Som ni förstått så driver min pappa ett försäljningsstall där han köper in och säljer vidare hästar.

För några månader sedan kom det en liten smäcker fux hit vid namn Felizia.

Love at first sight.

Jag brukar inte fastna för dem hästarna då jag vet att de förr eller senare kommer att försvinna.

Men lilla Felizia var speciell.

Så rädd och osäker, så bedårande vacker och klok.

Blev riktigt ledsen när hon såldes till en tjej i min ålder, samtidigt som jag blev glad för hennes skull då jag vet vilken underbar häst hon fått.

Men så idag så sa min pappa att jag skulle koppla på hästtransporten efter Volvon för att vi ska åka och hämta en häst i Göteborgstrakten.

Vad för häst ville han inte säga.

Nehe... Duktig som jag är så fixar jag det han bad mig om och tar med transportskydd, grimma och hö samt vatten.

Hela vägen tjatar jag om att han ska berätta vad det är för häst. Grimman i storlek cob säger inte mycket.

Det kan vara en D-ponny, ett litet fullblod eller vad attan som helst.

Men det enda jag får höra är att det ska jag inte bekymra mig om alls....

Jag blir galen på min pappa! SÄG DÅ!!!! Jag är nyfiken ffs!

Nehe...

Vi kommer till ett litet stall och parkerar bilen.

En kvinna möter oss och säger att det var tråkigt att det inte funkade så bra det här men det är synd att förstöra en fin häst.

Okej, det är en häst pappa sålt.

MEN VILKEN????

Då öppnas stallets dörrar och en man leder ut hästen.

Samma färg, samma stjärntecken, FELIZIA!

Leendet på mig tar aldrig slut när jag ser henne, men ändå är det något som inte stämmer.

Det är inte den glada underbara lilla fuxen, den här hästen är olycklig, öronen hänger bakåtsträvande, ögonen saknar sin glans, likaså hennes hårrem.

Vad har ni gjort med henne?

Går fram till henne och hon höjer huvudet, frustar välkomnande och spetsar öronen.

Stryker sakta hennes huvud och hon buffar på mig kärleksfullt.

Finaste älskade lilla Felizia... Vad jag har saknat dig !

Mannen ger mig grimskaftet och lämnar oss.

" Varsågod, det syns att du ska ha hästen..."

Pappa kommer fram och klappar henne innan han tittar på mig.

" Grattis på födelsedagen! Hon är din och enbart din!"

Vad? MIN?

Hur? Varför?

Förklara!

Jo, tjejen som köpte henne trivdes inte med henne, för mycket jobb med en nästintill oinriden häst. Det går inte att lära en häst hoppa på en vecka och tjejens intresse svalnade fort.

Så senaste två månaderna har Felizia bara glömts bort och fått gå och skrota.

Pappa sa att han visste att jag tyckte om hästen, och han mindes hur arg jag var på honom för att han sålde henne. Så han hade ringt tjejens föräldrar och frågat hur det gått med henne.

När svaret blev att deras dotter är mer intresserad av stallägarens halvblod som är färdig att tävlas så köpte han tillbaka Felizia åt mig via telefonen.

Och just idag har vi hämtat henne.

Så en bättre försenad 16-årspresent kan jag inte tänka mig alls!

Nu förstår jag varför jag inte fick den nya IPhonen jag önskade mig =) Men vad är en telefon jämnfört med en häst??? Nada!

Nu går hon här hemma i hagen med Rosie och Sirocco. Min underbara lilla fux!

Lyckan är total och varje gång vi ser varandra så hör jag en gnäggning och mitt leende är hur stort som helst.

Fina Felizia!

Nu kommer allt bli bra.

Även om jag inte fattar varför jag är så lyckligt lottad med att äga två underbara hästar?!

Pappas kommentar: Ja men din syster har faktiskt fyra egna hästar....

Jo men hon är vuxen, Ginger har gett henne två föl och Sky köpte hon för egna pengar.

Men jag klagar inte... :D