Toodels på er igen!

NU har jag drönat runt lite här och tittat lite!

Får la klottra ner ett par rader om dagen.

Vad vill ni läsa om först?

Spelar ingen roll vad ni vill läsa om först!

Nu ska vi prata om hästar... Men inte vilka hästar som helst utan floooodhäääästar!

Haha tänk er det på värmländska och ni som minns barnprogrammet Hajk!

Dret haha!

Visste ni att jag bott i Värmland?

Det visste jag! Haha!

 

Men erkänn söt då? 

Näej hästar var det... Riktiga nu och inte flooodhääästar!

Skrittade tre varv med Felizia idag! Hur go som helst den lilla tösen!

Så duktig hon var även om det var lite läskigt att ha nån på ryggen och ingen bredvid sig!

Men Superduktig ju! :D

Hon fick massa äpplen efteråt!

Sirocco fick skogsturen idag istället!

Så red ut med Sofia som fick låna Antonia av oss att rida på.

Vi snackade mest och lät hästarna i princip gå vart de ville.

En timme senare så fick vi ett liiiitet problem.

Sofia:

Manda... vet du var vi är?

Jag:

Hmm... Nej och attans med! Kom just på att varken Sirocco eller Antonia har GPS-System!

Sofia:

Fan, då trodde det var standard på nyare årsmodeller!

Jag:

Jo, men det är extratillbehör på OO-talet...

Okej, vi kan ju sjunga lite " Vilse i skogen vandrar jag omkring men jag hittar ingenting..."

Näe men seriöst... vi var helt ute och spatsera och ingen av oss visste var vi hamnat.

Aldrig mer rida ut och snacka om en viss person Manda!!

Check!

Aja, vi kommer på idén att om vi bara fortsätter rakt fram på den här vägen så måste den ju leda någonstans!

Eller hur, alla vägar leder någonstans!

Men herregud, ni har väl mobilerna med er? tänker ni nu.

Haha, ehm även om vi nu hade haft det så finns det ingen teckning mitt ute bland träden...

Försökte rita en teckning en gång och visade min konstnärliga bild för telefonen men det hjälpte inte trots att det ska vara en sån här smartfån!

Ajjemen!

Framåt mina tappra soldater!

Eller nått.

Aja nu är det ju en fördel att Siroccobus är en ponny och alltid vill hem till sin krubba.

Så igenom buskar och snår. Här tar vi fågelvägen!

Men snart så hittar vi asfaltsvägen och lyckan är total!

Haha skrattade rätt mycket åt oss själva.

Ja, ja Sofia åkte hem till sig sedan och jag bara... Jaha vad ska jag göra nu då?

Kollar telefonen.

Sms!

:D

Bestämmer med Nicke att vi ska ses och han lovar att komma och hämta mig.

OM 20 MINUTER!!!!

Jag måste duscha!

Tar fram greyhoundbenen och stressa stressa stressa men jag är ju Blixten McQueen!

Han plingar på dörren när jag bara lägger på den sista make-upen och gissa vem som öppnar.

Pappa såklart.

Aj då...

Ja, ja jag skyndar mig massor för att jag vet att min far är expert på korsförhör!

Och då frågar han ALLT från skostorlek till värsta barndomsminnet!

Så älgar ner till köket.

Där står de och snackar bilar!

Hallå pappa, vill du inte vet vad det är för snubbe som rövar bort din dotter ens?

Näe då, skitsamma! Vi snackar om bilar istället!

Sätter mig ner och stirrar på dem otåligt.

Nicke och farsan bara spinner vidare.

Hmm... Anar att det kan vara både bra och dåligt.

Hur ska jag få dem att sluta innan min far byter samtalsämne?

Fejka hjärtattack?

Skrika orm?

Släppa en brakare?

Räddningen blir att far får ett telefonsamtal!

Vi säger snabbt hej då och går ut till bilen.

Nicke bara:

"Han var ju astrevlig!"

Ah, jo... Bra!

Sen åkte vi en sväng.

Haha grusvägar och solbrillor på. Värsta coolingarna.

Det var ganska mysigt faktiskt.

Pratar om ditten och datten och jag tänker inte på att vägen går uppåt hela tiden.

Så stannar han bilen.

Nu är jag ju den jag är så min kommentar var:

" Om du lämnar mig här... då blir jag arg! Väldigt arg! "

Har ju lixom varit vilse en gång idag... det räcker.

