Mja förra inlägget var inte så roligt och det har varit cirkus här sen dess kan jag lova.

Soc är helt galna och till sig! Alla nästan skriker MISSHANDEL i ansiktet på en. Jösses, jag brukar oxå kasta saker när jag är arg, står det någon i vägen så är det inte mitt fel!

Man kan ju tro att nån slagits ihjäl så som de stirrar och aldrig får man klara besked heller!

Ena timman säger de si, och andra så.

Just nu tycker de att det BÄSTA för mig vore att flytta med pappa till England!

ALDRIG i livet!

Jim och Caitlin ligger på dem, om att jag kan få bo hos dem så slipper jag förlora mitt hem, mina vänner och allt som finns här i Sverige.  Tack syster och Jim!

OM det nu blir så, så kommer jag att bo i lägenheten =)

Ja, ja det kommer lösa sig.

Av mamma har jag inte hört ett ord. Hon och Caitlin skrek på varandra innan idag i telefonen och syrran är fly förbannad men vågade inte fråga vad det handlade om.

Skönt att mamma inte är hemma så ofta så att man slipper springa på henne på gården när man tar hand om hästarna.

Jag och Felizia tog en riktigt lång tur igår och det var så skönt att bara släppa allt och tänka på nåt annat!  :D Min Myshäst <3  Skönt att veta att man kan rida ut utan några missöden då hästen är så stabil! Inte ens en tendens till att sticka iväg eller skygga för något!

Sen fick jag ett träningspass för Nina med Casanova och hon tycker att han utvecklas sjukt snabbt.

Jag håller med.

Den föredetta rodeokungen har nu börjat tycka att dressyr är askul!

Igår lyckades vi med galoppombyten i var tredje steg samt en perfekt ökad trav och Nina bara " Wooooew Känner du schvunget i stegen?"

Att jag gjorde!

En stor pampig hingst under sig som bara flöt fram glatt tuggandes på bettet och öronen framåt!

Den känslan... Ja alla som rider vet att den är OBESKRIVLIG!

Så se upp, jag tror minsann jag har en riktig dressyrstjärna i min ägo!

Idag byggde vi upp en löshoppningsbana för att se om han gillade det. Det var lite konstigt enligt honom men när vi tog ut Q.R som verkligen hoppar över allt numera ( återkommer om henne strax) som ledhäst så gick det bra.

Casanova hoppade galant över hindren som var mellan 80-90 cm höga.  Småskutt när man är en välväxt herre på 175 men det var mest för lilla damens skull som vi valde den höjden.

Q.R då, lilla fölisen har nu hunnit bli en ett-åring och ja, lite ranglig och oproportionelig ( vilket svårt ord!!!) som de flesta pållarna i den åldern. Men när hon ser något som hon kan hoppa över så blir hon nästa Shutterfly!

Bara flyger över alla hinder och med stora marginaler. Har löshoppat henne upp till 1m och hon har även smitit in på ridbanan ett par gånger och klippt 120 hindren helt på eget intiativ. Haha inget snack om att syster har fått sig en hopphäst i alla fall!  Inte så konstigt med hennes linjer!

Jaha, hur kommer det sig att det kommer ett inlägg en lördagskväll då man brukar vara ute och festa då?

Bra fråga, vad hände egentligen?

1. Grabbarna som skulle åka en kort sväng för att hämta mera groggvirke har nu varit spårlöst försvunna sedan  kl: 19.25

2. Resterande pojkar ( Jim och Robin) står nergrävda i motorhuven på Jims Plymouth och de ska nu få bilen att gå ordentligt... De har hållt på sen tvåtiden idag... Nu är klockan snart 22... Ehm, lite mindre öl-intag så hade ni nog löst det för länge sen!

3. Caitlin och Sanna är fullt upptagna med att färga hår! Jag slapp! Tack och lov. Sanna är helt galen när det gäller idéer så de har diskuterat i två timmar om Caitlin ska bli rödhårig, brunett, svart eller blond!

Det vart blont!

4. Våran trogna chaufför Olle svarar inte i telefon så vi har ingen som kör ikväll!

5. Jag klagar inte, har både ett par xider och en grogg i magen samt musik så :)

Nu kom en genomoljig Robin in och berättar att de har fixat en chaufför och att vi skiter i de andra ^^

Ehm, gullet! TVÄTTA DIG du är alldeles svart!

Ja, bättre sent än aldrig eller vad säger man :)  Skål på er och ha en fortsatt trevlig helg!

Pussen och Kramen!

