Jag börjar med att bjuda på en inledning om omgivningarna, en del av huvudindividerna i den här berättelsen och lite annat så att ni kommer att förstå handlingen. Eller i alla fall få den rätta känslan.  

Text i den här stilen har inget med själva novellen att göra utan är mer som ett förord eller resumé.

Men alla inlägg hamnar under kategorin "Berättelser" här på bloggen.

Självklart kommer det att handla om hästar och lite fantasifullt om hur det kunde vara när det faktiskt fanns en stor utsträckning av mustanger i Nordamerika.

Det bjuds på bilder med så att det inte bara blir text och jag har försökt ge er bilder på hästar som liknar dem i berättelsen.

De två huvudinnehavarna kommer att finnas mycket av men för att bryta av så får ni lite av varje.

Skriver såna fall under bilden vem jag syftar på eller så får ni låta fantasin flöda.

Jag hoppas att det kan ge nöje åt några som gillar att läsa hästberättelser, men varnar igen för att den kan vara lite sorglig emellanåt.

Och nej, jag har inte kommit på vad berättelsen ska heta eller hur den slutar ännu så kom gärna med förslag eller skriv vad ni tycker under loppets gång.

// Amanda

     

  

För länge sedan fanns det ett landskap fyllt av täta skogar, grönskande ängar, porlande älvar

och i norr de ståtliga gråa bergen.

Ett ombytligt landskap som försedde sina invånare med allt som behövdes.

En fristad för naturens varelser som levde ett fritt liv och kunde vandra vart de än ville.

Deras omgivning var ännu oförstörd av människans framfart.

De enda hoten för de betande djuren som ägde ängarna var rovdjur och naturens krafter.

Här fanns det gott om liv, både på marken och i luften.

Men de ståtligaste av dem alla var de vilda och enastående mustangerna.

Den ursprungliga vildhästen som fritt strövat omkring.

Hjordarna bestod av en stark hingst som hade som uppgift att skydda sina ston från alla hot.

Bakom honom fanns alltid hjordens viktigaste individ.

Stoet som hade högst rang och bestämde över alla andra.

Oftast en äldre häst som visste vad som kunde hota flocken eller ej.

Hingstarna kämpade för att få äran att utåt sett leda hjorden och se till att den blev större.

Med det följde givetvis att hans revir och betesmark behövde växa och vara fri från främlingar som skulle kunna ta över hans ston efter en blodig strid.

Med andra ord kunde hingsten förlora allt på ett ögonblick.

Oftast slutade inte striderna med att en av kämparna dog, skadorna kunde vara avgörande ändå.

Men stoltheten försvann.

Oftast så ärvde alfadjurens avkommor tronen efter sina föräldrar om de levde upp till förväntningarna.

På det stora hela så levde vildhästarna ett ganska harmoniskt liv.

Hingstarna störde inte varandra i onödan och så länge de yngre hingstarna i hjordarna inte tänkte göra anspråk på ledarrollen kunde de tryggt leka av sig och växa till sig för att en dag kunna skapa sig en egen hjord.

 

En av de större hingstarna var Avanti, en ståtlig fux med bläs.

Avanti var känd för sin vänlighet och dyrkade sina ston mer än något annat.

Hans ledarsto Mirabelle var även hon en vänlig själ, en mjuk skimmel som aldrig hetsade upp sig.

Alla var välkomna till deras flock.

Hans hjord bestod av hästar i nästan alla kulörer men övertaget hade skimlarna och fuxarna.

Det enda som inte fanns var svarta hästar.

Men ingen av ledarhästarna kommenterade det, och ingen i flocken undrade.

Det var kanske en av anledningarna till att Avanti och Mirabelles hjord blomstrade.

Kanske berodde det också på deras underbara betesplats.

Tillsammans så hade de fått den desto mer hetsiga mörka fuxen Lorelei.

Lika vacker som egensinnig och en dröm att se på.

