Inget roligt inlägg alls detta.

Det går bara utför typ haha...

Deprimerande rubrik va?

Jag ber om ursäkt för det men min hjärncell kom inte på något annat och dessutom är det dagens status!

Ta fram näsdukarna och sätt er ner.

Jag har inga glada nyheter alls idag

Vi kör väl igång då.

Skadad!

Japp, här blir det inte alls full rulle på ett tag.

Igår på träningen så var Sirocco på världens sämsta humör.

Han skulle testa mig till max!

Jag kämpade som en blå liten gris med att i alla fall få honom att hoppa över ett 50 cm krysshinder men nej då, här ska vi lägga oss ner på marken istället.

Så arg som ett bi gör jag det sista försöket.

Galopp.

Driver på honom och peppar honom att nu ska vi hoppa!

Han spetsar öronen,

Ökar takten,

Länger stegen.

Tar sats.

Och tvärnitar medan han kastar sig åt sidan.

I Slow Motion flyger jag rakt ner över bommarna med ryggen först.

Känner smärtan komma direkt och inser nu att jag kan inte röra mig.

Leena kommer som ett skott och säger åt mig att ligga helt stilla medan hon försöker få fram telefonen.

Sirocco kommer fram till mig och snusar lite lätt på mig som om han skulle be om ursäkt (eller rädda sin ranson av kvällsmaten)

Men så ont som jag har så kommer tårarna. Leena ringer sin man Micke som kommer i ilfart.

Han konstaterar snabbt att det är dax att tillkalla ambulansen.

Så han ringer dit innan han ringer mamma och pappa.

Jag samåkte med Elin till träningen igår nämligen.

Pappa kommer innan ambulansen, tack och lov att han var först på plats för min mamma kan vara ganska överbeskyddande när det gäller hästarna och oss.

Han gör samma bedömning som Micke.

Jag ska inte röra en fena trots att bommarna gör svinont under mig.

Jag babblar på om att det är viktigt att komma upp på hästen igen och att han måste skrittas av ordentligt!

KOLLA HUR DET GICK MED HANS BEN OXÅ!!!!

" Amanda, Sirocco är helt okej, men inte du! Vi tar hand om honom!" säger Leena.

" Meeen kolla honom! Han kanske är chockad eller vridit till sitt skadade ben igen!"

" Nej, han är precis som vanligt... Just nu nafsar han på Elin" säger min far.

Okej...

Ambulansen kommer.

Två karlar som lägger mig på en bår och säger åt mig att ligga helt stilla.

De undersöker det ena och det andra och sätter på mig nån krage.

Jag bärs till Ambulansen och in på sjukan.

Hopp, efter röntgen och skit så konstaterar dem att jag fått en hård smäll över svanskotan och några nerver som blivit ordentligt skadade.

Kul!

Ingen ridning på minst en månad!

Sen måste jag vila, och ta det lugnt.

Jag får inte lyfta, inte sitta, inte vrida mig.

Typ bara käka smärtstillande och se dum ut.

BLÄÄÄÄ!

Hmm ja, ja... det har gått sjukt fort fram med Felizia så hon kan behöva en paus.

Nu ska jag bara hitta någon som kan motionera Sirocco åt mig.

Det är inte det lättaste då han är som han är...

Och då tänker ni att jag kan be min syster.

Nej, inte just nu...

Vilket leder till nästa ord i rubriken.

Sorgsen.

Efter allt lugnat ner sig igår på sjukhuset så ringer vi Caitlin.

Klart att hon måste veta vad som hänt.

Efter många signaler svarar en sammanbiten Jim.

Jag förklarar att jag ligger på Sjukhuset efter att ha trillat av hästen men jag lever.

Han är väldigt fåordig.

"Skojjar du?" frågar Jim.

" nej, man skojjar inte om såna saker... Får jag snacka med Caitlin?"

"Asså, det har hänt en grej... " suckar Jim lågt. " Jag vet inte om hon kan prata..."

" Va? Vad?"

" Vänta!"

Okej... Jag hör de andra i bakgrunden, Ragge, Micke, Rickard och Nicke.

De snackar tyst med varandra innan Caitlin tar telefonen.

" Manda, vad har hänt?" Jag hör direkt att hennes problem är större än mina just nu.

" Inget allvarligt! Vad har hänt hos dig?"

"Kan du komma till Jim? Nicke kan hämta dig.."

" Nej, jag ligger på sjukhus, jag trilla av Sirocco...Inget allvarligt mer än att ryggen fick ett par smällar!"

" Herregud! Amanda! Shit! Lever du? Vad hände?"

" Han vägrade på ett hinder bara. Men vad är det som har hänt hos dig?"

En djup suck hörs och jag förstår att det är något som verkligen är hemskt.

