Det är faktiskt en ganska jobbig dag idag!

Inte nog med att det är Fredag den 13:e....

Utan det är en sorgens dag för mig!

Har samtalat med veterinären angående Siroccos framtid.

Hon är väldigt förstående i det här och det är en stor lättnad. Har även snackat med Caitlin och mamma rätt mycket. Alla säger samma sak:

" Du känner honom bäst och du känner inom dig vad som är rätt eller fel"

Jo, det är sant.

Jag vill verkligen inte förlora honom, vi har haft det så bra tillsammans och kämpat länge. Han är min absolut bästa vän. Men när jag ser honom halta runt på tre ben och den tomma blicken... Då brister mitt hjärta i miljarder bitar.

Jag har bestämt mig.

Han ska inte behöva lida mera.

Han är värd något bättre.

Skadan i hans ben kommer inte att läka tillräckligt för att min häst ska kunna må bra igen.

Vi ska ta en sista promenad tillsammans.

Ner till sjön.

Sirocco älskar verkligen att vara nere vid sjön och plaska av sig i vattnet.

Jag vill att han ska slippa ha ont och vara halt så därför får det ske nu.

Tack min älskade syster för att du kommer att vara med när det sker.

Jag behöver dig mer än nånsin nu.

Ändå, vet jag innerst inne att det är det enda att göra.

Farväl min vackra finaste Prins!

Jag önskar att mirakel kunde ske men inte den här gången.

Ledsen för det sorgliga inlägget.

Jag kan inte ens avsluta med något bra den här gången.