Kul, kul, kul...

Var ute och red på Felizia idag och vi tog en skogsrunda, den som går runt sjön. Kallt som fasen med lite vindar och lätt snöfall. Men vi härdade ut... Så det var rätt skönt att komma hem.

Gör iordning hästen och längtar verkligen efter att få tillbaka värmen då benen är som två istappar och man förlorar känseln i dem. Så planen var lixom att gå in, lägga sig under filten och få i sig nåt i magen. Ungefär som jag alltid gör när jag tagit "förmiddagspasset".

Så knatar in, kollar vad syster har i kylen/frysen... OOH Billys PanPizza... namnam nam! MAN ska få äta vad man vill och blir man tjock så går inte världen under! Man är fortfarande perfekt!

In med Pizzorna i micron och nu är det ju ett perfekt läge att läsa ännu ett gulligt sms från Nicke.

Tro mig, vi smsar JÄMT!

Kollar i fickan på byxorna... Nej!

Kollar i tröjfickan... Nej.

Kollar i jackan... Nej!

Rusar ut och kollar alla platser i stallet... NEJ!

PANIK!

Var i h*lvete är du? Telefooooonen? KOM FRAM DITT ROSA LILLA F*NSKAP!!!!

GAAAAAAAAAAAAAAASSSSSSSSSSSSSSSSSCCCCCCCCCCCCCCCHH
HHHHHHHHHHHHHHHHHHH!

Okej...

Kollar byxorna igen... Nej!

Tröjan... Näee...! BUHUUU var är du? *snyft*

Jackan...

Öh, ett stort hål som går ut i fodret där det även finns ännu ett hål.

Jag bärjar ana oråd nu...

Den måste ha trillat ur fickan...

Jag hade den precis när jag satt upp!

Sen ringde Tess... Då var jag... Ungefär halvvägs runt sjön... Sen dess har jag inte använt den mer.

Ni fattar min slutsats?

Min rosa älskade lilla rara telefon ligger någonstans ute i vildmarken i kylan. Ensam och kall... :(

Jag måste ge mig ut en gång till...

VILL INTE!

Hör runt med de andra i stallet (efter maten) om de ska rida den rundan...

"Näää Ridhuset!"

Meeeh Fuck it!

Ja, ja, det KAN JU INTE BLI VÄRRE ÄN ATT JAG FRYSER!

Muttrar lite surt och sadlar Star.

Tro mig, det hade kanske varit bättre att gå och leta... MEN jag är lat!

Så hör med Tess om hon vill följa med...

" Har redan ridit på Lillfux idag ju..."

" Men ta en annan häst!"

"Vilken då?"

" Men ge mig inte problem, ge mig lösningar qvinna! Fatta att vi måste rädda lilla Nisse NU!"

Vi har hur många som helst! Bara hämta en i högen... Jösses!

Så hon tar Antonia.

Vi rider iväg, påpälsade och med ländtäcken på hästarna som bara tycker det är kul att få komma ut.

Star är fortfarande ganska facinerad av snön.

Nu är min mobil ILLROSA så den borde vara lätt att hitta, snön som föll har inte lagt sig på marken typ så det ska inte vara några problem.

Två ryttare med blicken neråt och i en djup diskussion om Kanadagäss ( don´t ask why) så har vi STENKOLL på marken!

Tyvärr hade Stars hov lite sämre koll... Så vi hör plötsligt ett knastrande ljud av plast som går sönder. Star hoppar till och under honom ligger det som var min Iphone.

Jag flyger nästan av hästen och kollar så att han inte fått in nåt i hoven.

Givetvis...

En spricka från skärmglaset sitter fast i strålen i hoven. Tess får hålla honom medans jag försöker ta loss den.

Börjar gråta bägge två för stackars Stars skull, det måste ha gjort sjukt ont. Men han knyckte på huvudet och försökte bara flytta sig undan oss innan jag fick loss biten.

Telefonen är totalförstörd men vad gör det? Min häst vägrar att stödja på frambenet!

Vi står mitt på en skogsstig, med kilometer till närmsta väg.

Star håller upp frambenet hela tiden och det kommer blod.

Faaan!

" Men om vi gör som en sko åt honom?" kommer det ut ur Tess mun.

" Sko??? Är blondie eller? Vart ska en hästsko hjälpa??"

" Nej, idiot!" säger hon och tar av sig sin halsduk.

Hon lindar den runt och under hoven på Star och vi tar våra hårsnoddar att knyta fast den med. Så att halsduken blir som en stötdämpare.

Fasen Tess, du KAN ju tänka!

Star ställer ner framhoven men vilar ingen som helst tyngd på benet. Men med linkande steg kan han i alla fall gå.

Så hoppar upp bakom Tess på Antonia och sakta får vi nu skritta hemåt.

En attans tur att Antonia är så snäll!

Från Tess telefon så kan vi ringa Caitlin och jag säger åt henne att komma med transporten och plocka upp oss vid närmsta väg. Så slipper hästarna ta sig hela vägen hem såhär.

Så två timmar senare möter vi upp Caitlin. Jag lastar på Star, som inte krånglade med att gå på idag och står och stöttar honom hela vägen hem, medan Tess får åka med i bilen. Antonia fungerade även hon som en stöttepelare och vi kommer hem till stallet.

Caitlin, Natha och Nina kollar på hoven och lägger om såret, men det blöder jättemycket :(

Så vi har fått lägga om bandaget var 10:e minut nu...

Ringde veterinären men hon kunde inte komma förrän senare ikväll...

Så jag tog med mig Datorn ut till stallet i väntan på henne samtidigt som jag håller Star sällskap och han kladdar hö på hela mig!

Jättekul att ringa ut en veterinär en lördagskväll, men vad gör man inte?

Och så är min telefon helt förstörd...

Ja, ja... Det är i alla fall rätt varmt inne i stallet =)

Så nu väntar jag bara... Hopplöst när de inte kan säga någon tid eller så. Hon lovade att komma så fort hon var klar på ett annat ställe...

Nicke har i alla fall åkt iväg för att hämta mat till oss... Och ja... Blogg och Netflix på en höhög.. Sämre lördagskvällar kan man ju ha!

Kram på er...