" Haha varför skulle jag göra det?" frågar Nicke. " Tänkte bara att du ville käka lite picknick!"

Det är nu jag ser mig omkring.

Vi har hamnat på ett fantastiskt ställe!

Står på en höjd med en utsikt över skogen och en stor lång sjö. Allså jättevackert!

Nicke tar fram en korg med massa gott i, mackor med köttbullar och rödbetssallad på, päroncider och melon bland annat.

Så vi sätter oss på ett tjockt täcke och äter och tittar på sjön.

Klyschigt eller vad? Trodde inte att killar kunde vara såhär "romantiska" eller vad man ska säga.

Haha sen kommer vi in på flodhästar av någon anledning.

Vi diskuterade om det kunde bo några i sjön eller inte...

Och jag har snöat in på flodhästar som ni kanske märker...

Men vi kom att flodisarna gillar nog inte isen.

Så den diskussionen var över ganska snart...

Men istället så sätter han sig bakom mig och värmer mig!

Naaaw ser rosa hjärtan och enhörningar snart!!!!!

Haha näe men det var mysigt! Faktiskt!

Ja okej, vi kysstes lite oxå... Lite bara! :D

Ja, ja! En hel del då!

Naaaaaaeeeeww!

Damn han är inte bara snygg, söt, trevlig och har fina ögon, utan han kan kyssas oxå.

Tur att jag satt ner och hade ett magnifikt ryggstöd.

Roar oss på den här platsen under någon timme sen blir det ganska kallt när solen börjar gå ner.

Ge mig värme hahaha!

In i bilen igen och jag sätter mig på passagerarsidan. Nicke startar bilen.

" Nej sitt inte så långt bort!" säger han. - "Finns en anledning med helsoffa!"

Hmmm okej då!

Sätter mig tätt intill honom med 784 Wunderbaums i nyllet ungefär. Men det gjorde inget.

Får en arm runt mig och han börjar köra.

Fan Caitlin! Jag förstår varför du umgås med Raggare!

Och jag som hade planerat att bli emo!

Aj, aj...

Kommer någon mil innan bilen börjar låta konstigt. Skrammel, drammel och klonk.

Stopp!

Nicke hoppar ur bilen och ser ganska bekymrad ut.

Jag ställer mig bredvid honom och ser att avgasröret ligger på backen under bilen.

Inte bra...

Men nu visar Nicke upp sin kreativa sida.

Tar fram en verktygslåda och letar efter något att hänga upp det med.

Hittar inget direkt.

Men Silvertejp fanns!

"Nödlösning!" förklarar han innan försvinner under bilen.

Okej? Tejpa avgassystem... Jaaa .... Precis!

Fem minuter senare och en rulle tejp senare så kan vi åka igen.

Det höll ett par mil i alla fall. :)

Men han skulle fixa det ikväll och hämta mig från skolan imorgon!

Naaaaaaaeeeeew!

Aja, det var min dag kan jag säga!

Lycklig flicka idag!

Men drömma om flodhästar kanske men ska göra?

Hay på er och Puss och Godnatt och kram!

 

Greatness Comes With SUCCESS

Hur kan du döpa din blogg till det? Undrade en kompis till mig alldeles nyss.

Ja du kära Carro.

Säger inte titeln dig nånting?

Storhet kommer med Succé!

Med några rader som ska få läsarna på glatt humör och tänka " Ja, så är det faktiskt "

Har man inte framgångar i livet så ser man bara motgångar.

Men när du lyckas ta dig ur motgången når du framgång.

Framgången leder till storheten, oavsett vad din situation handlar om!

Till exempel att du klarar matteprovet eller att du rent av lyckas med att göra någonting bra!

Vad som helst även om det bara är att du lyckats med att rita den perfekta streckgubben på ett papper!

Det är en stor Succé i sig självt.

Och visst blir man glad när saker och ting klaffar?

Man måste se vad man kan göra för andra och verkligen dela med sig av sin glädje, det var min huvudtanke med bloggen.

Även om den mest innehåller mitt liv just nu så tänkte jag att så länge jag skriver glada och positiva inlägg, kanske det finns någon som får sig ett skratt eller två...

Då har jag nått min SUCCESS!

Okej, ni som surfar in här får säkert känslan av att jag går på någon drog eller så...

Men det gör jag inte!

Är bara en glad och positiv tjej som försöker se det bra i saker och ting.

Därför behåller jag det tråkiga i mitt privatliv för det mesta!

