Tredje delen av Apollos äventyr. Idag åkte han på kapplöpning om jag inte minns fel! =)

God dag!

Mästaren är tillbaka! The one and only!

Så misströsta ej, jag ska förgylla er tid en stund.

I

morse så var inte Anna sitt vanliga jag, utan jag märkte ju genast att någonting var fel. Hon var så ledsen. Inte den glada Anna som serverar min frukost och ger mig en klapp utan nu gick hon och snöt sig hela tiden.

Det var extra tidigt också så jag anar att det var tävling på gång.

Dessutom var lastbilen framkörd redan igår kväll.

När Anna skulle ta ut mig så vägrade jag att gå ut ur boxen.

Min uppgift är att se till att alla mår bra. och om du bara ska gråta så kan det komma salt på mina morötter och det är inte gott. 

Så klok och god som jag är så buffar jag på henne.

Hon sätter sig på knä och kliar min pannlugg. 

Oh Baby, You know what I like!

Sakta så kör jag in mitt fina huvud i hennes famn och hon kramar mig.

Då börjar hon storgråta och sätter sig ner på golvet.

Jag står kvar och låter henne hållas.  Hon snörvlar något om en idiot till pojkvän som gjort slut.

Lilla rara söta Anna, du ska älska mig och ingen annan!

Jag dumpar dig aldrig!

Jag försöker berätta det för henne, tålmodigt.

När jag nafsar lite lätt i hennes ficka så börjar hon att skratta och ger mig en morot.

Hon torkar tårarna och blir lite gladare. Uppgiften genomförd, hit med godiset!

Som jag nämnde innan så är tidiga morgnar lika med tävling.

Limited skulle iväg och jag är då tävlingsledare/sällskap åt nervknippet.

Anna gör oss i ordning och jag får extra många morötter medan hon borstar mig och Limited. 

Jag får på mig mitt fina röda täcke med mitt och stallets namn på och får visa Limited att lastbilen inte är farlig för säkert hundrade gången!

Att de aldrig lär sig!

Nej då.

Det ska hoppas och studsas och tänk om rampen brister om du sätter din dyrbara hov på den…

Samma visa varje gång! 

Jerry får hjälpa till och jag gnäggar åt hoppetossan att gå på så vi kommer iväg nån gång.

Då klarar hon att sätta sina hovar på rampen.

U

nder resan så står jag och tuggar hö. Mums!

Limited ska stirra överallt och stressa så förbannat.

Jag förstår inte hur dem orkar? Vad är grejen?

Vi ska ut och åka lite… förr eller senare så kommer vi fram och Anna har lovat att inte krocka eller köra så fort i kurvorna.

Tagga ner!

Vi åkte ganska länge faktiskt och det är synd att man inte kan lägga sig ner och vila i lastbilen faktiskt.

Jag brukar stänga av fullblodens stress, de får hålla på bäst de vill. Brukar tala om att det är bättre att de spar på krafterna istället till loppet.

Efter ett tag – då lyssnar de!

Väl framme på tävlingarna så är det fullt av bilar, hästar, transporter, folk, ungar och Gud vet vad.

Mycket liv och rörelse.

Frukta ej, kungen är här nu!

Vi leds till ett stall och får dela box.

Jag säger åt stirrhönan att om hon trampar på mig så ska jag bita av henne senan och då äre slutsprintat för hennes del.

Det kommer fram massor av personer som vill ta bilder på oss hela tiden. Anna kör bort dem men de kommer tillbaka ständigt.

Hmm, antingen så är det som så att Limited har börjat bli kändis och sätta lite fart i loppen eller så är det bara för att de vill avguda världens mest magnifika ponny, dvs mig!

Jag tror ju självklart på det sistnämnda alternativet.

Sedan så sadlas Limited och en drös av blixtrande kameror följer efter oss till banan.

Jag leds av Anna bredvid hoppeskuttan som blir allt mer nervös.

Frustar åt skimmeln att skärpa sig och visa lite värdighet nu när hon får äran att gå bredvid mig till sin bana. Det funkar varje gång!

Jerry hoppar upp och börjar värma upp Limited som galopperar runt lite bland andra stirrhögar. Jag och Anna står bredvid banan.

Hmm, de andra verkar inte ha en sådan urbota söt ponny till ledare som Limited!

Jo det är en brun bamsing som har med sig en fjording!