Caitlin är tyst en stund.

Jag är lite förvånad över att Jim är hemma för han skulle ha jobbat.

" Amanda... Det är Danny... " Säger en gråtande Caitlin. " Han lämnade ett avskedsbrev och försvann i Volvon. Vi hann inte åka efter honom förrän det var försent..." säger hon sakta med gråten i halsen. "Polisen ringde igår kväll och sa att min bil är inblandad i en dödsolycka..."

Tystnaden är total.

" Men... Varför?"

får jag chockat fram utan att tänka på att det är asjobbigt för Caitlin att bara nämna det här.

" Han orkade inte längre... Jag tror det stod att det berodde på Cancer... Du ska få läsa brevet sen. Ska jag komma till dig?"

Åh, älskade syster yster.

Så omtänksam.

Hennes bästa vän finns inte mer och ändå frågar hon om hon ska komma!

Jag svarade bara att hon skulle krama om Jim och de andra och finna stöd och tröst hos dem.

Jim och Caitlin körde hem mig från sjukan i morse.

De är medtagna, utmattade och väldigt sorgsna bägge två men så omtänksamma.

Jag fick godis och blommor samt fick jag låna Jims hårddisk med 10.000 filmer på!

Jag är glad att de har varandra just nu.

Ingen av dem viker från den andres sida och de är som ler och långhalm.

Allting känns så overkligt.

Jag förstår det inte.

Jag önskar bara att detta är en dröm som jag kommer att vakna upp ur alldeles strax.

Tyvärr är det inte så.

Jag är så ledsen för Dannys skull, även om han och jag inte stod varandra så nära som han gjorde med Jim och Caitlin.

Det kommer att bli en svår tid nu framöver.

Skamsen.

Över att jag kanske inte räcker till för att kunna stötta min syster till 120% just nu.

Dels har jag jobbet, skolan och hästarna.

Sen skadan.

Jag vet inte vad jag ska säga eller göra för henne.

Mer än att finnas där.

:(

Ta hand om varandra därute och krama dina vänner varje dag!

Puss.

 

Becca

19 september 2013 18:56

Tårarna bränner inanför ögonen, I kväll kommer de att komma.
Ja,Jag... Finner inga ord. Jag, är helt...åh gud...
nej gud, Tårarna kom nu.
Jag förstår inte, Han verkade så gullig så snäll och rar,
här sitter jag,Säkert 100mil i från dig och gråter. Gråter för att en sån fantastisk människa.. är..Nej jag orkar bara inte.
Jag har läst inlägget säkert tio gånger nu. Fan...Fan...FAN!
Gud. Krama om Caitlin och pussa henne från mig nu, Snälla. Amanda gör det. Det är allt jag önskar, sen tar du hand om dig själv, Ge dig själv en kram,Klapp och ber MIcke pussa dig från mig.
Jag finns här för dig, Och orden jag skriver nu är fullkomligt sanna, Jag kommer ALLTID finnas här för dig.

Amanda

20 september 2013 12:08

Jag tvekade länge med att publicera det inlägget faktiskt. Känns så overkligt bara.
Men tyvärr...

Tack gumman, ledsen om jag fick dig att gråta :(
Det ska jag göra, Caitlin blir tacksam för det.
Är i alla fall glad att det finns många personer här som stöttar henne och tröstar.
Men så fint av dig att tänka på oss :)

Kramar i massor på dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ta med en stor nypa salt ;-) Dressyrryttaren: Ryttare som tycker om fasta ramar, gärna trä i form av en sarg och helst med ett tak över. Naturen -inklusive hagvistelse- kan vara farlig och något som hästen inte bör vistas i utan boots, skydd, ...

... och kommit på att här är ett väldigt bra ställe att skriva ner allmänt babbel, tankar och ja exakt ingenting emellanåt. Ska vi börja om på ny kula? Eller fortsätta där jag slutade? Stora delar av mitt liv finns här, nedskrivet. Delar som ä...

  Hello! Still alive!  Men är sjukt trött på denna vinter!  Hade en så stor förhoppning nu i helgen att nu smälter det vita lappmöglet bort...  Tills nu ikväll....  Är nog snart 10 cm på backen igen.  Och jag som tänkte att jag snart ...

 ...ger upp...  Min dator har kraschat igen. Är det typ 5:e gången nu? Vad gör jag för fel lixom?  Så Sorry Becca att dina mejl inte blivit besvarade men mitt lösenord är borta... :( Ska fixa det så fort det lugnat sig lite här.   Kän...

Detta med rubriker... jag är värdelös på det! Jamen försök själva att komma på nån bättre rubrik då?! Eller trodde ni att jag skulle vara kreativ och skriva en berättelse som heter Glasverandan ? Nja.... om sanningen ska fram så har jag ett glas...