Smäcker, med helt perfekta linjer.

Den breda bläsen och de fyra vita strumporna tillsammans med den långa manen fick hennes utseende att bli lite av det exotiska slaget.

Loralei visste om sin skönhet och använde den ofta för att få sin vilja fram.

Hon bestämde över de yngre hästarna i hjorden.

Det stod ganska klart att Lorelei skulle ta sin mors plats en dag.

Loraleis följeslagare nummer ett var en av de hästarna som kommit utifrån.

En mycket ståtlig skimmelhingst som hade stor likhet med ett engelskt fullblod.

Milton galopperade gärna med högburet huvud och var alltid först i ledet vad det än gällde.

Alla de yngre stona visste att han skulle bli Avantis jämlike i framtiden.

De önskade bara att de hade samma utstrålning som Lorelei för att kunna bli Miltons ledarsto...

Milton och Loralei såg sig själva som ett alfapar över de yngre.

Deras erfarenhet var dock bristfällig och de ansåg att bara de som hade styrka eller utseende skulle platsa hos dem.

Förutom Milton och hans närmsta släktingar så hade det även kommit ännu ett sto till Avanti.

Ett utmärglat sto som fått sitt hem förstört av en brand.

Vid sin sida hade hon ett litet och nätt skimmelföl.

Avanti hade tagit dem båda till sig och brydde sig inte om att de kom från människorna från början.

Stoet och hennes föl anpassade sig snabbt till den lite udda hjorden.

Fölungen växte upp men var fortfarande väldigt liten och nästintill mager.

Med drag från det arabiska fullblodet följde en större nervositet hos henne men även ängsligheten.

Detta utnyttjade de andra yngre hästarna till fullo.

Att skrämma "tamhästen" var ett av deras större nöjen.

Dixies räddning var dock att hon hade snabbhet och uthållighet.

Kvickt kunde hon komma undan de lite klumpigare mobbarna när hon behövde det för att undvika tjuvnypen.

Men de yngre ville inte veta av henne.

De lite äldre stona hade fullt upp med att uppfostra nästa generation så den enda som tog sig an Dixie var flockens äldsta medlem.

Även denna en skimmel.

Misty var gammal och vis.

Hennes berättelser var oändliga och fängslande på ett sådant obeskrivligt vis att det inte gick att föreställa sig.

Hon fick till och med Loralei att tygla sig.

Dixie älskade att lyssna till Misty och hennes råd.

Även om det gamla stoet ibland kunde tala i gåtor så gick det att reda ut dem.

Misty hade lärt henne mycket.

Främst att hon inte skulle skämmas för varken sitt ursprung eller storlek, utan istället vara stolt över att hon var unik och att en dag skulle hon få upprättelse och finna sin rätta plats.

 

( Dixie )

Avantis hjord befann sig längst norrut av alla hjordarna.

Deras stora vidöppna ängar gränsade till en tät granskog som sedan försvann in i de lite mörka, mystiska bergen. En å rann igenom fälten och genom skogen och dess kalla men extremt uppfriskande vatten kom från en av bergstopparna.

Unghästarna var strängt förbjudna att träda särskilt långt in i skogen.

Ängarna försåg dem med ett par bra buskage att söka skydd i om vädret blev allt för outhärdligt.

Varför det var så hade de aldrig fått en riktig förklaring till.

Bara order på att aldrig, aldrig gå långt in i skogen och absolut inte söka sig till bergen.

Nyfikenheten var dock stor.

Vad dolde sig i skuggorna och framför allt, hur kunde en bergskedja vara så farlig?

Fanns det verkligen något mer hemskt än de lömska kattdjuren och de blodtörstiga vargarna som ylade på nätterna?

Sånna fall, vad?

Den enda som de kanske kunde få mer svar av var naturligtvis Misty.

När de frågade henne så fick de svaret att de snart var redo för att få vetskapen om bergen.

