Det finns ett uttryck som säger att "ögonen går i kors"... Är man inte förbannad vindögd då med andra ord?
Dagens stora fråga.
Och där avslöjade jag att min "nivå" idag är superlåg - as always!

Nä men seriöst... Vad har inte strulat idag?
Vaknar, snavar på katten på väg till toa. Slår upp knäet så det börjar blöda och min första tanke denna morgon är: Faan jag borde verkligen skärpa mig och raka benen oftare!
Plåstrar om mig själv och tycker synd om mig - ingen annan gör det ju!
Får i mig frukosten och ska gå ut i den hemska kylan och bege mig till stallet.
Öppnar bildörren, in med nycklen, vrider om - bilen stendöd!
Finns det nån i den här jävla hålan som kommer och räddar mig?!
Nej självklart inte!
Går igenom hela telefonlistan och ingen kan komma.
Hepp.. Hur vare nu en cykel fungerade?
Svinkallt! Så där så det riktigt svider i lungorna, andfådd som en jagad säl och förlorad känsel i ben och armar.
Detta är vad som sker efter en 7 km cykeltur i nysnö och (bara) 14 minusgrader. Ifall ni vill veta...
Kan tillägga att den förbannade cykeln även har punktering..
Men vad gör man inte när man vet att det står 25 hungriga hästar och längtar efter sin frukost?!

Kommer till stallet och ser att det lyser därinne.
Glömde jag att släcka igår?
Stapplar in och den ljuva doften och värmen slår emot mig. Ungefär samtidigt som ljudet av nöjt tuggande pållar...
WTF???

Strax därpå kommer Nina.
- vad gör du här på din sovmorgon?
- öhh.. Va?
- det är torsdag! Jag tar morgonen och du kvällen eftersom du har träning?!
- snälla... Skjut mig långsamt!!!
Men det gjorde hon inte...

Aja är man på plats så är man!
Ut med djuren och sen sätta igång.
Men gör allt för värme!
Efter att ha mockat typ fem boxar så är jag helt slut! Orkade inte ens lyfta grepen.
Nina beordrar mig att gå in i huset och vila istället.
Okej...
Korsar gårdsplanen.
Hittar naturligtvis en stor isfläck, halkar och slår upp mitt andra knä.
Hela kroppen värker och jag kan inte ens ta mig upp.
Snö är kallt och blött...
Ringer Nina...
- hjälp en gammal och fallen kvinna!

Hon kommer och hjälper mig upp. Smärtan i knäet sköljer över en som ett vattenfall och jag kan inte stötta på benet.
Så med Ninas hjälp kommer vi in och jag sätter mig ner på en stol och drar upp byxorna för att plåstra om mitt andra knä.

- Manda! Du måste till sjukhus! Skriker Nina.
- För ett blåmärke? Äru dum eller?!
- Titta då!
Slänger en blick på knäet..
Hmm... Knäskålen ligger på sidan av knäet.. Inte bra... Faaan!

- Faan... Betyder det att jag måste gå ut igen?! Lååång suck.
Nina säger att det är ett måste och undrar om hon ska ringa ambulans.
För ett knä?
Kom igen när jag har fått en hjärtattack!!
- Då kör jag in dig!
- Men det har du inte tid med!
- Ge dig och sluta vara så envis!
- Vänta! Det ringer...

Jag plockar upp telefonen och svarar.
- Du hade ringt? En nyvaken Jim
- Behövde starthjälp.. Jävla sömntuta! Men tyvärr kan jag inte snacka nu. Nina påstår att jag fått knäet ur led och måste in till sjukan.. Men jag försöker övertala henne att hon inte har tid...
- Förhelvete Amanda! Jag kör in dig!

Jaha?!
Vad kan jag säga? Trots mina försök så ska vi tydligen dit...
Jim kommer på 10 min och tjaa... Jag tar och kör den sträckan på 20 min och nog en halvtimma i detta väglag..

Nina håller upp dörrar och Jim bär mig ner till hans bil.
Vi åker in mot stan.
Smärtan är hemsk men intalar mig själv att det bara är barn som gråter av en sån anledning.
Men för första gången i mitt liv så börjar jag känna av ett illamående i en bil. Även lite yrsel.
- Stanna!
Jag skriker och bilen stannas, öppnar dörren och hänger på handtaget halvvägs ut när jag ser min frukost en andra gång idag.
Mår illa klart och stänger dörrn.. Får en flaska vatten att skölja munnen med innan vi åker vidare.
Tänker att illamåendet inte upprepas om jag blundar... Bara ... Lite... Åh... Ljudet av... Motorn... Zzzzz...

Minns inget mer förrän jag vaknar i en sjukhussäng och allt är vitt.
Men.. Smärtan är borta!
Ärligt talat så känner jag mig rentav berusad.
- Yeey hon lever!!
Ser en suddig kontur av nåt som låter som Jim.
- Vad faan... Du ser ut som en suddad blyertsteckning...
- jag passar i allt!!
Jag orkade inte förklara för honom.

Enligt farbror doktorn har knäet hamnat ur led, anledningen till min fylla är morfin och uppepå allt en hjärnskakning!
Detta betyder ( enligt Farbror Doktorn som för övrigt inte gillade min sång om en doktor och en Lisa) ingen ridning på minst fyra veckor!! Och sängliggande minst tre dar!!
Återigen... Skjut mig!
Drogad, slumrande och antagligen helt borta försöker jag förklara att jag har tre hästar i toppkondis och flertalet därtill som behöver motion och att doktorns order är OMÖJLIGA... Råkade nog kalla honom diktator oxå ....

Ja, jaa... Så här är jag nu... Uttråkad, lite hög på värktabletter och trött!
Försöker få tag i syrran men inget svar...
Så om du läser detta! Kom hem!

Men ompysslad till max är jag av mina favoriter!

Så tro inte att jag är bitter inte... jävla snö!!!
Mummel... Ingen ridning på fyra veckor...