag inte stod varandra så nära som han gjorde med Jim och Caitlin.

Det kommer att bli en svår tid nu framöver.

Skamsen.

Över att jag kanske inte räcker till för att kunna stötta min syster till 120% just nu.

Dels har jag jobbet, skolan och hästarna.

Sen skadan.

Jag vet inte vad jag ska säga eller göra för henne.

Mer än att finnas där.

:(

Ta hand om varandra därute och krama dina vänner varje dag!

Puss.

Taaadaaaa!

Idag, äntligen, finally så gav min mor med sig.

Tiny stannar hos oss.

Nu och för alltid.

Lösningen var chockerande!

Mamma skulle just göra upp affären med köparen via telefon.

Kan säga att jag smällde mina ögon i henne och om blickar kunde döda så jaa...  ( Hemskt att säga så om sin mor jag vet men menar det inte egentligen)

Hon tar fram pappren på honom, ägarbevis, stamtavla, pass med mera och ser att hon inte är ensam ägare på hästen!

Det visar sig att Tiny Dancer ägs till 50% av Caitlin!!!!!!!!!! :D

Hur?

Ja, Caitlins pappa har betalat hälften av Tiny när mamma köpte honom. Sedan skrivit över honom på henne.

Vilket min envisa mor alldeles glömt bort.

Varken jag eller Caitlin visste dock detta.

Så när Caitlin kom hit och får detta berättat för sig så ser hon ut som kom och hjälp mig att dö.

" Ja men va bra att ni berättar att jag nu har en häst till!" suckar hon. 

" Men glöm att han säljs! Sånna fall får jag köpa ut honom och du får dina förbannade pengar om det nu är så viktigt!" säger min syster till min mor.

" Men gumman, nu handlar det om mycket pengar! Vill du inte ha dem?" säger min fjäskande mamma.

" Pengar gör inte mig lycklig! Jag har det jag behöver, det räcker och man säljer inte en familjemedlem så att du kan skaffa dig den nya BMW-cabben!"

Då suckade min mamma, gick ut på altanen och tog ett glas vin.

Hon kommer tillbaka.

" Du vet att du just avböjde 600.000? Och att vi måste komma överens" Säger hon med en suck i ett sista försök.

" Vi kan dra upp det i rätten om du vill, jag säljer honom inte! och jag känner en ganska bra advokat oxå... Så Lycka till!" svarar Caitlin.

" Så du tänker strida mot din egna mor och göra en rättsak av det här på grund av en häst?"

"Lätt!"

" Suck, varför fick jag så envisa döttrar?"

Med det så gav mamma sig.

Tack Caitlin!

=)

Jag är glad idag.

Hm ja nu fick ni en inblick i min familj som är minst sagt speciell.

Vi bråkar en hel del här hemma kan jag lova.

Olika viljor som är lika envisa skapar en del bråk jaaa...

Och det är inte första gången mamma och Caitlin varit så drastiska som att de ska stämma varandra.

De har aldrig kommit överens.

Inte så länge jag har funnits i alla fall.

Men men.

Ibland undrar jag bara varför.

Har mina aningar om att det handlar om USA.

Även om Caitlin är lycklig här nu så vet jag hur mycket hon längtar tillbaka och vissa gånger aldrig velat att flytten hit blidde av.

Är era familjer mer normala?

Ska vi byta?

Haha nä skojja bara.

Jag får väl stå ut. ^^

Snackade med syster efteråt och hon suckade mest.

" Sex hästar, delägare på två... Jag som aldrig skulle äga en häst mer efter Honom ( Shetan ) "

Klaga inte syster!

Du kan alltid ge Sky till mig :D Blink Blink I Love You Sis <3

Sen är hon superorolig för Danny.

Jag förstår henne.

Nånting har hänt.

Han är inte sig själv längre :(

Avmagrad, tyst, nedstämd, nej inte den goa glada Danny längre.

Det tär på henne.

Tur att hon för tillfället i alla fall har Jim.

Och jag finns ju alltid!

Oj massor om min crazy familj idag.

Aja, deal with it!

Pussar och Kramar!

Mjo då,  jag är definitivt min mammas avkomma!

För vi är lika envisa och ilskna bägge två!

Jag tyckte att vi kunde sälja henne istället och det var inte populärt.

Vi är hesa i rösten bägge två av allt gapande så diskussionerna fortsätter på sms....

Suck!

Men jag ger mig inte!

You can´t catch the SUCCESS without fighting!