Det gamla stoet hade något de flesta unghästarna saknade.

Egenskapen av tålamod...

  

Haha ja idag ler jag med hela kroppen!

La la la!   

Näej inga pillertriller här inte utan är bara glad som fasen :)

Mamma och Caitlin bråkade som fasen i morse.

Jag trodde seriöst att huset skulle packa ihop sig självt och flytta.

Jösses, mamma klev på en öm punkt när hon sa åt min syster att sälja Sky på grund av att hästen haltar och skaffa sig en riktig häst.

Oj, oj, oj... Syrran vart helt galen. Tänk er en sprängladdad atombob som smäller...

Aja, så mamma drog med mig in till stan och gnällde på Caitlins humör.

Öhm, ja min syster kan vara en riktig bitch ( faktiskt ) ibland men JUST NU är det förståeligt!

I vilket fall så fick min kära mor för sig att nu börjar det bli ganska kallt och trist i Sverige.

Så hon rattade BMWn raka vägen till resebyrån och frågade mig vart jag ville åka

Mina krav: 

          

Fem minuter senare så vart det en sista minuten till Hurghada Egypten och vi åker redan imorgon, bara mamma och jag!

Fan vad härligt!

Hej då Nalle Phu gardiner, 4 minus grader och uttråkning  HEJ Sol, 28+ och massa shopping och bara relaxa!

Först tänkte vi ta Thailand ( mammas favvoland nr: 1 efter Frankrike ) men min rygg pallar inte 13 timmar på ett flygplan.

Så vi testar Egypten igen ;)

Trallla la la!

Jag har det lite för bra ibland asså.

Ja självklart ska morsan jobba lite, research som det hette till Tidningen haha ^^ Meeeeen daaah 2 veckors sol och underbar värme!

Ja, jag kommer verkligen sakna er här hemma massor såklart!!!!!!!!

Men nu är jag precis klar med packningen så dator dator dator.

Vet ni, jag har även botat tristessen.

Egentligen skulle det bara vara ett svenskaarbete i skolan. Men jag tänker faktiskt dela med mig av en hästnovell som jag skrivit alldeles själv. :D

Den kommer i olika delar så ni får vänta med att läsa hela.

Men den är fan asbra!

Och ni kommer få lite bilder med =)

Vilda mustanger och fantasilös som jag är så är huvudrollen spelad av en svart hingst och ett litet skimmelsto.

Men men... Det kommer väl första delen redan idag!

Men den är ganska sorglig!

Och hjälp mig gärna med slutet... Har inte kommit så långt ännu. Som vanligt! Jag hatar att avsluta noveller...

Det blir typ:

En dag syntes ett sken på himlen. Snart kom en kraftig smäll och hela universum sprängdes... SLUT!

Näee men bäst jag sätter igång då?

PÖSS   

DAGARNA HAR GÅTT SÅ SAKTA MEN NU ÄNTLIGEN HAR VI INTERNET HEMMA IGEN! :D

Det tog ju bara några år för gubbarna att fixa det.

Välkommen till landsbygden lixom!

Jaha nu ligger jag här med en psychokatt som ska kloa sönder mig... Hans kärlek gör verkligen ont!

Men men, annars då?

Smärtan finns kvar, och mamma har proppat i mig Citodon i flera dagar. Men det är inte lika illa just nu faktiskt som innan, så egentligen borde jag vara frisk på.... Fredag? Deal? Oki :D

Eller inte...

Asså jag har så tråkigt, rastlös och börjar sakta men säkert bli ett psykfall. Inget mer än att läsa läxor och kolla film får man göra typ.

Sen allt som hänt runt omkring.

Men jag tror att "gänget" kommer att repa sig. Idag kom det till och med skämt!

BRA!

Visserligen vet jag att det inte kommer att bli som förr, men de kommer att hålla ihop!

Det känns bra!