Först och främst:

TACK ÄLSKADE SYSTER FÖR ATT DU FINNS!!!

Jag kom lixom inte på en bättre rubrik idag. Blir ett ganska långt inlägg är jag rädd! Är så arg och ledsen att jag kokar över! Och lite till.

Men en av de jobbigaste dagarna på LÄNGE!

Men för att problemet ska framgå ordentligt så kanske jag ska förklara en sak...

Min familj.

Det har kanske funnits något sken i denna blogg av att denna familjen är ganska annorlunda och att vi bråkar ofta. Ibland beror det på missförstånd och ibland är det lite allvarligare. Varje medlem i denna familj har en enormt stor envishet och alla är vana att få sin vilja fram. Vilket leder till en hel del diskussioner.

Mina föräldrar har aldrig daltat med mig, eller med min syster. Vi är rätt vana att klara oss själva och hitta lösningar på egen hand. Om vi ramlade när vi var små så var inte mamma den som kastade sig över oss och skulle trösta och blåsa direkt utan det var mer " Äh det går över, gå och lek igen..."

Dagisfröknarna fick många chocker när jag skällde på de gråtande barnen som fått skrubbsår och kallade dem mesar.... ^^

När jag var mindre bodde jag ofta hos Mormor, för mamma och pappa var utomlands med sina jobb och visst, mormor tog alltid bra hand om mig och skämde bort mig med bullar och kakor.

Varken jag eller min syster har behövt sakna något i våra liv, typ kläder, IT-saker, upplevelser och vi har alltid fått hålla på med det vi vill så pengar har aldrig fattats oss. Men visst har vi fått visa att vi verkligen vill hålla på med tex hästar så det har ju inte heller varit så att vi fått allt vi pekat på.

Men som sagt i korta drag, mina föräldrar har aldrig varit speciellt närvarande eller s.k curlingföräldrar.

Minns att en av mina lågstadielärare som man hade 1-3:an fick en chock då mamma faktiskt kom till ett föräldramöte när jag gick i 3:an.  Läraren visste inte ens hur mamma såg ut. Så det tog ett tag för dem att inse att mor hade all rätt att vara med på mötet. Kan även tillägga att mamma vart förbannad på läraren p.g.a detta.... Likadant var det på dagis då det alltid var Caitlin,Mormor eller Morfar som hämtade mig så de få gångerna mamma kom ville de inte släppa iväg mig...

Kort och gott... Jag vet inte riktigt hur det är att komma till sin mor med sina problem. Utan oftast så tar jag reda på det själv ellerr vänder mig till Caitie. Och tror faktiskt inte ens att min mamma vet vilken musiksmak jag har till exempel.  Robin vet hon inte heller om. Likadant med Caitlin, hon vände sig till sin pappa när hennes ex hotade henne till livet - Det var först då hon ringde och det första hon sade till honom var " Jag är ledsen att jag stör... Men jag tror jag behöver en advokat..."

Våra personliga problem har vi aldrig lagt över på våra föräldrar. Utan vi har stöttat varandra i första hand.

Men nu till saken... Igår berättade mamma att hon har hittat ett hus. Men det ligger inte här i Småland utan i Stockholm, så att hon får närmare till jobbet. Och att jag ska flytta med henne.... Vi bråkade ganska rejält då jag inte vill tillbaka dit oavsett vad! Men hon avbröt bråket genom att åka iväg...

Så idag vid frukosten så berättade jag för min moder att jag fått ett jobb.

En normal reaktion (Tess ord) hade varit " Nämen vad bra! Grattis jag är stolt över dig blablabla..."

För mig blev det annorlunda och jag får mig världens utskällning av en hysterisk kvinna.

Hon gick bokstavligen i taket och började skrika och gorma att det är onödigt och att hon jobbar halvt ihjäl sig för att jag ska få det jag behöver. Enligt henne är jag nu en otacksam och bortskämd unge som lever i en fantasivärld och hon talar om för mig att det är olagligt för mig att jobba då jag är under 18. Samt att jag kan ju glömma att hon kommer att hjälpa mig hädanefter.

Efter den kängan så reagerar jag exakt likadant och skriker tillbaka att hon har aldrig funnits där när det har behövts!

Det hade faktiskt känts bra om hon kunnat ta sig till sjukhuset när man åkte in där eller kanske visat Caitlin lite stöd när hon hade det som värst. Till Exempel! Men Nej, hennes jobb går före ALLT!

Svaret blev att hon ville ha självständiga döttrar!

