Jaha då ska vi se vad busfröet har hittat på sen sist! Ooops vi kom visst in direkt i maten... =)

Tjenare på er!

Vänta, jag ska bara tugga i mig den sista moroten… *tugg, tugg, smask*

Aaah… så där ja! 

Jo jag hittade en påse morötter här.. jag svär att den bara låg här mitt på stallgolvet alldeles ensam och övergiven.

Jag var inte alls inne i foderkammaren och hämtade den sen åt upp den så att alla de andra tjockisarna fick äran att titta på!

Ni fick ingen era frustande odågor! Haha!

Lisa och Anna borde faktiskt bli mer uppmärksamma! Jag har noterat det.

De struntar blankt i att jag är en shetlandsponny och har lätt att till exempel få fång av för mycket mat!

Utan de har inte ens märkt att jag även kan öppna min boxdörr och har lärt mig hur låset till foderrummet fungerar.

Det är en metallpinne i ett hål i dörren och vrider man den åt ena hållet och sedan sparkar lite lätt på dörren så går den upp. 

Men nu är jag ju en så pass smart ponny att jag bara äter morötterna.

Torr betfor lärde jag mig den hårda vägen att det inte är bra för min elemtära mage.

Nervisarnas käk smakar som sagt blä och man blir ju heltokig av den!

Inte konstigt att de håller på som de gör!

Nippriga som spånkorn en blåsig dag i mars.

Nu är jag ju häst så jag håller inte riktigt reda på månaderna.

Men Anna har skrikit ”Mars” ett par gånger. Mest när hon vill att jag ska gå framåt…

Visste ni förresten att jag som vanligt inte var helt ute och seglade sist?

När jag kallade mig Apollo – the Champion.

Det stämmer faktiskt. Jag är en champion.

Inte en sån där konstig svamp nu utan här ser ni en ren och skär utställningschampion.

Att jag är bäst, fantastisk och awesome på allt stämmer ju men jag har det även på papper och en stor rosett hänger på min boxdörr.

Den går inte att äta om ni undrar.

Och min rosett är finare än höghusens då den är större och mer pampig!

Allså passar den mig! Jag brukar tala om det för dem.

Hur svårt är det att kuta två kilometer i full kareta lixom?

Nej, min bedrift är så mycket större.

Och ett bevis på att jag är och förblir världens vackraste shetlandsponny. Ja, häst då med såklart!

Men fullbloden tror ju såklart att de är världens mest framgångsrika djur…

Suck, högmodiga nippertippor!

I alla fall, för att återgå till mig! 

Jag är med andra ord en mycket fin shetlandsponny och ibland åker jag själv till utställningar.

Jag behöver då minsann inte nån som ser efter mig och håller mig sällskap! Jag är ju bäst så..

Anna och Lisa börjar dagen med att rykta och tvätta mig.

Det är rätt skönt faktiskt och jag blir lika förvånad varje gång då jag inser att jag kunde bli ännu vackrare och mer bedårande.

Inte konstigt att det är jag som är bossen här.

Sedan så brukar jag få åka själv i min transport, ibland lånar jag ut den till de andra men bara om de plockar lite äpplen åt mig.

Jag når ju inte upp till träden.

Det står till och med mitt namn på den! 

Sedan när man kommer fram till utställningen så är det massor av hästar i samma ras som jag. Ibland är det nästan så att man skäms för sin ras när de uppför sig illa. Men jag brukar gnägga åt dem att skärpa sig, de snor ju uppmärksamheten från mig!

Odågor!

Sedan så får Anna eller Lisa sätta på mig mitt fina uppvisningsträns och leder runt mig i en ring. Där sitter det två tre personer och studerar min vackra trav. Självklart sträcker jag lite extra på mig så att det inte missar något. Efter det får man stå fint och de andra människorna brukar titta närmare på magnifika mig.

Så här fin är jag då:

En gång kände jag doften av hästgodis i fickan på en dam.

Så när hon stod och kollade på mina fina framben så bet jag till i tyget på hennes kavaj och fick tag i godiset. Hon bara skrattade och Lisa skämdes så pass mycket att hon ville sjunka igenom marken.

Vaddå? Hon får väl skylla sig själv som har godis i fickan!

Den utställningen vann jag! Och fick en helt ny oöppnad påse godis av damen.

” Charmtroll” sa hon om mig.

I know…  

Det var nog den gången jag fick den där stora rosetten som hänger på min boxdörr om jag inte minns fel.

Haha ni skulle bara se hur rädd Sonador blev för den.

Hon har boxen efter mig så när Lisa hade hängt upp den på min dörr och Sonador gick förbi så hoppade fuxen upp i luften på alla fyra så pass att hon slog huvudet i taket.

Det började till och med att blöda då dumskallen träffade förmodligen den enda spiken som stack ut några millimeter. 

Haha, jösses vad trött jag blir ibland.

Men nervisarna ser ju i alla fall till att det händer något i vardagen.

Nej, nu kommer snart Anna och Lisa och ska ge oss frukost så jag får väl gå tillbaka till min box.

Undrar om jag får extra mycket beröm om jag lämnar dörren olåst och de tänker att jag varit duktig och inte gått ut och hittat på bus?

Alltid värt ett försök!

// Apollo – the smartest pony in the world!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att ta med en stor nypa salt ;-) Dressyrryttaren: Ryttare som tycker om fasta ramar, gärna trä i form av en sarg och helst med ett tak över. Naturen -inklusive hagvistelse- kan vara farlig och något som hästen inte bör vistas i utan boots, skydd, ...

... och kommit på att här är ett väldigt bra ställe att skriva ner allmänt babbel, tankar och ja exakt ingenting emellanåt. Ska vi börja om på ny kula? Eller fortsätta där jag slutade? Stora delar av mitt liv finns här, nedskrivet. Delar som ä...

  Hello! Still alive!  Men är sjukt trött på denna vinter!  Hade en så stor förhoppning nu i helgen att nu smälter det vita lappmöglet bort...  Tills nu ikväll....  Är nog snart 10 cm på backen igen.  Och jag som tänkte att jag snart ...

 ...ger upp...  Min dator har kraschat igen. Är det typ 5:e gången nu? Vad gör jag för fel lixom?  Så Sorry Becca att dina mejl inte blivit besvarade men mitt lösenord är borta... :( Ska fixa det så fort det lugnat sig lite här.   Kän...

Detta med rubriker... jag är värdelös på det! Jamen försök själva att komma på nån bättre rubrik då?! Eller trodde ni att jag skulle vara kreativ och skriva en berättelse som heter Glasverandan ? Nja.... om sanningen ska fram så har jag ett glas...