Jaha, del två om Apollo. Den lilla shettisen... Som ni vet brukar uppföljarna inte vara lika bra som ettan men jag jobbar på det =)

Vi får la se vad han har hittat på idag då   

Jamen tjenare på er mina små undersåtar. Erat charmtroll är tillbaka!

Ni har ju inte glömt vilken fantastisk ponny jag är så jag behöver inte påminna er, vilket är bra! Så jag tänkte berätta lite om hur det är hemma hos mig.

Idag höll jag på att bli tokig på nervisarna. Det blåste rätt mycket ute idag. Perfekt då flyger min vackra man i vinden sådär ståtligt som bara den kan. Men jag går i godan ro och äter gräs, en av mina favoritsysslor faktiskt då jag kan hålla på i timmar. Även det är jag utomordentligt bäst på.

Plötsligt flyger Limited på alla fyra rakt upp i luften så jag höjer mitt ädla huvud för att se vad den vita skakisen nu hittat på. Störa sådär mitt i ätandet… Suck, ja ja..

I alla fall så springer hon runt i hagen och stirrar upp de andra. Så tio nervknippen rusar runt som om de var karusellhästar. Ja, intelligensnivån är ju densamma så varför inte? 

Cirkusen pågår och jag står i mitten och tittar på. Vad orskade denna röra?

Jo, slarv-Anna hade glömt en sån här blå matpåse vi får vårat hö i.

Jag har för mig att de sa att de kom från något som heter IKEA. Går det inte att äta behöver jag inte bekymra mig såvidare mycket.

Så mat-påsen flyger runt lite stillsamt och det sätter fullbloden i fullt sken. Jösses, är ni medvetna om att ni är rent ut sagt löjliga.

Till slut så plockar Lisa in påsen och Limited blåser upp sig som en ballong och stirrar på påsen som bärs in i stallet. 

Åter till lugnet.

Nej då… Nu är det Turbo som ska sätta igång.

Tydligen har den bruna saken tappat en sko, och är man en såkallad kapplöpningshäst så kan man inte gå utan skor. Jag har levt i fem år, utan skor och mina hovar är som resten av mig. Helt funktionsdugliga och perfekta. Men löjliga Turbo haltar på tre ben mot grinden till hagen.

Enlligt honom så var han mer nära döden än vad någon annan nånsin varit. Så han ställer sig med frambenet i luften och ropar på våra två betjänter. 

Anna kommer och leder in honom i stallet. 

En halvtimme senare så kommer våran tredje betjänt åkandes. Som tur är så har han vett att ha en blå bil, hade den varit gul så hade Limited antagligen dött i en hjärtattack. 

Mannen heter Per och brukar alltid ha med sig ett smarrigt äpple till mig.

Snacka om att jag blev sur när han inte kommer till mig i hagen med mitt äpple!

Utan han tar sina verktyg och går in till Turbo! Att du kommer att bli straffad för detta nästa gång du ska serva mina hovar! Hämnden är ljuv. Dessutom är jag på lite halvtaskigt humör då snål-Lisa bara hade lagt ner tre morötter i min frukost! Jag brukar få fyra!

Jaha, på eftermiddagarna kommer det en dvärg hit till oss som tränar fullbloden. Jerry heter han. Eller jag vet inte om det är en dvärg men han är verkligen jätteliten! Så medan de får kuta runt runt på en grusbana med vitt staket så brukar Anna och Lisa skämma bort mig lite extra genom att ge mig en ordentlig rykt och avguda mig.

Speciellt om jag tagit mig ett lerbad.

Det är bra för mitt perfekta skinn men de ska alltid borsta bort den.

Och när jag gör mig extra fin med pinnar eller löv i min fina man eller lockiga svans så ska det tas bort. De där två har ingen som helst koll på vad som är fint på en sådan spektakulär ponny som jag!

Men idag fick jag den värsta förolämpingen hittills!  Att de bara vågar! Av någon konstig anledning tyckte de att en fläta i min pannlugg vore på sin plats!

En fläta? Vad är jag? En sucker i My Little Pony eller?

Den flätan var inte långvarig kan jag lova er!

Gnuggade av gummibandet mot mitt kliträd i hagen! Det är helt perfekt att klia sig emot och ibland får man en jättegod gegga i pälsen som smakar sött.  Nu är jag ju söt så att det räcker men lite får man ju unna sig!

Sen är det ganska kul att låta Anna eller Lisa borsta bort den. Då säger de massa fula ord och ska hugga ner mitt träd! Men jag skyddar det med mitt liv. Så oroa er inte.

En helt vanlig dag i mitt härskardöme.