Vad i hela friden bevisar jag inte nu då?

Jag har på egen hand skaffat mig ett jobb för att kunna bo kvar i lägenheten då jag inte vill flytta till England eller hamna på någon annan plats.

" Inte SÅ självständiga!!!" Skriker mor.

Bråket fortskrider och det är nu vi kommer till grundproblemet. Jag säger rakt ut att jag hade struntat totalt i de dyra märkeskläderna, Nyaste tvn, fina hus, resor och allt annat. Att jag hellre hade velat ha min mamma hemma mer ofta.

Då får jag till svar att hon inte är någon lyxhustru i Hollywood som lever på sin mans pengar!

Ehm nej... Var kanske inte riktigt det jag menade men hur hade det varit med ett jobb mellan 7-16 och gemensam familjemiddag kl 18.00?!  Istället för att träffa sin mamma 1 vecka i månaden under sin uppväxt och då få en massa dyra presenter som "plåster på såren" för att man ska tänka på annat?!

Just asking...

Kan säga att vi skrek, och nästan höll på att börja slåss när pappa kommer in. Han har alltid varit den som fått lösa mina och mammas bråk. Så det första han gör är att ducka för en flygande glasflaska, tyvärr träffade den mig istället så är ganska nyligen ihopsydd i huvudet. Men men, det går över.

I vilket fall så berättar jag vad som har hänt och varför vi bråkar.

Enligt mamma är jag fortfarande otacksam.  Hon skriker att jag SKA flytta med henne vare sig jag vill eller inte och jag svarar att det kan hon glömma!

Pappa står i mitten och fattar ingenting. Mamma har inte berättat för honom att hennes nya bostad ligger 40 mil härifrån så gissa om han såg ut som ett frågetecken.

Mamma skriker då att hon tänker sälja sin del av gården till Jim och Caitlin och flytta närmare sitt jobb för hon (helt plötsligt) hatar att pendla.

Pappa får oss att lugna oss ner och vi står i varsin ände av köket.

Det blödande såret efter flaskan stoppar han med hjälp av en handduk.

" Okej nu reder vi ut det här! Men Amanda måste till akuten så kan ni hålla sams i samma bil i en halvtimme?!"

Tveksamt!

Pappa kör in mot stan. Jag berättar om jobbet och att jag vill bo kvar här nere, här har jag alla mina vänner och så ju. Många fina kontakter på ridskolan och så.

Han tycker att det är jättebra medan mamma skriker på honom att jag bara är 17 år och inte redo att ta eget ansvar med mera.

Far står på min sida. Säger att om någon är ansvarsfull och mogen för sin ålder är det jag och att hon ska vara glad över att jag inte är en typisk tonårstjej som är ute dräller på stan varje kväll och ligger runt och härjar. Istället har jag mina hästar som jag lever för och dem har jag alltid tagit ansvar för utan att gnälla.

Mamma säger att hon minsann inte tror att jag skulle klara av att bo själv!

Men pappa menar att det har jag faktiskt klarat hittills utan problem. Det är inte stökigt, jag har alltid mat i kylen och rena kläder. Räkningarna är betalda, elen har jag stått för själv och även hyra när jag haft pengar från föräljningshästarna. Har jag nu dessutom skaffat mig ett jobb med en hyfsad inkomst så är det ännu ett bevis på att jag är ansvarsfull...

Jag hatar verkligen när mina föräldrar diskuterar mig över huvudet på mig.

Vi grälar alla tre när vi kommer in på akuten och de som satt där stirrade konstigt kan jag säga.

Mamma menar på att det är för tidigt för mig att flytta hemifrån och använder argumentet att " Se hur det gick för din syster!!"

Men snälla, jag är INTE Caitlin!

Att det gick åt helvete för henne berodde på en psykopat! Skriker jag ut över hela akuten. DET är inte hennes fel och titta på henne nu, hon har ALLT!

Så varken jag eller pappa kan påstå att det gick åt helvete för Caitlin.

Men min mor ger sig inte så lätt. Återigen hävdar hon att min ålder ställer till det.

En sköterska kommer och säger till oss för säkert fjärde gången att vi kanske kan ta den här diskussionen senare. Stackarn... NEJ DET KAN VI INTE! skriker både jag och mor.

Att vi sitter och skriker och bråkar stör väl de andra såpass mycket att vi till slut får komma in och jag blir omplåstrad och får tre stygn i huvudet.

Läkaren frågar om vi behöver prata med någon, typ från Soc eller en psykolog.