Och nu är min syster och Jim ännu tajtare än innan, de har ju till och med förlovat sig! :D

Grattis till er! Ni förtjänar varandra så mycket att det gör ont! <3

Justja, Ronja och Sirocco funkar kanon ihop! Tack Leena! Skönt att veta att han får sin motion, stor lättnad.

Mja nej nu tjatar Nicke på att jag borde vara social nu när vi har måndagsmysfilmkväll... Okej Älskling men förstå att internet fungerar nu så att jag måste klottra ett par rader här? Ok?

Duuktig gubbe!

Puss?

PUSS!!!!!

Sååå ja...

Nej men som sagt, det börjar lägga sig allt tråkigt. Eller man får mer avstånd på det hela. Svårt att sätta ord på det hela...

Film!

Kaninpussar och Pandakramar på er!

Jag kan lätt meddela att igår var en väldigt jobbig dag.

Idag är det likadant.

Dock var det fullt av folk här igår, idag är det bara jag och Nicke.

Snäll pojkvän jag har som passar upp mig för att han tycker synd om mig.

Jag tycker mer synd om honom som just förlorat en väldigt nära vän.

Vi stöttar varandra helt enkelt.

Jösses vad konstigt det var igårkväll.

Caitlin kom tillbaka efter en tur med Sky på flera timmar.

Det syntes lång väg att tårarna på henne runnit konstant.

Ändå försöker hon stötta resten av grabbarna, samt ta hand om mig trots att jag vägrar det.

Caitlin är nog den starkaste av dem.

Men jag förstår verkligen inte hur hon orkar.

Det var som att se en mor ta hand om sina barn.

Vid midnatt så åkte de alla iväg.

Det var så konstigt tyst i huset efteråt.

Nicke stannade kvar hos mig men vi märkte båda två av tystnaden.

Men på något sätt så känns det en liten aning lättare idag, jag vet inte varför men det är nog att man fått lite större perspektiv på det hela.

Jag fick även läsa brevet Danny skrev till Caitlin.

Då bröt jag ihop.

Så mycket kärlek och stark vänskap har jag aldrig stött på.

Inte konstigt att de stod varandra nära.

Jag föreslog till Caitlin att publicera det brevet, så har hon det alltid kvar oavsett vad som händer.

"Ingen dum idé men jag orkar inte just nu... Jag orkar ingenting längre... " Suckade hon bara till svar.

Jag förstår dig syster.

Jag förstår dig precis...

Så här går tiden supersakta kan jag lova. Det är som om allt är i slowmotion. Stämningen, Omgivningen jaa allt.

Men men för att ta tag i problemen med att jag behöver nån frivillig som kan rida Sirocco ett tag så hörde jag av mig till Leena.

Hon rekommenderade en duktig elev som kanske var intresserad.

Oblyg som jag är så ringde jag henne. Ronja heter hon och hon blev jätteglad. Så hon ska komma och provrida honom idag.

Vore ju bra så slipper han tappa all kondis. Min lilla tjockis!

Vi avslutar väl med ett stort TACK till Becca för dina fina ord och kommentarer! Det betyder massor! Kram på dig! <3

Idag

är det exakt sju månader sedan jag satt uttråkad och tänkte starta en liten blogg med en enda uppgift som var att reta min syster och bevisa för henne att jag KAN om jag VILL!

Vad hände?

Jo jag är en liten bloggnörd!

Hade inte planerat detta alls haha tänkte mer att det kunde bli en kul grej en månad.

Men jag måste erkänna att det är bra med bloggen.

Man kan skriva av sig och sedan gå tillbaka till tidigare händelser i livet. De finns alltid kvar!

Som en offentlig dagbok.

Givetvis hamnar inte allt här på bloggen, men en stor del.

Och så har jag ju lärt känna ( eller vad ska man säga? ) en helt fantastisk tjej som verkligen vet vad det innebär att kämpa med sina mål!

Jösses vad jag beundrar den tösen som ger allt för att lyckas även om vägen är svår!