Nja, inte i samma klass som mig men visst…

Det är en tjej som håller fjordingen och de närmar sig oss.

Jag måste hålla lite koll på hoppetossan så hon inte får spader, för det är en skrikande unge i närheten.

Fjordingen får väl vara i min närhet då.

Men jag talar inte med den.

Tjejen som håller i den säger till Anna att de hade läst i en tidning att de hade mig som lugnande medel till tävlingshästarna innan loppen och tänkte testa idén. 

Öh jaha… och var fick ni för er att en fjording kan göra ett lika fantastiskt jobb som jag? 

Anna sköter sig dock och talar om att jag är stallets maskot och utan mig skulle de inte vara så framgångsrika.  Bra, Anna! En morot kanske?

Jag buffar lite på henne och tuggar i mig moroten smakligt framför fjordingen.

Sedan är uppvärmningen klar.

Limited är nu taggad till tusen så jag ger henne ett tjuvnyp så att hon ska vakna upp.

Gå in i Spöa skiten ur de andra –mode när det är dags att springa på riktigt hörru!

Innan loppen skrittas fullbloden runt i en liten ring för att visa upp sig och ge mig en chans att berätta för Limited vilka hon ska se upp för. Den bruna stora kan hon ta det lugnt med. Men den hetsiga fuxen kan bli farlig! Jag vet ju att fuxar är bäst. 

Så jag frustar lite tips åt henne innan vi går till banan.

För att få in nervisarna i startboxarna brukar jag få gå in först och reka så att det inte bor ett monster där inne.

Checkar snabbt Limiteds box och hon knatar in efter mig.

Jag är ju så liten att jag kommer under grinden framåt.

Det var förresten därifrån jag fick idén om att smita ur hagen.

Sch skvallra inte till Anna!

Jaha vid sidan av banan så står jag och Anna i mitten på gräset.

Men det smakar oerhört konstigt och dant så det är bättre att tigga till sig en morot av Anna.

Starten går och 12 stora hästar tycker att det är helt okej att skvätta grus på mig!

Idioter!

Jag drar med mig Anna mer in mot mitten medan de springer som om det gällde livet.

Jag måste medge att det är ganska mäktigt att se dem.

Farten och dundrandet i marken.

Naturligtvis inte som när jag tar mitt ärevarv hemma men nästan på samma nivå.

Jaha, halva sträckan avklarad.

Som jag sa, fuxen är farlig.

Den försöker pressa in vår Limited i staketet hela tiden då den insett att den inte kommer om henne på ärligt vis. Sicken idiot. 

Men Limited pressar sig framåt och sedan får den där fuxen smaka grus.

Jo,då den vita nervisen har börjat avancera!

Jag kan mitt jobb bra! 

Inte så oväntat så vinner Limited med tre längder.

Duktig idiot..

Springa kan du men hur var det nu med att sakta ner efter loppet?

Limiteds svaghet nummer ett.

Hon fattar inte när det är slut. D

et är då mitt jobb kommer in.

När Anna inser att Jerry inte får stopp på henne så släpper hon ur mig på banan.

My Moment in the Starlight!

Hela publiken applåderar åt hur vacker och magnifik jag är när jag galopperar på banan.

Jag showar till det lite och bjuder dem på ett vackert språng innan jag låter Limited komma ifatt mig. 

Jag lägger mig framför henne och sänker farten.

Till slut stannar hon. 

Anna fångar upp oss och ger mig en morot och snart kommer det en hel hop med folk och lägger täcke och blommor på Limited. 

De där blommorna smakar blä!

Men jag måste ju provsmaka för förr eller senare så kan de ju vara ätbara! 

Sedan kommer det massa fotografer och ska ta bilder på oss.

Jag lämnar inte Limiteds sida alls för då ballar hon ur totalt.

Utan jag måste tala om för henne att det är lugnt, de skadar oss inte – de dyrkar oss! 

Jerry får en pokal, och tro det eller ej!

Den innehåller inte heller morötter! Bara en gammal papperslapp med siffror på!

Vad är detta för sport egentligen?

Efteråt så får Limited duscha och sedan kan vi åka hemåt. Nu får vi båda morötter.

Efter de här dagarna är det skönt att komma hem till sin box och få sin välförtjänta kvällsmat!

// Apollo – the Champion.

Ja ni har la vart uppe en stund minsann men här är det morgon!

Och asdimmigt XD!