Mamma bara väser åt honom att vi är inga Socialfall men att hennes tonårsdotter är i trottsåldern...

Inte så lämpligt att säga...

En utredare från Soc dyker snart upp och ska nu försöka få reda på vad som hänt.

Stackars kvinna. Men hon var snäll...

Hon pratar med oss en och en. Jag berättar vad som hänt och allt angående skilsmässan och det.

Säger att jag verkligen inte vill flytta tillsammans med mina föräldrar utan bo kvar här. För här finns min syster och mina vänner!

Det kan hon förstå, MEN jag är faktiskt bara 17 år...

GAAASCH!

Under tiden så har pappa ringt Caitlin och förklarat läget. Så hon mer eller mindre kastade sig i bilen och körde in. Så när jag och Sockvinnan kommer ut skäller min syster ut mina föräldrar. Mest mamma på grund av glasflaskan men även pappa.

Jag undrar vad utomstående tänker om oss..... :/

Sockvinnan menar att vi måste ha hjälp att reda ut det här.

Enligt lagen har min mor misshandlat mig i och med flaskan, men ingen av oss ser det så utan vi är vana att det flyger lite saker ibland. Faktum är att vi alla fyra får en chock när vi inser att hundarna kan trampa i glaset som ligger kvar på golvet hemma!!!!

Men kvinnan är sjukt envis och vi får nu sätta oss i samma rum efter att ha lovat inget mer skrikande.

Jag ser på mamma hur hon längtar efter en cigarett. Pappa bara suckar och undrar vad för kvinnor han har omkring sig. Caitlin önskar nog mest att hon legat kvar hemma i sängen och jag vill mest hem och kolla vovvarna!

Återigen förklarar vi läget för kvinnan. Hon pratar om alternativ, däribland en fosterfamilj till mig då det verkar som att mina föräldrar aldrig har tid för mig.

Vi suckar allihop och förklarar att det är så det fungerar hos oss. Jag är van att ta hand om mig själv.

Då drar Soc upp problemen jag haft med skola och undrar varför jag inte går kvar.

Ja, efter en del bråk, polisanmälningar och liknande så har det inte blivit aktuellt att komma tillbaka dit och det finns ingen annan skola på 20 mils avstånd med en sådan linje...

Berättar även att sen dess har jag jobbat och trivs bättre med det. Finns ingen lag som säger att jag MÅSTE gå gymnasiet heller så...

Men för att komma till problemet vi har nu, så avfärdar vi alla det ganska snabbt.

Fosterfamiljs-förslaget fick båda mina föräldrar och min syster att gå i taket. Alla tre undrar om kvinnan är riktigt klok.

Caitlin som är den lugnare av dem säger till slut att det finns inget som hindrar mig från att kunna bo kvar i hennes lägenhet.

Det är cykelavstånd hem till henne och Jim och jag vet ju att jag alltid kan komma dit om det är något.

Behöver jag komma in till stan så går det alltid att ordna skjuts, alla vänner och hon ställler alltid upp. Är det något annat så löser det sig alltid.

Så Caitlin frågar rakt ut " Vad är problemet egentligen?"

" Att Amanda är för ung för att klara sig själv!" säger mamma direkt.

" Sen när då?" undrar syster.  " Vad löjlig du är! För det första har vi alltid klarat oss, för det andra så vet du att jag tar hand om henne i alla lägen!"

Sockvinnan avbryter och säger att det finns andra lösningar. OM mina föräldrar går med på det så kan de utse ett såkallat bostöd åt mig. Någon som kommer och kollar hur jag har det och som jag kan kontakta om jag behöver hjälp med vad som helst...

Den idén är inte jättedum tycker jag! Inte pappa och Caitlin heller.

Så efter ännu en timmes övertalning ger sig mamma.

" Ja, ja... skitsamma!" suckar hon och går ut.

Vi sitter kvar och kvinnan lovar att redan imorgon ska det höra av sig någon från bostödet. =)

Så troligtvis slipper jag flytta..

Fick åka med Caitlin hem, är nog inte så bra att jag och mor träffas precis nu.

Men hundarna hade klarat sig från glassplitter!

Suck vilken jävla dag :/  Är på asdåligt humör och kände att NU måste jag skriva av mig! Även om jag har terapi hos Caitlin och Jim nu så är ändå bloggen kanon! Men vi ska åka och bada så fort Robin dyker upp..:D

Hoppas ni har haft det bättre!

Är inte det en gammal låt av nån svensk?

Tomas Di Leva eller Pugh typ...