Det är jag stort imponerad av.

Hennes blogg ger även en massa skratt så kolla in den!

Finns en länk under " Annat Kul" till vänster här.

Beccas fina blogg!

Nej nu är Manda sjukt trött på att ligga i sängen och stirra på väggen.

Haha redan efter ett par timmar hur tusan ska detta sluta?!

Jag är så uttråkad och rastlös att jag konstaterat att i mitt rum finns det åtta fläckar av okänd härkomst på mina väggar, jag borde dammtorka oftare samt att det kanske är dax att byta ut Nalle Phu-gardinerna efter x antal år.

Njae de kan få vara kvar förresten :D

Men jag fick hjälp att ta mig till soffan och tvn i alla fall.

Så nu ligger man här och käkar godis och tänker mycket på det jag berättade i föregående inlägg.

Att saker och ting kan förändras så snabbt.

Men samtidigt är jag förvånad över sammanhållningen i systers vänskapskrets.

Killar är oftast bökiga och stökiga mot varandra.

Tuffa och Matcho ( tror dem )

Men nu sitter det en hel drös här nere i köket och samtalar med varandra på ett vuxet och moget sätt.

( De är här för att Nicke tyckte synd om mig att vara ensam och för att Caitlin behöver sina hästar )

Trots deras röster så är det en tryckande tystnad.

Det märks att de inte är kompletta utan Danny.

Caitlin försvann direkt ut med Sky, hon hämtade tränset i stallet innan hon hämtade hästen och försvann.

Jag förstår henne.

Mja det är verkligen en sorgsen dag idag.

Nej nu kommer Rickard och Jim tillbaka med pizza.

Hejs så länge!

Inget roligt inlägg alls detta.

Det går bara utför typ haha...

Deprimerande rubrik va?

Jag ber om ursäkt för det men min hjärncell kom inte på något annat och dessutom är det dagens status!

Ta fram näsdukarna och sätt er ner.

Jag har inga glada nyheter alls idag

Vi kör väl igång då.

Skadad!

Japp, här blir det inte alls full rulle på ett tag.

Igår på träningen så var Sirocco på världens sämsta humör.

Han skulle testa mig till max!

Jag kämpade som en blå liten gris med att i alla fall få honom att hoppa över ett 50 cm krysshinder men nej då, här ska vi lägga oss ner på marken istället.

Så arg som ett bi gör jag det sista försöket.

Galopp.

Driver på honom och peppar honom att nu ska vi hoppa!

Han spetsar öronen,

Ökar takten,

Länger stegen.

Tar sats.

Och tvärnitar medan han kastar sig åt sidan.

I Slow Motion flyger jag rakt ner över bommarna med ryggen först.

Känner smärtan komma direkt och inser nu att jag kan inte röra mig.

Leena kommer som ett skott och säger åt mig att ligga helt stilla medan hon försöker få fram telefonen.

Sirocco kommer fram till mig och snusar lite lätt på mig som om han skulle be om ursäkt (eller rädda sin ranson av kvällsmaten)

Men så ont som jag har så kommer tårarna. Leena ringer sin man Micke som kommer i ilfart.

Han konstaterar snabbt att det är dax att tillkalla ambulansen.

Så han ringer dit innan han ringer mamma och pappa.

Jag samåkte med Elin till träningen igår nämligen.

Pappa kommer innan ambulansen, tack och lov att han var först på plats för min mamma kan vara ganska överbeskyddande när det gäller hästarna och oss.

Han gör samma bedömning som Micke.

Jag ska inte röra en fena trots att bommarna gör svinont under mig.

Jag babblar på om att det är viktigt att komma upp på hästen igen och att han måste skrittas av ordentligt!

KOLLA HUR DET GICK MED HANS BEN OXÅ!!!!

" Amanda, Sirocco är helt okej, men inte du! Vi tar hand om honom!" säger Leena.

