Japp, nu fick jag ner en kort novell.

Den handlar om  den morotsälskande shetlandsponnyn Apollo som är som de flesta små ponnier, bara lite bättre enligt honom själv!

Vill ni läsa mer om honom så kan jag knåpa i hop fler avsnitt.

Men ni kanske ska bekanta er lite först?!

Läs och kommentera vad ni tycker =)

Hej på er!

Jag är minst, sötast, bortskämdast och bossen i mitt kungarike! 

Livet är inte lätt när man kan titulera sig med dessa fyra ord.

Det finns ett par tvåbeningar Lisa och Anna vars uppgift är att serva mig och mina undersåtar, främst med att ge oss mat. Vilket de är sisådär bra på… Men då brukar jag bita dem lite så att de får fart.

Ibland får de för sig att det är dem som bestämmer här.

Men efter två timmars protesterande så ger de med sig och ger mig en morot, och då kanske jag kan gå med på att göra som de vill. Kanske. En morot till så är jag mer lättövertalad.

Vem är jag då?

Jo, jag kom till världen för fem år sedan. Det absolut sötaste lilla fölet som någonsin fötts såklart.

Det sa mamma och mamma hade alltid rätt, i alla fall ett tag. 

Jag är av rasen Shetlandsponny och fuxfärgad, men jag hade ganska bråttom att börja härska på jorden så jag hann inte målas klart riktigt så har en stor vit strumpa på ena bakbenet.

Jag bär även det magnifika namnet Apollo, japp jag är till och med döpt efter en Gud så jag ska dyrkas.

Och jag är döpt efter en solgud då jag sprider solsken till mina tjänare och undersåtar varje dag.

Jag är helt enkelt ljuset i deras annars trista liv.

 

Visst är jag söt?

Enligt tvåbeningarna så är jag en guldgruva och mitt jobb är att hålla mina undersåtar sällskap, och lugna ner nervvraken.

Jamen jisses… Jag vet inte hur många gånger jag tex har talat om för Limited att gula bilar inte är farliga!

Alla vet ju att det är dem röda man ska passa sig för, Ferrari eller vad de kallas. 

Då frustar Limited och påpekar att hon minsann kan springa snabbare än en Ferrari… 

Kom igen när du vunnit Breeders Cup ditt nervvrak!

Som ni förstår är Limited en galopphäst.

Det finns 9 stycken till här i mitt rike. 

Så jag brukar få åka med dem till tävlingar och se till att de sköter sig och inte schabblar bort sig.

Springer åt fel håll, slår ner motståndarna eller dör i hjärtattack. Dessa fullblod!

Jag förstår inte varför man ska kuta i 500 km i timmen och hålla på!

Tro mig ni kommer fram ändå och i hagen så går vi i MIN takt två steg bakom mig! Hör ni det? Jag har kortare ben än er, era höghus!

Men nu ska ni få höra vad som hände mig en solig vårdag i april.  Det är lite chockerande faktiskt. Så håll i er.

Som vanligt fick jag min frukost, betfor och morötter samt några knäckebröd.

Man står sig på det tills nervisarna ätit upp alla sina vitaminer och grejjer så att man får komma ut i hagen.  Tvåbeningarna brukar alltid släppa ut mig först men denna dagen så släppte de ut Limited och Turbo först.

Hallå, jag är en ponny uppbyggd på rutiner och nu har ni sabbat den era riksmongon!

Jag sparkar lite argt i boxväggen med min perfekta framhov.

De brydde sig inte. 

Okej, det kanske är så att Sonador och Atlanta ska på tävling och jag ska åka med.

Nähä? Ni släpper ut dem också!  Och alla de andra! Vad tusan!

Här måste göras något! Ni har glömt mig era senila sengångare!

Så jag börjar att sparka och ramma boxdörren.

Tyvärr rubbade den sig inte en meter och för en gångs skull önskade jag att jag var en Shire.

Efter en evighet kommer tvåbeningarna Anna och Lisa och äntligen sätter på mig min grimma!

Yes! Fullfart framåt mina tappra soldater!

Likt en attackerande stridshäst så dundrar jag ut ur boxen.  Kommer kanske två meter innan det tar tvärstopp! Anna och Lisa håller fast mig på varsin sida. Sedan binder de upp mig i stallgången.  