Ibland brukar jag hitta på lite egna äventyr och kolla mina ägor. Det förnöjjer i vardagen och så måste man se till att ingen hotar min position.  Sen kan man ju kolla om det råkar ligga lite morötter framme då och då.

Det är inga problem för en sådan smidig och vig ponny som jag att ta sig ur hagen. Jag fattar inte varför de ska ha el i staketet. När jag har min goa vinterpäls känner jag inget och på sommarn så kommer jag lätt under tråden. Återigen har jag överlistat er!

Anna och Lisa uppskattar dock inte mina små äventyr utan de är rätt sura när de väl hittar mig. Jag är en riktig mästare på Kurragömma! En gång hamnade jag i foderrummet och tänkte smaka lite på nervisarnas käk.  Ganska smaklöst men med lite morötter till – helt okej. Fast ganska snabbt blev jag lös i magen. Så jag lyfte min fina svans och släppte ut det. Tyvärr luktade det ganska illa så jag gick ut igen. Efter att ha satt i mig alla morötter då såklart.

Men efter en stund kände jag mig konstig. Kunde inte stå stilla. Jag måste dundra över fälten i full fart och visa upp att jag är snabbast och bäst. Tre varv runt hagen på utsidan av staketet. Nervisarna bara tittade och undrade vad det var för rödbrun blixt som for förbi! Klart… de har ju aldrig sett något så snabbt.

Men runt hagen räckte inte! Så jag tänkte att jag tar med mig gänget ut på en repa så får de se något annat än hagen, stallet och galoppbanan.

Kreativ som jag är så öppnar jag grinden och släpper ut dem!

Lydiga som hundar följer de mig vart jag än går så nu ska vi på upptäcktsfärd.

Vi tar oss bort från stallplanen och ner för grusvägen allihopa. Snart hittar vi ett hus och det växer massa godsaker i deras trädgård.

Jag får Sonador att plocka några äpplen åt mig från ett träd och sen hittar vi massa jord att trampa i. Det var jättekul!

Men ut från huset så kommer det en jättearg gubbe och en skällande hund. Fullbloden blir ju skitskrajja och speedar på hemåt medan jag står kvar i jorden och tittar på gubben och hunden.  Han skriker som en galning så efter en stund får jag ont i öronen och ännu mer ont i magen.

Så ännu en lättning av trycket innan jag travar hemåt.

Hemma står nervisarna i sin hage och jag tar mig dit. Det är lite svårare att stänga grinden än att öppna sig. El i munnen är ingen höjdare utan man måste pricka in de svarta handtagen direkt och inte trampa på tråden. Men det går.

Lagom tills arga gubben har skällt ut Lisa och Anna så är vi lugnt i hagen och betar. Nej vi kan omöjligt ha varit i hans trädgård! Vi är ju instängda i våran hage… Hehe…

Varken Lisa eller Anna vet att jag kan öppna och stänga grinden… och jag planerar inte att de ska få reda på det heller!

Ja, det var det jag hade att bjuda på idag. Glöm inte att skämma bort era nästan lika fantastiska hästar!

// Apollo – the runaway master!  

   Ser ni hur awesome jag är på att äta gräs?! Ja det finns inte en ponny i helaste världen som klår mig på det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ta med en stor nypa salt ;-) Dressyrryttaren: Ryttare som tycker om fasta ramar, gärna trä i form av en sarg och helst med ett tak över. Naturen -inklusive hagvistelse- kan vara farlig och något som hästen inte bör vistas i utan boots, skydd, ...

... och kommit på att här är ett väldigt bra ställe att skriva ner allmänt babbel, tankar och ja exakt ingenting emellanåt. Ska vi börja om på ny kula? Eller fortsätta där jag slutade? Stora delar av mitt liv finns här, nedskrivet. Delar som ä...

  Hello! Still alive!  Men är sjukt trött på denna vinter!  Hade en så stor förhoppning nu i helgen att nu smälter det vita lappmöglet bort...  Tills nu ikväll....  Är nog snart 10 cm på backen igen.  Och jag som tänkte att jag snart ...

 ...ger upp...  Min dator har kraschat igen. Är det typ 5:e gången nu? Vad gör jag för fel lixom?  Så Sorry Becca att dina mejl inte blivit besvarade men mitt lösenord är borta... :( Ska fixa det så fort det lugnat sig lite här.   Kän...

Detta med rubriker... jag är värdelös på det! Jamen försök själva att komma på nån bättre rubrik då?! Eller trodde ni att jag skulle vara kreativ och skriva en berättelse som heter Glasverandan ? Nja.... om sanningen ska fram så har jag ett glas...