" Meeen kolla honom! Han kanske är chockad eller vridit till sitt skadade ben igen!"

" Nej, han är precis som vanligt... Just nu nafsar han på Elin" säger min far.

Okej...

Ambulansen kommer.

Två karlar som lägger mig på en bår och säger åt mig att ligga helt stilla.

De undersöker det ena och det andra och sätter på mig nån krage.

Jag bärs till Ambulansen och in på sjukan.

Hopp, efter röntgen och skit så konstaterar dem att jag fått en hård smäll över svanskotan och några nerver som blivit ordentligt skadade.

Kul!

Ingen ridning på minst en månad!

Sen måste jag vila, och ta det lugnt.

Jag får inte lyfta, inte sitta, inte vrida mig.

Typ bara käka smärtstillande och se dum ut.

BLÄÄÄÄ!

Hmm ja, ja... det har gått sjukt fort fram med Felizia så hon kan behöva en paus.

Nu ska jag bara hitta någon som kan motionera Sirocco åt mig.

Det är inte det lättaste då han är som han är...

Och då tänker ni att jag kan be min syster.

Nej, inte just nu...

Vilket leder till nästa ord i rubriken.

Sorgsen.

Efter allt lugnat ner sig igår på sjukhuset så ringer vi Caitlin.

Klart att hon måste veta vad som hänt.

Efter många signaler svarar en sammanbiten Jim.

Jag förklarar att jag ligger på Sjukhuset efter att ha trillat av hästen men jag lever.

Han är väldigt fåordig.

"Skojjar du?" frågar Jim.

" nej, man skojjar inte om såna saker... Får jag snacka med Caitlin?"

"Asså, det har hänt en grej... " suckar Jim lågt. " Jag vet inte om hon kan prata..."

" Va? Vad?"

" Vänta!"

Okej... Jag hör de andra i bakgrunden, Ragge, Micke, Rickard och Nicke.

De snackar tyst med varandra innan Caitlin tar telefonen.

" Manda, vad har hänt?" Jag hör direkt att hennes problem är större än mina just nu.

" Inget allvarligt! Vad har hänt hos dig?"

"Kan du komma till Jim? Nicke kan hämta dig.."

" Nej, jag ligger på sjukhus, jag trilla av Sirocco...Inget allvarligt mer än att ryggen fick ett par smällar!"

" Herregud! Amanda! Shit! Lever du? Vad hände?"

" Han vägrade på ett hinder bara. Men vad är det som har hänt hos dig?"

En djup suck hörs och jag förstår att det är något som verkligen är hemskt.

Caitlin är tyst en stund.

Jag är lite förvånad över att Jim är hemma för han skulle ha jobbat.

" Amanda... Det är Danny... " Säger en gråtande Caitlin. " Han lämnade ett avskedsbrev och försvann i Volvon. Vi hann inte åka efter honom förrän det var försent..." säger hon sakta med gråten i halsen. "Polisen ringde igår kväll och sa att min bil är inblandad i en dödsolycka..."

Tystnaden är total.

" Men... Varför?"

får jag chockat fram utan att tänka på att det är asjobbigt för Caitlin att bara nämna det här.

" Han orkade inte längre... Jag tror det stod att det berodde på Cancer... Du ska få läsa brevet sen. Ska jag komma till dig?"

Åh, älskade syster yster.

Så omtänksam.

Hennes bästa vän finns inte mer och ändå frågar hon om hon ska komma!

Jag svarade bara att hon skulle krama om Jim och de andra och finna stöd och tröst hos dem.

Jim och Caitlin körde hem mig från sjukan i morse.

De är medtagna, utmattade och väldigt sorgsna bägge två men så omtänksamma.

Jag fick godis och blommor samt fick jag låna Jims hårddisk med 10.000 filmer på!

Jag är glad att de har varandra just nu.

Ingen av dem viker från den andres sida och de är som ler och långhalm.