Sur som jag är så biter jag Lisa, inte hårt utan bara för att demonstrera att detta inte är okej.  Hon fyar mig som vanligt och borstar mig istället. Öronen bakåt och hänger med huvudet.  M

en vad pysslar Anna med?

Hon tar fram en massa konstiga läderremmar och sätter ihop dem.  Det här bådar inte gott… 

Helt plötsligt börjar de lägga remmarna på mig! Som om jag skulle gå omkring med detta? Det matchar inte ens mina ögon!

Anna klappar mig förolämpande på huvudet och trycker i någon metallbit i min mun och ännu fler läderremmar på mitt söta huvud.

Härmed dömer jag dig till att mocka min box i ett års tid och jag ska grisa ner den ordentligt åt dig, din svikare.  Fast det är ganska kul att tugga på metallbiten i munnen. Limited sa att det kallas bett.

Frågan är nu om dessa tvåbeningar tror att jag ska kuta runt som en galning med en tjockis på min välskapta rygg? Då kommer ni få gå Apollos Enkla Flygkurs för Idioter!

Jag lovar.

Jag förnedrar mig inte till den låga nivån att bära runt på er, ni har egna ben som fungerar utmärkt!

Åh, Lisa gav mig en morot! Visserligen en halv men Okej då… Jag biter dig inte den här gången!

Sedan ledde de ut mig på gårdsplanen. Vet ni vad som står där?

En konstig grej med två hjul, två långa skaklar och en träbänk på.

Hm, då jag är den mest intelligenta hästen på jorden så räknade jag ut att den här grejjen och remmarna hör ihop.

Var jag kommer in i bilden har jag inte riktigt klurat ut än…

Jag blev snart varse!

Lisa ställer mig mellan de långa skaklarna och spänner fast dem i remmarna som besudlar min välartade kropp.

Jag menar det tar tid att bygga upp en sådan awesome ponnymage som jag har! Det är många timmars hårt arbete med nosen neråt marken, ska jag säga er!

Anna tar fram en morotshalva till och backar några steg framför mig.

Så intelligent som jag är så går jag ju fram till henne. 

Ta mig tusan!

Saken på hjul åker efter mig!

Den ska verkligen förfölja mig och ta över min plats som kung!

Nej, du ska få smaka på bakhovarna.  Ett perfekt bakutsprång tas men jag når inte träsaken på hjul.

Frustar irriterat och går fram och tar min morot.  Då säger Lisa att jag var duktig?!

Duktig.. BÄST är ordet hörru!

Anna tar fram en ny morot och backar lite längre. Jag struntar i saken som förföljer mig och tar min morotsbit. Anna klappar mig och berömmer mig.

Jag vet att jag även äger på att äta morötter så no worries, jag kirrar det!

Nästa gång så känner jag en tyngd i saken bakom mig.

Tror ni inte att Lat-Lisa har satt sig på bänken i saken för att hon inte orkar gå?!

Hur lat får man vara egentligen?

Jag känner även att det stramar lite i bettet åt höger och Anna går åt höger så jag följer ju efter henne.

Hon har ju morötterna!

Vad trodde ni lixom?

Jag får ännu en bit när det stramar åt andra hållet.  

Okej, jag fattar. Drar ni åt höger så går jag åt höger och får morot. Vise versa åt andra hållet. Jag sa ju att jag är världens intelligentaste häst, bland annat.

Tvåbeningarna gör detta ett par gånger och tror att jag är förståndshandikappad.

Jag kan svänga åt alla hållen trots saken som sitter fast i mig med Lat-Lisa på.

Har nu insett att den inte tänker ta min topplacering på rangskalan, den ligger så lågt ner att den låter Lat-Lisa åka på den så nej… Inget hot där inte.

Anna går bredvid mig framåt medan Lisa smakar och Anna börjar att springa.

Jaha, ni vill se min elementära trav!

Javisst!

Mitt steg är som skapat av gudarna.  Efter några meter så drar Lisa i tömmarna och jag stannar såklart.

Måste pusta också, för även om du trodde det Lisa, så väger du inte lika mycket som en näve havre direkt…

Utan mer som en… Ko!

Sedan försvinner Anna, nu är hon också trött för hon sätter sig bredvid Lat-Lisa på saken.