Har fått den meningen på hjärnan och kommer inte på vad det kommer ifrån!

Ja, ja det får bli en rubrik i alla fall.

I alla fall ( haha det måste vara mitt favvo-ord...)  så är jag och syster på väg till en hästloppis. De säljer beganade hästsaker.

Så hoppas på rejäla fynd!

Har till och med skrivit en lista på vad jag behöver.

Så seriös är jag!

Sjukt varmt idag. Haha vi åker Cabbe och sitter i kjol och bikiniöverdel så jaa.... lite varmt men det fläktar rätt gott.

Tack Jim för att vi fick låna Skrållan!

" Han hade inget val!" säger Caitlin snabbt.

Näe i och för sig inte... :D

Jaa.. har fortfarande ont i magen men har inte vågat äta ännu så vet inte om jag får behålla det. Syster fick inte behålla sin frukost så därför vi kom iväg så sent...

Undrar vad det kan vara... Börjar få huvudvärk oxå så tänkte att det kan bero på för lite vatten så vi hinkar i oss vatten för fullt här.

Loka is the shit.

Ehm... Nåt mer för tillfället?

Sa jag att det är jättevarmt och mulet ute?! Haha...

Pussen & Kramen

Här är jag världens snällaste lillasyster och fixar en present till storasysters häst och så vill hon inte ta emot den! 

Jag tycker faktiskt att Risse är värd 69:- så den är på g!

Å massa gosig teddy så att han inte får skav heller :D

No matter what u say sis!

Kollade efter träns och sånt men hittade INGENTING som föll mig i smaken faktiskt.

Så vi ska kanske åka på hästloppis imorgon, lite beroende på hur vi mår.

Magsjuka bägge två är ju faktiskt ingen höjdare.

Lyckades i alla fall rida både Ginger och Sky ( 5 miljarder knott ute så är helt sönderbiten) och dessuotom pysslade jag om Q.R - resulterade i tre olika bitmärken i baken... Tack!

Men nu tänkte jag sova lite... Godnatt!

P.S Kolla in nya länken till en fantastiskt bra och fin hästblogg jag hittade innan idag!!!! D.S

Dumma dumma väder.

Tack vare dig sitter jag här igen. Uttråkad!

Det går inte att rida på grund av att åskan skrämmer hästarna till max idag.

Ehm i alla fall mina två alternativ som behöver motion idag.

Lovade syrran att ta hand om Sky då hon och Jim är borta över dagen men ja, den svarta damen har som vanligt nervsammanbrott så ingen idé alls då bara att ta in henne från hagen var en pärs. Stegra, skygga, hoppa, gnägga... Sedan full fart in i stallet. Enda stället hon verkar känna sig trygg på så hon får stå inne ett tag och varva ner.

Gjorde likadant med T.D då han sprätta runt som en raket i hagen ( och fick av sig täcket för 45:e gången idag) så nu står nervvraken inne och helt plötsligt har man två superlugna och coola hästar...

Sanna hade samma problem med sin häst, är det något knas med fullbloden idag eller vad? Såhär stirriga brukar de inte vara alls på grund av vädret... Alla andra hästarna är lite triggade när det åskade som värst men ändå lugna... Ja, ja man blir aldrig klok på dessa varelser.

Felizia har vilodag idag.

Och Casanova red jag innan. Han gick superduper bra. Lätt och mjuk i munnen och väldigt uppmärksam på mina hjälper. Så han fick massor av beröm. Vi tränade lite skänkelvikning och öppna och sluta ute i skogen. Helt klart bästa platsen att träna sånt tycker jag. Faller sig mer naturligt och både jag och hästen slappnar av på ett annat sätt.

Sen att vi överraskades av en störtskur sänkte bådas humör en aning. ISKALLT var det och genomblöta blev vi!

Usch, vem sa att det var mysigt med sommarregn?! Har för mig att jag läste det i " Min Häst" för många år sen... Damn you!

Aja så det var väl det jag gjort sen förra inlägget.

Robin är i garaget så honom lär man inte se än på en stund! Så jag ska stoppa i mig en macka och fundera ut vad jag ska hitta på.

Tess var hos sin mormor idag så henne kan man inte ringa heller... dessutom så har jag sjukt ont i magen så vågar nog inte göra något speciellt heller. Springa på toa stup i kvarten... Måste ätit nåt dåligt igen.

Men ingen kyckling i alla fall! Aldrig mer sommartid.

