Mongo-Tess och Cp-Amanda är det nya teamet har vi kommit på!

Haha!

Lika förvirrade och bortkomna bägge två!

Ja asså, jag skäms inte så många gånger för mig när saker och ting spricker i planeringen. Men igår var det nästan PINSAMT!

Faktiskt.

Hela barngruppen på ridskolan bestämde sig för att vara min personliga hejaklack under hopptävlingarna. =) Tack Kidzen!

 Ställde upp med en av pappas hästar och Felizia.

Kom 3:a med pappas häst =) Inget mer med det.

Nästa klass så ställde jag upp med Felizia. Tess och Lillfux var oxå med ( av någon anledning trodde Tess att hon kunde klå min superhäst?!)

Aja, vi hade startnummer 2 av 59 startande med andra ord lååång väntetid.

Så vi hoppade felfritt och enligt mig en hyfsad tid men konkurrensen var stor, det visste jag sedan innan.

Så efteråt skrittade jag av och sadlade av min lilla häst.

Tess med startnummer fem gjorde likadant och vi lallade mest runt.

Sen kommer Ebba rusandes i panik!

De ropar efter er i högtalarn!!! skriker hon,

va? Har vi gått till prisutdelning?

Uppenbarligen!

Jag skickar Ebba och tala om att vi kommer om 3 minuter.

Jag & Tess springer till hästarna som lugnt står och vilar, på med tränsen snabbt som fasen och upp barbacka på våra läckra fuxfärgade springare.

STRESS!!!!!

Full galopp mot ridhuset och indundrandes till de övriga tre pristagarna som otåligt väntar.

Vi ber rörigt om ursäkt och Leena bara skrattar åt oss och vi fattar ingenting.

Förutom det faktum att ingen av oss har spänt en enda rem på tränset och ser allmänt bortkomna ut, samt att vi båda sitter på hästarna barbacka i myskläder så upptäcker vi snart en annan sak.

När vi står där så sneglar jag på Tess medan 5:an och ¤.an får sina priser.

Tess gapar stort och skriker högt och tydligt.

" Vad tusan gör du på min häst?"

" Va?" Jag tittar nogrannt på den hästen Tess sitter på... " Vad gör du på min?" svarar jag lika förvånat varpå hela publiken asgarvar åt oss.

Jag ser nu att jag sitter på Lillfux och hon på Felizia.

Aningen skämmigt! Speciellt då ingen av oss reagerat förrän nu, visst tyckte jag att Felizia blivit lite mer långdragen i traven och i överslaget till galopp...

Men asså... Visst de är fuxar och ungefär lika stora men Lillfux långa gräddfärgade man utgör en ganska markant stor skillnad på dem bland annat....

Tess börjar att asgarva och ingen av oss hör vad som ropas ut i högtalarna. Vi skrattar så att vi nästan trillar av hästarna.

" Hallå? Ska jag sätta er eller hästens rosett på tränset???" Rosettutdelaren ser aningen arg ut.

Men vi kan inte avbryta skrattattacken så till slut så får Felizia den blåa rosetten och Lillfux den blågula.

Vi tog ärevarvet tillsammans i ledningen kan jag säga haha!

Grejjen är bara den...

Ingen av oss har en aning om vem som vann egentligen!

Men vi är däremot numera rikskändisar på klubben... De två blondinerna som inte vet hur sina hästar ser ut...

Ja, ja....  Så kan det gå!

Men i och med att vi är så awesome så firade vi det rejält på kvällen ;) 

Hehe heeeeeeej Kompisch de va länge schedan!!!!

Fast det är en annan historia!

Eller vill ni höra Tess konversation med sig själv?

Nej, inte jag heller!

Pusss