De smackar och säger att jag ska gå framåt.  Bara för att ni vill det!

Icke, jag känner för att backa, då jag mindre förvånansvärt är en mästare även på det.

Så jag backar!

De smackar och lägger tömmen på min ulliga bakdel och kommenderar framåt.

Glöm det hörrni! Här går det bakåt tills jag är trött på det.

Förresten.. Det kan dröja.

Då tar Anna fram en piska och snärtar till bredvid mig.

Hemska ljud!

Okej då, ni ville framåt! Då ska ni banne mig få åka framåt.

Från stillastående så tar jag sats och faller in i en galopp! Hade det varit dressyrtävling så hade jag lätt fått maxpoäng för detta fundamentala drag av mig!

Hej hopp! Full fart, trots dessa två tjockisar på vagnen!

Jag är ju världens starkaste häst uppenbarligen.

Lisa skriker ”Stopp” men jag låtsas som att jag inte vet vad det betyder utan galopperar vidare nerför vägen.

De drar i bettet och försöker att bromsa.

Just när jag nått min highspeed så slår det mig.

Jag är på väg bort från morötterna!

De ligger ju kvar i en påse på stallbacken!

Tvärnit så att det ryker. Helomvändning och full fart hemåt.

Vagnen känns lättare av någon anledning. 

Slänger ett öga bakåt och ser då både Anna och Lisa springa efter mig och gapa. 

Haha lycka till!

Jag är en räcer just nu så här stannas det inte och håll i er nästa gång!

Jag hittar påsen med morötter de slarvigt nog lämnat.

Tänk om Sonador hade tagit dem… Nej förresten, hon hade blivit livrädd för den och sprungit och gömt sig.

Jag sa ju att fullbloden är som de är.

Hinner sätta i mig mer än halva påsen innan latisarna kommer. De hakar loss vagnen och alla remmar. Sedan leder de ut mig till hagen och sa att jag inte skulle få morötter på en hel vecka!

Haha ni får för er så mycket dumheter.

Men jag lärde dem en läxa!

Att jag, den store Apollo inte nedvärderar sig till den grad att jag drar runt på er.

Vill ni åka vagn, skaffa er en såndär travhäst eller vagnshäst och inse att vi Shetlandsponnier är till för att förgylla era dagar med våra söta, vackra och bedårande utstrålningar!

Sedan den dagen har de inte försökt att få mig att dra vagnen mera. Och det låg morötter i min krubba på kvällen. Så kanske jag halverar mockningsstraffet med ett halvår… Kanske!

På återseende!

  

Haha jag väckte syrran som sov så sött och skakade i henne.

" Vad vill du?" muttrar hon.

" Du... nu när vi åker flygplanet.. Är vi närmare Gud då?" undrar jag.

Får en smäll och hon somnar om.

Ganska ohyfsat faktiskt!

Ett storasyskon är ju till för att svara på ens frågor!

Bitch!

Jaha... Snart 7 timmars flygplans-åkande.. Enligt de småkartorna är vi mitt över Atlanten.

Ganska stort hav...

Rätt kallt med kan jag ana så hoppas att vi slipper bada   

Jag borde passa på att sova, men är så sjukt taggad och uppspelt + övertrött så jag är på värsta humöret. En speedad duracellkanin som druckit 39 Red Bull... och vodka! Haha nä då borde jag ha däckat.

Älskar verkligen att åka utomlands!

Bästa som finns... Nästan!

Och på denna resan, kommer man inte sakna ridningen så mycket =) Caitlin sa att det är bara att välja  en häst och hämta den haha!

Men seriöst, ridabstinens är det värsta som finns! Usch fy och nej..

Jag funderar mest på om jag ens minns hur man lägger på en westernsadel   

Ska även få testa att rida en äkta Tennesse Walking Horse!

Damn!

Just nu känns det som att man skulle kunna ut och springa en mil, men lite svårt.

Sitter ju ändå rätt bekvämt här... Eller?

ÅÅÅH KAN VI INTE VARA FRAMME SNART????

Nio timmar kvar...

Nej, jag ska banne mig skriva en berättelse ( med tanke på hur jag är just nu så vänta er inget seriöst)

Ciao så länge och PUSS på er =)