Ingen annan är hemma heller så det är jag och hundarna... Det enda jag kommer på som jag kan göra är typ att putsa seldon... Haha hur tråkigt har jag egentligen? Tog faktiskt mina saker igår!

Funderar på att köpa lite nya grejer till Casanova.

Siroccos saker passar ju inget vidare på " Besten " :(

Kan man lägga ut bytesannonser?

Träns, grimmor stl Cob, täcken 135 cm och div annan utrustning passande större D-ponny bytes till Fullsize...

Schabraken och sadeln passar dock, så det är skönt =) Men vore skoj med egna saker till Casanova.  Får kolla runt lite...

Puss

Ragge: " Har du sålt smöret och tappat pengarna?"

Jag: " Nej jag är deppig!"

Ragge: " Jamen, det är det ingen mening med att vara! Du är ju mitt solsken så klart att du ska vara glad! Vad har hänt?"

Jag berättar.  Väntar mig ingen förståelse direkt så snacka om att jag blev chockad. Han berättade om sina föräldrars skilsmässa och sa att det var jättejobbigt att gå igenom då de bråkade en hel del och inte ens kunde vistas i samma rum eller byggnad. Vi satt och pratade i tre timmar och det kändes bra att kunna snacka med någon som förstår och ändå är neutral. Så tack vännen :D

Jag har ju alltid bott med mamma och pappa ( även om de inte varit hemma jämt) och trott att allt är guld och gröna skogar. Nu kommer min far att flytta till ett helt annat land. Jag har ju ändå viss förståelse att han vill satsa på företaget, men varför utomlands? Det ÄR långt bort. Visserligen inte ett helt världshav emellan som Caitlin har det, men jag gnäller i alla fall.

Men klart att det kommer att lösa sig. Att de skiljer sig är inte det värsta, utan att gården, vårat fina hem ska säljas. Allså den har allt en hästtjej önskar sig och lite till. Jag är väldigt glad att ha fått bo här och det är faktiskt den enda platsen jag räknar som hemma.

Men jag är lite gladare idag, dels efter samtalet med Ragge och dels har det i alla fall hänt en positiv sak.

Robin nämnde ju att de behövde en städerska på hans jobb, så jag ringde hans chef imorse faktiskt. Sjukt nervös men jag pratade på och sade att det var en ren chansning.

Han (chefen) sa att han gillade folk som vågade ta risker och som visste vad de ville så han ville träffa mig direkt.  Jag bara... Joo ska bara ordna skjuts in så kommer jag!

Robin körde in mig och jag fick träffa chefen. Kul kille med humor faktiskt. Han visade mig runt och frågade om jag hade tidigare erfarenheter av lagerarbete.

" Näe, jag tänkte ju höra om ni behövde en städare..." säger jag.

" Äh, det är så jäkla tråkigt jobb!" säger han. " Vi behöver någon som kan packa det avgående godset om du är intresserad. Bättre betalt oxå..."

Coolt! :)

Så från och med nästnästa vecka har jag "sommarjobb" där :D  Sjukt glad. Och han hade inga problem med att jag bara var 17 år så han sa det att om allt går bra så förlänger han mitt sommarvikariat tills jag blir 18.

Härligt!

Lite räkmacka-åkning eller vaddå? :D  Men ibland behöver man lite flyt.

Sen när vi kom hem så ville mamma att jag ska följa med och titta på ett hus nere i byn. Jag tror helt enkelt inte att hon vill bo själv. Jag sa ju lixom att jag vill behålla lägenheten och då blev hon jättearg och talade om att hon minsann inte tänkte betala för den.

Nej, det behöver du inte... För det första är det pappa som betalar hyran, vilken jag jobbar av med hans hästar. För det andra har jag fått ett riktigt jobb! Så att jag kan betala den själv!

Jättearg körde hon iväg efter att ha talat om att jag inte är myndig än och att hon bestämmer.

Både ja och nej.... Pappa har oxå en del att säga till om angående mig!

Och jag är och förblir Daddys Girl

Och han blev jätteglad över jobbet. Så pass glad att han tänker bjuda mig på restaurang ikväll för att fira :D

Hästarna då, det har jag verkligen funderat på. Suck så svårt. Caitlin kommer att ta Rosie. För hon vill inte att Rosie byter ägare. Hästen har snart funnits hos oss i 20 år om inte mer så känns taskigt. Skönt det.

Men själv så är jag ju oerhört kär i Casanova så det blir han och Felizia för mig.  Mycket för att jag gillar honom så skarpt och för att han kommer att bli svårsåld.