Allting känns så overkligt.

Jag förstår det inte.

Jag önskar bara att detta är en dröm som jag kommer att vakna upp ur alldeles strax.

Tyvärr är det inte så.

Jag är så ledsen för Dannys skull, även om han och jag inte stod varandra så nära som han gjorde med Jim och Caitlin.

Det kommer att bli en svår tid nu framöver.

Skamsen.

Över att jag kanske inte räcker till för att kunna stötta min syster till 120% just nu.

Dels har jag jobbet, skolan och hästarna.

Sen skadan.

Jag vet inte vad jag ska säga eller göra för henne.

Mer än att finnas där.

:(

Ta hand om varandra därute och krama dina vänner varje dag!

Puss.

Taaadaaaa!

Idag, äntligen, finally så gav min mor med sig.

Tiny stannar hos oss.

Nu och för alltid.

Lösningen var chockerande!

Mamma skulle just göra upp affären med köparen via telefon.

Kan säga att jag smällde mina ögon i henne och om blickar kunde döda så jaa...  ( Hemskt att säga så om sin mor jag vet men menar det inte egentligen)

Hon tar fram pappren på honom, ägarbevis, stamtavla, pass med mera och ser att hon inte är ensam ägare på hästen!

Det visar sig att Tiny Dancer ägs till 50% av Caitlin!!!!!!!!!! :D

Hur?

Ja, Caitlins pappa har betalat hälften av Tiny när mamma köpte honom. Sedan skrivit över honom på henne.

Vilket min envisa mor alldeles glömt bort.

Varken jag eller Caitlin visste dock detta.

Så när Caitlin kom hit och får detta berättat för sig så ser hon ut som kom och hjälp mig att dö.

" Ja men va bra att ni berättar att jag nu har en häst till!" suckar hon. 

" Men glöm att han säljs! Sånna fall får jag köpa ut honom och du får dina förbannade pengar om det nu är så viktigt!" säger min syster till min mor.

" Men gumman, nu handlar det om mycket pengar! Vill du inte ha dem?" säger min fjäskande mamma.

" Pengar gör inte mig lycklig! Jag har det jag behöver, det räcker och man säljer inte en familjemedlem så att du kan skaffa dig den nya BMW-cabben!"

Då suckade min mamma, gick ut på altanen och tog ett glas vin.

Hon kommer tillbaka.

" Du vet att du just avböjde 600.000? Och att vi måste komma överens" Säger hon med en suck i ett sista försök.

" Vi kan dra upp det i rätten om du vill, jag säljer honom inte! och jag känner en ganska bra advokat oxå... Så Lycka till!" svarar Caitlin.

" Så du tänker strida mot din egna mor och göra en rättsak av det här på grund av en häst?"

"Lätt!"

" Suck, varför fick jag så envisa döttrar?"

Med det så gav mamma sig.

Tack Caitlin!

=)

Jag är glad idag.

Hm ja nu fick ni en inblick i min familj som är minst sagt speciell.

Vi bråkar en hel del här hemma kan jag lova.

Olika viljor som är lika envisa skapar en del bråk jaaa...

Och det är inte första gången mamma och Caitlin varit så drastiska som att de ska stämma varandra.

De har aldrig kommit överens.

Inte så länge jag har funnits i alla fall.

Men men.

Ibland undrar jag bara varför.

Har mina aningar om att det handlar om USA.

Även om Caitlin är lycklig här nu så vet jag hur mycket hon längtar tillbaka och vissa gånger aldrig velat att flytten hit blidde av.

Är era familjer mer normala?

Ska vi byta?

Haha nä skojja bara.

Jag får väl stå ut. ^^

Snackade med syster efteråt och hon suckade mest.

" Sex hästar, delägare på två... Jag som aldrig skulle äga en häst mer efter Honom ( Shetan ) "

Klaga inte syster!

Du kan alltid ge Sky till mig :D Blink Blink I Love You Sis <3

Sen är hon superorolig för Danny.

