Hahaha jaaa...

Jag tror att vi ska starta Operation Tämja Argbiggan nu...

Som jag berättat i tidigare inlägg så är ju Ginger en väldigt arg dam, mja folkilsken rättare sagt men hanterbar. Gammal och vis som hon är så anser denna elementära häst att det är HON som bestämmer och som fuxfärgad hon är ( Kanske bara jag som anser att fuxar har lite speciella personligheter..) så kan hon inte bli rödare av ilska, men idag var det nära.

Jag berättade ju att vi ska vara med i en lagtävling med hästarna, mest på skoj och efter en hel del övertalning gick syster med på att ställa upp med Ginger i dressyren.

Idag skulle hon få ett träningspass för Nina...

Det började ganska roligt men sen inser man allvaret :/

Ginger var/är på sitt absolut värsta humör. Öronen tätt bakåt och bits åt alla håll. Och att göra som ryttaren säger... HAHA NEVER!

Caitlin ber stoet att skritta framåt på ridbanan men Ginger svarar med att frusta irriterat och börja backa istället. Syster gör allt för att få hästen att gå framåt men nej... Ginger ryggar tills hon kommer till trästaketet och det tar stopp.

Stoet har nu bestämt sig för att hon inte ska ta ett steg framåt utan blir förbannad för att nån j*vel har satt upp ett staket runt ridbanan där HON ska backa.

Nina tar tag i tränset och försöker dra fram hästen medan Caitlin gör allt hon kan på Gingers rygg.

Ehm att flytta över 600 kg som har sin egna vilja är inte lätt.

De smackar, skänklar, lockar och pockar men nej.

Ginger frustar och svänger med huvudet medan hon höjer bakbenet för att markera att hon är arg!

Jag och Tess står och bara skrattar åt dem.

" Hämta ett spö istället!" Vrålar Caitlin som nu är lika arg som hästen.

Haha okeej då...

Vi hämtar ett ridspö och ger det till Caitlin och får snabbt hoppa undan för Ginger som ska hugga oss.

Caitlin visar hästen spöet, stryker henne lätt med det för att tala om att det är lika bra att du går framåt nu.

"Nix" säger Ginger och hugger efter spöet och fortsätter att vägra.

Tio minuter senare så ger Caitlin sin häst en lättare klatsch med spöet. Absolut inte hårt nu utan bara för att demonstrera.

Ginger vägrar fortfarande att gå framåt.

" Det är din häst..." suckar Nina som gett upp att mana på Ginger.

" Det är ingen häst utan en åsna!" Mumlar Caitlin argt.

Hon rappar till Ginger med spöet lite hårdare och stoets gensvar kom direkt.

Ginger slår bakut, trästaketet tar smällen och givetvis blir plankorna till småbitar som flyger överallt. Ett brak hörs när staketet går sönder och Ginger frustar nöjt med sig själv.

Hela hästen har en självbelåten min som säger " Där fick du din jävel!"

Ginger vägrar fortfarande att gå framåt och backar vidare ut från paddocken.

Caitlin driver på henne framåt och talar mycket väl om för henne vart närmsta slakteri ligger och även telefonnummret dit. Ehm ja, det hjälpte inte heller kan jag säga er.

Ginger börjar nu att närma sig en av hagarna med elstängsel.

Caitlin tittar bakåt och jag ser att min syster tar ett fast mantag och förbereder sig på att hästen kommer att hoppa framåt när hon får sig en elstöt av staketet.

Det är den logiska förklaringen om vad som strax kommer att hända. Det är bombsäkert att det kommer att hända med alla normala hästar...

Nu tillhör inte Ginger den normala skaran.

Hon backar in i stängslet och när första stöten kommer så slår hon bakut igen men en eltråd går inte lika lätt sönder som träplankor.

Naturligtvis fastnar Gingers bakben i tråden.

Jag springer som en gasell mot aggregatet för att stänga av det samtidigt som stolparna börjar röra sig upp ur marken.