Var en tjej och provred honom igår till exempel. Det var då jag bestämde mig.

Jösses vad fel hon gjorde.

Jag förklarade att han är extremt känslig, så hon kunde lika gärna ta av sig sporrarna direkt. Samt att man måste vara nogrann med hjälperna på honom så att han verkligen förstår vad man begär. Annars så ballar han ur totalt.

Fick till svar att hon minsann kunde rida alla hästar och inte bangade för en utmaning.

Nej, men du känner inte den här hästen, han är lite speciell.

Då fick man en känga om att en häst i hans ålder borde vara mycket mer utbildad!

Snacka om att jag ville nita henne.

Men det skötte Casanova.

När hon gjorde iordning honom var hon ganska hårdhänt, snabba tag med borsten, upp med sadeln, åt med gjorden, på med tränset. Så han blev missnöjd redan där.

När hon kommit upp i sadeln så kör hon in sporrarna i sidan på honom och han blir helt galen. Naturligtvis.

Så hennes tur på Casanova slutade i en vild rodeo, till slut tog hon tyglarna och slog till honom.

Då kom Caitlin arg som en geting.

" Detta är inte rätt häst för dig! Bättre du sitter av! Jag har ett halvblod här istället..."

Tjejen muttrar något om vildhäst och bara lämnar honom.

Jag fick lugna ner honom i en timme efteråt. Han svettades och var helt uppskärrad :(  Men skrittade ut i skogen med honom och till slut lugnade han sig.

Likadant var det förra gången det kom folk och tittade på honom. Han ville inte alls lyda även om ryttaren var jätteduktig och mjuk.

Nina sa att han är en enmanshäst och har blivit "min" häst i och med att det är jag som hållt på med honom mest. Sista tiden är det bara jag som ridit på honom förutom spekulanterna.

Så sa det till pappa, att jag ville behålla honom. Det tyckte han lät bra så slapp han krångel med en svårsåld häst. ^^ Så nu har jag två hästar igen, även om jag saknar min ponnyprins oerhört mycket. Ingen kommer att ta hans plats. <3

Nej, nu ska jag och Robin laga lite lunch och sedan vet jag inte vad som sker. Halvtråkigt väder idag!

Pussen.

Jaha, det var ju inga roliga nyheter mina föräldrar hade att komma med direkt!

Båda två kommer hem. Ingen av dem spiknykter.

Mamma säger att vi måste prata allihopa och sätter sig med ett glas vin vid köksbordet.

Pappa hämtar en öl och jag och Caitlin slår oss ner.

Som i en tråkig film börjar de med att tala om att de älskar oss precis lika mycket som innan men att de inte älskar varandra längre! Så de ska skiljas.

Samt att de har bråkat en hel del sista tiden.

Vilken klyscha!

Ja, träffar man varandra kanske 4-5 dar i månaden så undrar jag HUR man får tid till att bråka?!

Men men som sagt...

Jag ska bli ett skilsmässobarn.

Tror att Caitlin tar det bättre.

Hon ryckte på axlarna och bara " Jamen det visste jag redan!" innan hon gick ut till stallet som om ingenting hänt.

Självklart blev jag jätteledsen, men vad ska jag göra åt det lixom?

Så kommer nästa smäll.

Pappa vill flytta till England av alla ställen och ta med sitt företag dit.

Mamma vill stanna i Sverige men ensam har hon inte råd att ha kvar gården, som pappa äger halva av.

Hon har inte pengar till att köpa ut honom och han behöver det för att skaffa något i England. 

Så med andra ord måste de sälja.

Så de har redan kontaktat en mäklare.

Snabba svängar minsann.

För att ge mig "plåster på såren" (pappas uttryck) så får jag välja två hästar att behålla.

Även välja om jag vill flytta med honom till England eller stanna i Sverige.

Ibland undrar jag vad det är för fel på min mamma då Caitlins pappa oxå valde att bo utomlands! ^^

Hallå, England?

Det regnar året om! Maten är KASS, London är fint visserligen men man är lika glad över att få åka hem som att komma dit efter några dar.

Nej jag har ju mitt liv här.

Välja två hästar att behålla dessutom?

Så sjukt, ska jag bli glad nu eller?

Fattar inte hur de tänker.

Så jag frågade om de menade av till salu hästarna eller våra mer privata.

Ja, de privata naturligtvis.

Mamma vill behålla T.D så klart i och med att han ägs av henne och Caitlin så han blir kvar.

Men de andra då?!

I och med att jag inte är 18 så ägs ju Felizia av mina föräldrar.