Jag förstår henne.

Nånting har hänt.

Han är inte sig själv längre :(

Avmagrad, tyst, nedstämd, nej inte den goa glada Danny längre.

Det tär på henne.

Tur att hon för tillfället i alla fall har Jim.

Och jag finns ju alltid!

Oj massor om min crazy familj idag.

Aja, deal with it!

Pussar och Kramar!

Mjo då,  jag är definitivt min mammas avkomma!

För vi är lika envisa och ilskna bägge två!

Jag tyckte att vi kunde sälja henne istället och det var inte populärt.

Vi är hesa i rösten bägge två av allt gapande så diskussionerna fortsätter på sms....

Suck!

Men jag ger mig inte!

You can´t catch the SUCCESS without fighting!

Så annars då?

Jovars, jag är fan bäst på att undervisa barnen om hur man hanterar en häst. :D

Haha eller inte men de är väldigt duktiga och lär sig snabbt.

Min favorit är Ebba 7 år.

Så skön!

" Men varför kan man inte lära hästen att skyffla bajset själv?"

"Ehm ja... det är väldigt tidskrävande och hur skulle det se ut med en häst som har grepen i munnen och sen får han nog lite problem med att tömma skottkärran" svarar jag.

" Jaha, men då har man ju nått att göra och får skratta på köpet!"

" Sant... Men hur ska du hinna med skolan då?"

"Jag kan redan allt!"

Hahahhaa va svarar man på det?

Jag avgudar hennes kommentarer på det mesta.

Hmm... Just ja!

Jag har visst en pojkvän oxå!

Haha ehm vi ses inte så ofta då vi har ganska fullt upp men det gör inte så mycket.

Visst saknar jag honom så det där kanske lät lite fel?!

Men det blir roligare när man väl ses!

Och på fredag har han lovat att bjuda på bio :D

Yeey jag älskar bio och sitta och snaska massa gotte hehe!

Näe men det är skön stämning...

Alla prasslar med sina godispåsar och smaskar i sig...

Jag tror att jag är godissugen idag ^^

Sicken tur att vi fick tag i Påskaharen innan han hann gömma ALLT godis! :D

Hmm går jag på nått eller? Allting är "skönt" idag hahhaa...

va tusan! SKÄRPNING!

Okej okej.

Har varit och tränat för Leena idag.

Tanken är ju att det ska ske med min lilla ponny Sirocco men ...

Suck.

I efterhand nu kanske det är ganska roligt men det var det inte just då vill jag lova!

Ponny vill inte bli fångad i hagen.

Ponny blir mutad med Havrehink.

Ponny fångas in.

Ponny sätter av i galopp och ser till att Matte får åka kana efter honom i leran.

Ponny får en utskällning.

Ponny biter då matte.

Ponny blir ryktad.

Ponny står inte stilla.

Ponny vägrar lyfta på hovarna.

Ponny ska leka med transportskydden.

Ponny kastar iväg skydden och skrämmer Arabhingst som tuggar på sitt hö.

Ponny vägrar att gå in i transporten.

Ponny blir mutad igen men utan resultat.

Ponny sliter sig loss och drar en repa över stallplanen.

Ponny får skäll igen av stressad matte.

Ponny får utegångsförbud och hamnar i sin box.

Ponny får veta vad närmsta slakteri heter.

Ponny blir utan sitt kvällsäpple!

Matte hämtar storasysters häst som utan att tveka sköter sig exemplariskt.

Träningen i sig gick kanonbra med Sky!

Men hon var lite seg idag.

Kan vara för att Caitlin var ute på terrängbanan med henne innan idag ...

Ja, ja..

Vi körde mycket markarbete och cavaletti så det var inte så ansträngande för henne.

Hon får vila och några extra morötter imorgon :D

Näe men en ganska slutkörd Amanda säger tack och godnatt nu!

Hejs!