Så annars då?

Jovars, jag är fan bäst på att undervisa barnen om hur man hanterar en häst. :D

Haha eller inte men de är väldigt duktiga och lär sig snabbt.

Min favorit är Ebba 7 år.

Så skön!

" Men varför kan man inte lära hästen att skyffla bajset själv?"

"Ehm ja... det är väldigt tidskrävande och hur skulle det se ut med en häst som har grepen i munnen och sen får han nog lite problem med att tömma skottkärran" svarar jag.

" Jaha, men då har man ju nått att göra och får skratta på köpet!"

" Sant... Men hur ska du hinna med skolan då?"

"Jag kan redan allt!"

Hahahhaa va svarar man på det?

Jag avgudar hennes kommentarer på det mesta.

Hmm... Just ja!

Jag har visst en pojkvän oxå!

Haha ehm vi ses inte så ofta då vi har ganska fullt upp men det gör inte så mycket.

Visst saknar jag honom så det där kanske lät lite fel?!

Men det blir roligare när man väl ses!

Och på fredag har han lovat att bjuda på bio :D

Yeey jag älskar bio och sitta och snaska massa gotte hehe!

Näe men det är skön stämning...

Alla prasslar med sina godispåsar och smaskar i sig...

Jag tror att jag är godissugen idag ^^

Sicken tur att vi fick tag i Påskaharen innan han hann gömma ALLT godis! :D

Hmm går jag på nått eller? Allting är "skönt" idag hahhaa...

va tusan! SKÄRPNING!

Okej okej.

Har varit och tränat för Leena idag.

Tanken är ju att det ska ske med min lilla ponny Sirocco men ...

Suck.

I efterhand nu kanske det är ganska roligt men det var det inte just då vill jag lova!

Ponny vill inte bli fångad i hagen.

Ponny blir mutad med Havrehink.

Ponny fångas in.

Ponny sätter av i galopp och ser till att Matte får åka kana efter honom i leran.

Ponny får en utskällning.

Ponny biter då matte.

Ponny blir ryktad.

Ponny står inte stilla.

Ponny vägrar lyfta på hovarna.

Ponny ska leka med transportskydden.

Ponny kastar iväg skydden och skrämmer Arabhingst som tuggar på sitt hö.

Ponny vägrar att gå in i transporten.

Ponny blir mutad igen men utan resultat.

Ponny sliter sig loss och drar en repa över stallplanen.

Ponny får skäll igen av stressad matte.

Ponny får utegångsförbud och hamnar i sin box.

Ponny får veta vad närmsta slakteri heter.

Ponny blir utan sitt kvällsäpple!

Matte hämtar storasysters häst som utan att tveka sköter sig exemplariskt.

Träningen i sig gick kanonbra med Sky!

Men hon var lite seg idag.

Kan vara för att Caitlin var ute på terrängbanan med henne innan idag ...

Ja, ja..

Vi körde mycket markarbete och cavaletti så det var inte så ansträngande för henne.

Hon får vila och några extra morötter imorgon :D

Näe men en ganska slutkörd Amanda säger tack och godnatt nu!

Hejs!

  

Leena:

Men Amanda, så mycket tid som du spenderar i det här stallet, äre inte bättre att du har din häst här på heltid under hösten?

Jag:

Whaaaat?

Leena:

Ja, nu när du jobbar här och har en del av skolan här så tänkte jag att det kunde bli mindre stressigt för dig..

Jag:

Jo absolut, Tack! Meen nu är det ju som så att min prins är inte som de andra hästarna i hagen utan han är en aning speciell och jag tror att resterande personal här har annat att göra än att "röjja" undan efter en styck Connemara-ponny som spenderar all sin tid med att hitta på ofog. Sen vet jag inte hur han reagerar på alla barn som ska klappa och gosa då han är det sötaste som finns och jävligt bortskämd så att han nafsar....   

Leena:

Sirocco?  Nej jag menade din unghäst! Jag avgudar Sirocco absolut men tjaaa... som du sa. En ridskola är nog ingen plats för honom...

Jag:

Aha Felizia! Hmm jaa... det är faktiskt ingen jättedum idé... Förutom att jag får problem med att ta mig in på helgerna...

Hmm tåls att fundera på..

Dealen är såna fall att jag får ha Felizia där gratis om hon kan ställa upp som lektionshäst till de duktigare eleverna nån gång ibland om någon av deras hästar inte kan.

Ja, ja vi får se.