Självklart kommer jag att välja henne!

Det finns inga tveksamheter alls.

Men sen då?

Rosie är för gammal för att säljas... vem vill ha en ponny på över 30 lixom?

Underbara Antonia som dessutom är dräktig?

Magnifika Palle?

Casanova som blivit min lilla älskling?

Hur ska det gå med dem som hyr in sina hästar här då?

Vart ska vi stalla upp våra?

Vart tänker mamma hitta någonstans att bo?

En sunkig lägenhet inne i byn eller?

Suck inte nog med att de berättar det en fredag och förstör hela helgen utan dessutom vill de ha svar så snabbt som möjligt!

Tur att jag har en Robin som tröstar mig!

Han är jättegullig efter att jag berättade.

Nu är han till och med iväg och handlar lite godis så att jag skulle bli glad. Aaaaaawwww :D

Näe, har en hel del att fundera på nu lixom...

Caitlin ringde och undrade hur jag mådde.

Hon sade att hon känt det på sig men ville inte säga något för att hon inte visste.

Men hon lovade att det skulle bli bra.

Hon tyckte jag kunde komma och bo hos henne och Jim om jag ville, så kunde vi slänga ut skrotet ur garaget och ställa hästarna där!

Haha tror inte varken hästarna eller Jim är så nöjda med den idén.

Trots allt har jag ju hennes lägenhet att bo i.

Trivs ganska bra där faktiskt men lät ju på mamma som att hon ville att jag skulle flytta med henne eller pappa...

Så vet inte hur det blir där.

Har ju inte direkt pengar till att kunna betala en hyra själv när jag inte ens har ett riktigt jobb.

Visst tjänar jag lite granna på att hjälpa till på ridskolan men det är inga större summor direkt och det gör jag mest för att det är kul.

Hm, jag tror att jag ska kolla upp vad ett CV är och skriva ett så att man kan söka jobb ;) 

Men vem anställer en 17-åring utan utbildning?

Som levt på räkmacka hela livet... Aja det löser sig nog.

Robin sa att de söker städare på hans jobb, inte det roligaste att göra men jag ska ringa dit på måndag och höra i alla fall.

Aja, världen går inte under för att ens föräldrar går isär tänker jag.

"Bä bä vita lamm har du någon ull....."

De är ju i alla fall inte direkt osams... Tror jag.

"Söndagskjol åt mor..."

Näe ska tänka lite medan jag vräker i mig godis.

" Chocolate is the answer who cares what the question is! "

Jag har solfrossa!

Suttit ute hela eftermiddagen och solat. Jösses vad det tar snabbt!

Sönderbränd och det svider haha! Jag är som en vacker röd ros i sin stora glans! Eller som en sönderkokt tomat ungefär... Välj själva!

Lite halvdåsig i huvudet med så jag är minsann en skötsam flicka och hoppade av hemma istället för att hänga med de andra idiot... ehm de andra ut och åka på en "kvällsrunda".

Iofs så kommer Robin snart oxå... Så mycket därför. Usch alla andra har semester utom min pojke... Lite surt.. Men nästa vecka så!

Två inlägg på en dag! Det ni!

Haha mja har grillat och slappat nästan hela dagen faktiskt. Rätt gött må jag säga. Ibland njuter man stort av livet :)

Haha Jim och Ragge byggde nytt ljud i Dodgen idag. Jösses vad sladdar, högtalare och grejjer de ska ha. Så höll de på i 4 timmar. Sista timmen så fick de inte igång bilstereon och kan säga att svordomarna inte var rumsrena.

Vi töser går dit och jag bara. " Har ni vridit igång strömmen från bilbatteriet då?"

Killarna tittar på mig som om jag vore idiot med sina stora ögon.

" Lilla gumman, klart som fan vi har!" ler Ragge.

" Ehm... faktiskt inte..." Konstaterar Caitlin och slår på strömmen ( finns en huvudströmbrytare på batteriet).

Killarna hoppar till när musiken börjar dundra som fasen så det vibrerar i hela Dodgen.

Precis då kommer två äldre damer förbi cyklandes och den ena blev så rädd att hon välte omkull i diket.

Gentleman som Ragge försöker vara så rusar han dit och hjälper henne upp naturligtvis. Men damen är asarg och skäller ut honom till max!

Haha ganska roligt faktiskt.

Jag tror inte de kommer cykla förbi fler gånger ^^

Jag har egentligen ingenting att skriva om... Jag är sugen på godisnappar!  

Kramen och Pussen