Aja, men det gör inte så mycket för idag ska vi på resande fot. Flyga till Kentucky och vad är det känt för?

Gröna ängar, vita staket och Kentucky Fried Chicken?

Nix!

GALOPPHÄSTAR!

And we´ll be riding a limo over there!

Ska gå och se på riktiga tävlingar och till och med sitta bland VIP-folket. Dem som äger de bästa hästarna.

Typ som på film, dricka champagne och småle lite om man vinner!

En överklass sport de luxe lixom!

Haha jag är så himla taggad!

Syrran rotar i köket och mumlar om kaffe... Haha ta cola och inse vilken spännande dag vi har framför oss!

Åh dessa magnifika fullblod!

" Du rider ju ett varje dag, vad är grejen???" kommer det från syster.

Meeeeh... Jag orkar inte ens förklara!

Har fortfarande inte kommit på vad det är med Crazy Daisy, mitt bästa förslag är att hon är en rodeohäst!

Men nej... tydligen inte det heller! Håller på att bli galen här...

Så får väl sitta upp och ta reda på det själv!

Fredagens uppdrag!

Annars då?

Jo fick valla kossor America Style igår! Haha inte som grannens tjurar direkt! Var lite mer fart i dessa och mer aggressiva... Faktum är att jag inte tänkte på att jag och hästen kunde bli nermanglade av en tvåtons tjur en enda gång... Utan jag satt och tänkte " Damn vilka goa biffar!" Haha sjuk i huvudet ju!

Men det gick bra!

Haha, hästen gjorde det mesta av arbetet faktiskt men lite koll hade jag! Lyckades hindra tre smitare från att sticka iväg, helt på egen hand!

Ryan och Scott sa att jag var bättre än Caitlin på att fösa kor!

Haha YES!

Hon åker bara med och har tyglarna helt lösa så gör Yankee jobbet.

Jag red en brun häst som hette Lucky, jättesnällt sto som det var lite fart i!

Fick tips av Scott om att hon var en bra boskapshäst =)  Tackar för det!

Åh just ja! Igår kväll.

Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv faktiskt.

Tänkte ta en promenad med hundarna, för att komma ut lite.

Strax innan skymningen var det så jag tänkte passa på innan det blev bäcksvart!

Så vi gick längs en väg och som vanligt så är jag i min egna lilla värld.

Den ena hunden stannar plötsligt och reser ragg och blänger ut på ett fält.

Oookej...

Det är nog nåt där ute... En bambi kanske?!  

Fortsätter att gå men då kommer känslan av att jag är förföljd.

Den andra hunden börjar morra sådär lågt och dovt som de gör ibland.

Hm, detta känns inte bra, så vänder och går hemåt.

Hundarna drar i kopplen och får bråttom hemåt.

Jag har kvar känslan av att jag inte är ensam så vänder mig om och tittar ut på fältet.

Kalla kårar går genom ryggen på mig kan jag säga och jag vänder mig om igen och går därifrån.

Kanske 50 meter ut på fältet såg jag förföljarna.

Tre vargar står och kikar på mig och hundarna, vi var kanske 500 meter i från gården bara!

Shit så jävla läskigt!

Det är läskigare att se en varg i naturen än att möta en älg!

Jag är glad att jag inte bor i Värmland!

Så skyndar mig hem och kommer in alldeles likblek.

Caitlin bara: " Vad äre haru sett spöken?"

" Nej! det är tre vargar ute på fälten?"

" Skojjar du?" Skriker hon.

" Såklart inte!"

" Coolt, ska vi gå ut och se om de är kvar?" ler hon.

" Äru dum eller? Hallå! Rovdjur!!!"

" Jag skojade! De är säkert ute efter fåren... Kom så säger vi till gubbarna!"

Helt kolugn så går hon ut.

Jag bara... Nej nej nej never! Inte utan hundarna... Vad nu två Golden Retriver har att sätta emot tre vilddjur, men det kändes tryggare.

Så vi går till Scott som bor på gården och han hämtar bössan direkt. Sedan tar vi bilen till fältet och jag pekar var jag såg dem.

Han skjuter några skott med geväret och vi ser vargarna springa iväg.

Så läskigt!

Men vi tog in fåren i ladan efter det!

Huuujaaa! Skakar fortfarande!

Men men har inte sett några idag faktiskt! =)

Nej, frukost och så ska ni få höra en awesome låt!

Imelda May - It´s Good to be Alive!

Pussen & Kramen