Hmm satt och glodde igenom denna bloggen igår och inser en sak.

Den har tappat sin gnista!

Vart är humorn?

Händer det verkligen bara vardagliga tråkiga saker i mitt liv just nu????

ÄRE SÅ ILLA???

Näe då.

Jag kan beskriva våran senaste svenskalektion i korta drag.

Även om det kanske inte är så spännande...

Vi har ju de vanliga lektionerna med de andra klasserna. Eller nåra av dem iaf.

Så jag satt lite för mig själv och funderar på den utdelade uppgiften när två grabbar från Bygg kommer och slår sig ner.

Robin och Kristoffer.

De stirrar som fan ett tag men säger inget.

Jag:

Ska ni glo länge till så får jag nog börja ta betalt hörrni! Vad äre?

Robin:

Näe men vi tyckte att vi kände igen dig men vet inte varifrån riktigt...

Jag:

Hmm, näe det kan ju inte jag heller veta riktigt!

Kristoffer:

Såklart... Men var inte du ihop med Epa-Emil innan?

Jag:

Ah jo, har han gift sig med Epan ännu eller?

Robin:

Hahaha näe... dröjjer la inte länge!

Men hörru, du verkar ju va en vettig tjej trots att du gillar att leka med maten...

Ska vi skita i detta och ta en fika?

Jag:

Haha va fan, stöter ni på mig eller vad?

Bägge grabbarna:

Ja faktiskt!

Jag:

Det kommer ni inte långt med kan jag säga...

Robin:

Har du kille?

Jag:

Japp... och han är stor, stark, snygg och har pengar så jag är ganska nöjd!

Kristoffer:

Oki men va fasen häng med på fika istället ändå då!

Jag:

Givet!

Haha så vi drog ner till caféet och det visar sig att grabbarna är ganska okej att hänga med.

Trots att de mest gillar Volvo 740...

Lixom skönt att man hittar några man kan snacka med för det har varit lite si och så på den här skolan.

=)

Näe men nu ska jag arbeta lite granna!

Tooodels

Allt är inte guld och gröna skogar i Amandas liv, även om ni trodde det faktiskt.

Visserligen har jag valt att skippa tråkigheterna på bloggen men nu är tamejf*n måttet rågat och överskridet.

Min mamma tänker seriöst sälja den mest underbara lilla arabhingsten som finns!

Jag vet att jag låter som en "Ska bara ha och ha" unge just nu men hallå, vi snackar faktiskt om T.D

Man säljer inte sin familj, även om erbjudandet är overraged så att säga!

Dessutom behöver vi inte dem pengarna.

Det är bara min psychade familj som tycker att ju mer man har desto bättre status får man!

Räcker det inte att man har så att man klarar sig?

Kan säga att mitt humör kan pendla bra...

Så jag råkade visst kasta ut mammas finaste vinbehållare genom fönstret igår ^^

Hoppsan!

Ja men vad fan, jag blev arg!

TACK CAITLIN för att du står på min sida!

Vi får hoppas på att morsan ändrar sig...

Annars ska jag röva bort T.D och gömma honom i skogen så att han slipper byta hem!

Hans förra ägare misshandlade honom svårt och det tog honom två år att kunna bli en glad och lycklig häst igen.

Kan säga att han var rena nervvraket när han kom. Bara stod och skakade och darrade som ett löv, rädd för allting även sin egna skugga och superstressad. Bara han såg en hästtransport så trodde han att det skulle bäras iväg på utställning och shower.

Förra ägaren kunde ställa ut honom, packa ihop grejerna och fara iväg till nästa projekt på samma dag. Året runt, dygnet runt.

Jag och min syster tog hand om honom när han kom, vi visade honom att han inte behövde prestera nånting längre, att vi älskade honom precis som han var. Det är många timmar, dagar och veckor vi lagt ner. Nu är han bara en stor bebis som älskar kel och gos. Stor skillnad mot asplövet som man knappt kunde röra vid.

Inte konstigt att han njuter av att ha det lugnt och skönt och kanske bara visa upp sig för ridskolans elever nån gång ibland.

Nu när man ser honom svassa runt som en kung i sin hage och bara njuta av livet så känner man sig så lycklig!

Förstår inte hur man kan ta det ifrån honom!    

Finns det någon som har en annan synvinkel på detta än jag?

Är pengar viktigare än att någon man tycker om mår bra?

Nej nu får jag sluta böla och gnöla här!

Har massor att göra idag!