Klicka in här och dela min glädje!

Jag försöker uppnå mina mål i livet.

Och låter er få en inblick i mitt liv som jag gärna delar med mig av =)

Mitt mål i livet just nu är ju såklart att kunna börja tävla med min häst.

Jag började från scratch med honom och det har kommit många blåmärken, två brutna kroppsdelar och tre hav av tårar. 

Nu är vi ganska nära vårat mål.

Men det har tagit tid, och jag är stolt över mig själv och kan känna att det är JAG som har "skapat" den här underbara hästen.

Det är ju naturligtvis med mycket hjälp, men ändå!

Mitt självförtroende har växt något enormt senaste åren.

Kan ni tänka er att jag har varit blyg, och den som alltid stod i ett hörn och skakade av rädsla för att snacka med någon?!

Nej inte jag heller...

Varför blev det så?

Ja ni, jag bestämde mig för att jag vill inte bli en olycklig person..

Sen fick jag den största uppskattningen man kan få av dem som betyder mest varje gång jag tog ett osäkert kliv ut i den stora världen.

Sen blir jag så ledsen när man läser andras bloggar eller hör dem berätta om sina deprimerande liv.

Det gör ont i mig när jag ser hur bra och enkelt mitt liv är.

Men å andra sidan, i många fall känner jag, vad hjälper det att sitta och gnälla?

Till exempel.

En av mina vänner.

Hon mår inte bra.

Varje dag hör jag att hon har så tråkigt, inga kompisar, inget umgänge, alla hatar henne, ingen pratar med henne, hon är så ful, inga kläder är fina nog och hon kommer aldrig lyckas med nånting!

ALLT är fel!

Då kommer Amanda in och försöker peppa henne till max!

1. Du har aldrig tråkigare än du behöver!

2. Nej, man skaffar sig inte kompisar genom att sitta på sitt rum eller med näsan i en bok under skoltid och fräsa åt folk att vara tysta!

3. Alla kan inte hata dig, du har mig, dina syskon och dina underbara föräldrar!

4. Hur ska man närma sig någon som inte vill bli pratad med?

5. Du är inte ful! Tvärtom du är en jättevacker tjej och jag är sjukt avis på ditt lockiga bruna hår!

6. Jag är ärlig nu, men din mormors kläder funkar inte i dagens samhälle och du har råd att unna dig ett par jeans och ett linne!

7. Du måste lägga manken till och åtminstone försöka! Klart att ingenting lyckas när du inte ger det en chans!

8. Ett leende och ett "Hejsan" är alltid en bra början!

Jag försöker varje dag att få med henne och fika med mig och Sofia till exempel.

Jag försöker locka med henne om vi ska gå på fest. Jag berömmer henne när hon stolt visar upp sina betyg ( alla av högsta grad ).

Jag försöker få med henne i våra samtal och göra henne delaktig som tex

"Vad tycker du vi ska göra * hennes namn *? "

Lyckas jag få med henne till en klädaffär så blire " Men kolla, den här tröjan skulle du verkligen passa i och den är på Rea :D"

Tog med henne till stallet, för hon sa att hon alltid drömt om att rida.

Satte henne på en häst och då såg jag ett leende.

Hon var verkligen en naturbegåvning! 

Vilket jag berättade för henne att jag var impad!

Men hon ville inte rida mer för att hon inte kunde...

Jag lär dig! Inga problem...

Men nej, ingenting duger.

Vill bara skrika att hon ska ta tag i saker och ting, för det är bara hon själv som kan göra förändringen!

Absolut, med hjälp och stöd!

Och då finns jag här!

Vet att den här personen läser bloggen, och har fått kommentaren att hon känner sig glad av att läsa den åtminstone.  Detta jag skrev nyss har jag sagt till henne många gånger så det är inget förtal eller något.

Bara sanningen.

Men blir så ledsen av att se att hon inte ens försöker ändra på saker och ting.

Men jag ger inte upp!

Även om det är HON som måste VILJA ha förändringen i sitt liv!

Hon måste vilja bygga upp sitt självförtroende utanför datorspelens värd.

Där är hon hur självsäker som helst!

Men inte mår man bättre av att sitta och beklaga sig?

Visst kan man må bättre av att få skriva av sig, absolut.

Det är bra terapi!

Men ord och handling är inte samma sak...

Så mycket med min vän och Sirocco i åtanke kom jag på

Greatness Comes With SUCCESS

Sen låter det ganska klatschight eller hur?