Howdy partners!

Första blogginlägget ever från de Förenta Staterna... Hur det känns? Jovars.. men det luktar konstigt!

Någon blandning av ko, hö och.. trä! Men fantastiskt vackert här!

Jag och Caitlin var ute och red en sväng innan.

Vyerna är bara wooooow!

Berg, ängar, kullar, en flod och hästar och kosser överallt.

Syster red ju Yankee såklart men jag då? Att ha hästar att välja på är jag ganska van vid, men hemma känner jag dem ju!

Här är det en annan stil, annan miljö och andra hästar

Så vi står i hagen och man stirrar ögonen ur sig på dessa magnifika djur.

Caitlin bara " Ta den som ser snyggast ut då!"

" Meeen de är lika fina allihopa och för många för att jag ska kunna köra Ole dole doff!"

Syster:

" Vilken färg vill du rida då?"

Jag:

" Öh, helst inte en blå...."

Till slut dök Ryan upp och hjälpte mig. Jag sa att jag ville ha en ganska lugn häst då det var åratal sen jag red i en westernsadel ens.

" Aha, jaaa... vi har en skäck, tre fuxar, åtta bruna, två svarta, fyra skimmlar... "

Meeh tack då!

Men så såg jag henne!

Där ibland flocken stod den sötaste lilla pinton jag sett. Mörkbruna fläckar, en stor vit bläs. svarta inslag i både manen och svansen. Nätt och vacker, ja en riktig "tjejhäst".

" Oj, jaha jo men vi kallar henne Crazy Daisy..." skrattar Ryan.

" För att...???"

" Det lär du märka... hehe!" flinar Caitlin.

" Ehm, men den svarta där borta ser bra ut...!"

Så min springare för dagen var en svart quarterherre vid namn Tornado. Dock levde han inte upp till sitt namn speciellt mycket. Men det var härligt att rida ut med syster och se sig om. Vi såg till och med några ståtliga kronhjortar. Bambi fast IRL Det du Tess!

Hm, jag har ju aldrig träffat Ryan direkt. Bara hört talas om honom.

Syster... Du glömde att berätta att han är skitsnygg!

Höll ju på att tappa hakan när en livs levande välmusklad cowboy hämtar oss på flygplatsen. Med ett leende så tar han av sig hatten och säger " Howdy Miss" innan han bär våra väskor.

Han öppnade bildörren för oss ( ja givetvis kör han en stor Dodge Pick Up). Hur trevlig som helst..

Sorry Sverige, ni ligger i lä vad det gäller karlar!

Men sak samma! Jag har min Nicke!

Okej... Har funderat länge varför denna söta lilla pinto går under namnet Crazy Daisy. Som vanligt äre ingen som berättar någoting för mig så mitt tjat hjälpte inte.

De sa att jag skulle sadla henne och kolla livförsäkringen.

Okej, den är galen att rida menar ni?

Näe... eller det beror väl på hur man ser det... Jo kanske nåt åt det hållet...

BERÄTTA DÅ!

Mina två hjärnceller arbetar för fullt för att komma på vad det är med henne.

SÅ BERÄTTA!

Näe.. Mobbing redan första dygnet.

Jaha ikväll skulle vi grilla, fast det är ju inget sommarväder direkt men ska bli coolt.

Och imorgon kommer Caitlins far hit.

Jo, klockan är typ 16.oo här om ni undrar ^^

Men jag kan inte släppa vad det är med pinton!

Och så har jag tillbringat en timme med att dreggla.

OH MY GOD!

Mörk mörk fux, med stjärn, lång man och en hållning som bara säger " I´m Awesome!" Så vacker så man blir tårögd. Jag har absolut sett den finaste hästen nånsin i hela mitt liv.

( nu tänker Tess att jag är en sucker för fuxar, och du har rätt min vän!)

OH MY GOD!

Hållningen är ... obeskrivlig!

Sen skådar mina ögon tre exemplar av dessa fantastiska djur. Även en Palomino, om möjligt mer ståtligare än fuxen då det är en hingst, samt en skimmel.

Tennesse Walking Horses har inträtt i Amandas liv efter 17 år... Jag är kär! <3

( nu snodde jag denna bilden från google men detta är en exakt kopia av detta sto)

Oh MY God!

Caitlin bara: " Vänta tills du får testa att rida i Running Walk!"

Vad tusan är det?

Ja, tänk dig en gångart som är en blandning av tölt och pass... Med stora steg och benlyft... TWH:s kännetecken.

" D-du menar att JAG får testa?"

" Såklart! Silver Star är jättefin att rida.."

" Aha vilken är det då?"

" Skimmeln, palominon heter Demon of Diamonds och fuxen är Lady of a Star, Silvers mamma!"

Mina drömmars häst heter allså Lady of a Star...

Jag mår bra nu.. =)

Men är fly förbannad för att den enda jävla kameran jag packade med mig vägrar att fungera, dvs min telefon!

Vi har vart utomlands innan och då funkar den, här vägrar den att starta och så glömde jag adaptern till laddaren.. Micro problem tänker ni...

Jo, då... Förutom att de inte har normala eluttag här! Så både jag och syster är telefonlösa!

Men vad tusan...

Vi lever!

Så hur vare nu med Crazy Daisy?

Pussen och Kramen på er!