Ginger slår bakut och hoppar och studsar men vägrar att gå framåt och Caitlin gör vad hon kan för att hålla sig kvar.

Hästen snor in sig allt mer och jag lyckades stänga av strömmen i alla fall.

Tess och Nina försöker nu skära loss tråden från den ursinniga Gingers bakben men hästen sparkar mot dem som en galning.

När Ginger inser att hon sitter fast så stegrar hon sig och försöker ta ett steg bakåt men tråden ser till att hon tappar balansen och faller.

Jag vet inte hur Caitlin lyckades men hon undkom att få hästen över sig.

Ginger ligger ännu mer ihoptrasslad i tråden och Caitlin, Nina, Tess och jag vet inte riktigt vad vi ska göra.

Det enda är att skära loss tråden längre bort från hästen.

Så Caitlin håller Ginger lugn medan vi och världens slöaste kniv får loss trådarna från staketet.

Ginger lyckas resa på sig och frustar arg.

Nylontrådarna är nästan inskavda i hennes bakben och vi ser att hon blöder.

Men Ginger låter ingen av oss komma i närheten av hennes bakben.

Så ingen av oss ser något annat alternativ än att ringa till veterinären så att hon kan ge Ginger lugnande medel.

I en timme stod vi och väntade med världens argaste häst som sparkar och bits så fort hon får en chans.

Veterinären kommer och tittar konstigt på oss.

Ginger hugger efter henne direkt och snabbt hoppar hon undan.

Så vi är fyra personer som får hålla Ginger medan Veterinären ger henne en spruta med lugnande medel.

När medlet börjar verka så blir Ginger dåsig, öronen hänger och hon sänker huvudet.

Vi skyndar oss att klippa bort trådarna runt hennes ben och veterinären bedömer att det vänstra bakbenet behöver sys.

Vi får stötta Ginger hela vägen in i stallet och hon är verkligen dåsig. Kan knappt stå upp själv.

Veterinären lägger om hennes sår och syr henne på de värsta ställena medan jag slänger in extra mycket halm i Gingers box så hon får det mjukt och skönt.

En bandagerad och genomtrött häst lägger sig i sin box och vilar.

Veterinären sa att vi skulle ringa igen om hon inte piggnar till samt att hon gett henne antibiotika.

Hm kan säga att hon tittade konstigt på oss när vi berättade vad som hänt!

Veterinärens kommentar:

" Jag har aldrig stött på en envisare häst, inklusive de värsta shettisarna och åsnorna jag träffat!"

Men det är nu man inser vad som kunde ha hänt. Ginger kunde ha sparkat någon av oss, eller krossat Caitlin. Eller blivit värre skadad. Usch det är hemskt när sånt här händer.

Ginger har sin värsta dag på länge kan man lugnt påstå.

Men nu är hon piggare igen. Så hon kommer att repa sig och förhoppningsvis akta sig för elstaket i fortsättningen!

Men vi kom snabbt överens om att Team Cute Chestnuts gör ett undantag och låter därmed en skimmel vara med istället. Så Caitlin rider Risse. Tror att det är säkrare.

Men Ginger var ínte klar med det. Nu i eftermiddags så skrämde hon skiten ur min mosters två minsta ungar.

De kommer hit ibland för att rida och gosa hästar.

Jag och syster berättar NOGA för dem att de inte får klappa eller vara nära Ginger. Hon ska vara ifred.

Jo tjena. De lyssnade i ungefär 10 min.

Hör ett gallskrik från den ena och den andra kommer helt vit i ansiktet.

Japp, då skulle de baaara ge Ginger en morot för att hon var sjuk och de tyckte synd om henne.

Så ungarna öppnade boxdörren och fick en stor fux som högg direkt efter dem!

Ehm... SKYLL ER SJÄLVA!

Vi sa åt er!  

Jag och Tess har i alla fall varit duktiga och lagat paddocken. Spikat dit två nya plankor och satt dit ny tråd till hagen. Samt krattat upp alla träflisor.

Fan vi borde ju bli snickare haha!

Ja vad händer hos er?

Pussen & Kramen