Jo det vore på tiden!

Manda skäms på dig nu att du har slarvat och glömt bort din blogg!

SKÄMS SA JAG!

Oki, förlåt :(

Jag går och lägger mig i korgen och drar filten över huvudet....

Men jag har faktiskt varit ganska upptagen.

Typ med att mäta om Nicke har större muskler på högerarmen eller vänster ^^ Näe de va lika stora om ni undrar.

Sen så har jag storstädat, GÅTT till återvinningen med papper och sånt skräp.

Ja ni vet, full rulle!

Haha jaha ja... Har även kollat igenom om jag hittat nån annan bra novell att bjuda er på.

OCH det har jag gjort!

Men den som väntar på nått gott väntar alltid förlänge. :P

Sen har mitt elaka jag fått sin dos idag.

Skadeglädje är den enda sanna glädjen och den kom fram när jag fick detta smset:

" Jag kan byta med dig och ligga hemma sjuk för idag är jag så trött på allt!

En riktig skittdag som började med att man vaknar upp hemma av att pngvinerna dansar limbo på sängen i kylan, värmen har gått sönder igen!

Aja pälsa på sig och åka till stallet!

På stallplanen står Sirocco och har jättekul med en hink, jagar ponnyaset i två timmar med Nina.

Så han har fått sin motion.

När jag sedan red Sky så skickar hon av mig i världens vattenpöl och Q.R har kommit på hur man bits..."

Haha stackars Caitie....

Puss å kram

Dag 14 - Ett fint minne!

Så många hur ska jag kunna välja?

Hmm...

Har jag berättat om när jag för första gången träffade Sirocco?

Vill ni veta hur det gick till?

En ganska solig vårdag var det.

Jag var arg som ett bi för ALLA sa den hemska sanningen om att jag började växa ur Rosie.

Jag som alltid varit den korta knubbiga tjejen sköt på längden något kopiöst det året.

Typ en decimeter bara så där och mamma sa att det var dax att vi skaffade mig en större häst!

Rosie hade ju efter en evighets evighet blivit endast MIN och jag slapp dela med syrran!

Något i min hjärna sa att om jag fick en större häst skulle ju Caitlin kunna sno den om hon tröttnade på Shetan!

Haha hur urbota dumt som helst?

Mamma och jag kollade på en hel dröse med ponnys men antingen var de för tråkiga, kemin stämde inte eller så var de inte vad jag letade efter.

Jag ville ha en häst att utvecklas tillsammans med!

Men så en dag så ringde Caitlins far och ville prata med mig.

Han hade fått nys om en Connemaravalack som kommit till Sverige från Irland. Hästen skulle vara ganska otämjd men med stor potential.

I-N-T-R-E-S-S-A-N-T!

Så vi åkte för att titta. Syster, Mamma och jag.

Vi kommer till en gård utanför Halmstad där de tar emot importhästar från övriga Europa.

En man berättar att de som skulle köpt Connemaran hade backat ur i sista stunden.

Sedan visade han oss en brun, urgullig, långhårig ponny med lång rufsig man som stod och gnagde på ett träd i en hage.

Love at first Sigh!

Charmigt frustade han och tog snabbt godiset jag hade med mig.

Hästen ser ut som ett ovårdat troll!

Men så söt!

IT´S SO FLUFFY I´M GONNA DIE - typ!

Säljarn berättar att han är lite hanterad, men inte riden. De hade löshoppat honom på 1.3o utan problem och han hade ett gudomligt steg.

Han visar upp Sirocco genom att vifta med en körpiska så han får springa runt i hagen.

Caitie är impad, jag är impad, mamma tycker att jag borde skaffa en inriden häst istället!

Men hallå, hur kan jag säga nej till detta ursöta troll?

Som dessutom har en rosa grimma på sig.

Han har något alldeles speciellt över sig....

Mamma påpekar att det är mycket jobb med en unghäst. Caitlin lovar att hjälpa mig och börjar direkt med att övertala mor om att bästa sättet att hitta den perfekta hästen att formas tillsammans med är att börja från grunden.

Mamma ger sig.

Sirocco ska bli min!

Själaglad ger jag trollet en morot till.

Mamma och försäljarn går för att göra upp affären medan vi har fångat in ponnyn.

Efter en stund så kommer hon tillbaka.

" Tyvärr Amanda, han är alldeles för dyr!"

Beskedet är tungt.

Men jag vet att vi hade satt en gräns.

Priset på Sirocco översteg denna gräns med ca: 10.000 kronor.

Så med stor sorg i hjärtat klappar jag honom farväl och dystert åker vi hem.

Mamma försöker muntra upp mig med glass och vetskapen om att det finns andra hästar.

Jag säger att jag förstår.

För det gjorde jag!

Följande dagar så tänker jag bara på detta trolliknande ponnyämne.

Lusten att leta vidare fínns inte alls.

Min födelsedag kommer och Caitlin praktiskt taget drar och släpar med mig till stallet.

" Vi har en överraskning!" säger hon.

" Men jag vill titta ut min häst själv! Inte bara få en..." säger jag.

Jag hänger med.

På stallplanen får jag se att Robert står och håller en brun ponny med fyra vita fötter i ett grimskaft. Hästen har en stor rosa rosett om halsen som han tuggar på.

Sirocco spetsar öronen när jag kommer.

" Men hur?" frågar jag och kollar på min mamma.

" Tacka Robert.. Han sköt till resten av pengarna..."

Mina tack var oändliga!

Sirocco var min!

En riktig solskens historia som inte nått sitt slut än!

Kan säga att det har blivit många tårar och blåmärken men oxå många fler lyckliga stunder tillsammans med denna underbara Connemaraponny som är mitt allt